REPORTAGE:
KVINNA OCH MISSBRUKARE
Skam får kvinnor att jobba hårt på att dölja sitt missbruk. Med hjälp av list,
lögner och smink nekar de i sten tills det inte längre går. Och när fasaden
väl rämnar är de i uselt skick, djupt nere i tungt missbruk, sargade i både
kropp och själ. Vi får träffa Sara (bilden), Emelie och Annika som på olika
sätt har erfarenhet av missbruket.
TEXT KATARINA JOHNSON FOTO HANNA EGGE GRANDERT
Emelie Olsson hade aldrig någon romantisk uppstartsfas med
drogerna. För henne var det "highway to hell" från första början.
Eller i och för sig, det var ju de där fyra dagarna då hon som
17-åring försiktigt tog lite amfetamin som hon snott från sin kille.
De dagarna var fantastiska, hon mådde som en prinsessa. All oro,
svartsjuka och osäkerhet var som bortblåst.
Hon kände sig perfekt. Lugn.
Men eftersom polisen tog henne på den fjärde dagen, med
pupiller stora som hockeypuckar, vågade hon inte fortsätta. Hon
förstod också att det var farligt med tanke på hennes smak för
alkohol. Med droger skulle det säkerligen bli likadant, det fattade
hon. Och någon måtta fick det allt vara. Så hon höll sig till alkoholen
efter polisingripandet. Den som hon drack med en besinningslöshet
som skulle komma att göra henne så illa. Hon drack
ju alltid tills det svartnade.
– Jag kommer från en bra familj, men jag kom till en ny skola
när jag var 13 år och kände mig otrygg. Så jag började dricka
och fastnade direkt. Redan som 15-åring visste jag att jag var
alkoholist.
När Emelie var 18 år fick hon barn.
– Det var jättejobbigt att bli mamma. Pappan och jag separerade
efter fyra månader och även om mina föräldrar stöttade mig
mycket så var det slitit och ensamt. På helgerna lämnade jag ofta
min dotter hos mamma och pappa och gick ut med mina kompisar
och festade. Och så blev jag bakis.
Nej, jag var verkligen inte redo för mammalivet.
När dottern var några år gick Emelie till en krog i Orminge
för att lämna en påse kläder till en gubbe. Han hade gett påsen
till hennes inneboende, men måste nu snabbt ha tillbaka den.
Emelie drack öl på krogen med honom. Och vaknade sedan i ett
badkar. Hon kunde knappt stå och blödde ymnigt mellan benen.
Hela badkaret var fullt av hennes huvudhår. Emelie fick korta flashar
av att hon duschar sina ögon med iskallt vatten och sliter av sig
sitt hår.
– Det där med att slita av mig håret blev nästan som tics hos
mig efter det. En sorts självskadebeteende när jag hade ångest.
Men där i badkaret tänkte att jag måste ha fått i mig droger vilket
jag ju inte hade tagit med undantag för de där fyra dagarna när jag
var 17 år. Nu var jag 22 år. Hur hade det gått till?
Oron för vad som hänt fick Emelie att så småningom ringa
gubben för att få svar på vad de gjort den där kvällen. Emelie
och mannen (som nu är död) satte sig i hans bil och han svarade
mycket undvikande på frågorna om de hade haft sex och om han
i så fall hade haft kondom. Däremot meckade han ivrigt med en
pipa och Emelie tackade inte nej när hon blev bjuden. Strax blev
allt svart. När hon vaknade upp befann hon sig i en husvagn med
byxorna nere och gubben över sig.
– Min skamkänsla var total. Det var så äckligt. Hur kunde jag
hamna i den här vidriga situationen igen? Mina föräldrar fick veta
allt och kontaktade soc. Jag började gå på på motiverande sam-
14 Narkotikafrågan • 3/2017