REPORTAGE: KVINNA OCH MISSBRUKARE
FAKTA
I Socialstyrelsens lägesrapport 2017, individ- och familje omsorg, finns
följande fakta:
– Fler än tidigare får vård inom hälso-och sjukvården på grund av missbruk,
och av de vårdade är det en markant ökning av andelen unga
personer.
– Socialtjänsten rapporterar att deras klienter har alltmer komplexa
vårdbehov då många har svåra psykiatriska problem i kombination
med drogmissbruk. Av dessa personer är en påtagligt större andel
kvinnor.
– Av de som får LVM* har 40 procent av kvinnorna och 25 procent av
männen tidigare fått psykiatrisk tvångsvård.
– Socialtjänsten menar att de unga missbrukarna inte fångas upp inom
ramen för deras befintliga arbetssätt och resurser. De menar att det är
svårt att uppnå långa drogfria perioder trots ett brett utbud av öppenvårdsinsatser.
– Andelen yngre personer som har vårdats för LVM har ökat de senaste
tio åren, främst sedan 2012. Drygt hälften är 21–34 år, och en tredjedel
av dem är kvinnor. Det totala antalet vård ade per år är cirka tusen
personer.
– Statens institutionsstyrelse, SiS, har i en ny rapport beskrivit hur
ålders fördelningen förändrats under de senaste 10 åren vid deras
LVM- och ungdomshem. Visserligen var andelen inskrivna män större
än andelen kvinnor baserat på den totala populationen, men inom respektive
åldersgrupp var andelen kvinnor störst i den yngsta gruppen
(18–24 år).
Maria Skoglund, verksamhetsdirektör för SiS LVM-vård:
– Vi har sett att vi får yngre och yngre tjejer i vår verksamhet. Det följer
ett mönster vi sett tidigare. Kvinnor är extra utsatta.
*LVM är lag 1988:870, som är en lag om vård av missbrukare som innebär
att samhället kan besluta om tvångsvård.
Bokrecension: Elefanten i rummet
Tjugo författare medverkar i antologin Dogmer som dödar. Deras
budskap är mer harm reduction (skademinskning) i svensk narkotikapolitik:
fler patienter i substitutionsbehandling, minskade
kontroller och generösare antagningskriterier samt mer sprututdelning.
Avkriminalisering av narkotikabruk och injektionsrum
före slås också.
Den viktigaste orsaken bakom kraven är den höga och ökade
narkotikarelaterade dödligheten. Nästan alla författare menar att
narkotikabrukare behandlas illa av samhället, att de är stigmatiserade
och missförstådda i sjukvården. Kritiken mot visionen om ett
narkotikafritt samhälle är ett genomgående tema.
Trots att de flesta författare är akademiker; sociologer, socionomer,
jurister, läkare och forskare är tonen förvånansvärt subjektiv
hos de flesta. Konkreta fakta är sällsynta.
Några av resonemangen är ändå lärorika. Dit hör Cahterine
Cook och Katie Stones avsnitt där det framgår att Sverige har
betydligt färre injektionsmissbrukare i förhållande till folkmängden
i jämförelse med de övriga nordiska länderna. Men också
större andel hiv- och hepatit C-smittade. Christina Gynnå-Oguz
jäm förelser av drogvanor i olika länder är också intressant liksom
Börje Olssons historik över den svenska narkotikapolitiken
och Jan Blomqvists kapitel om självläkning. Att dela ut naloxone
för att häva dödliga överdoser är ett annat viktigt förslag i boken.
Två ungdomar tas om hand under ungdomsevenemanget
WE ARE STHLM i Stockholm 2017.
Text:
Katarina Johnson
Foto:
Hanna Egge
Grandert
I övrigt undviker författarna nogsamt elefanten i rummet, nämligen
de stigande dödsfallen av metadon och buprenorfin. Alla är
upprörda över att narkomaner dog på 80- och 90-talet eventuellt
därför att de inte fick substitutionsbehandling, men ingen tycks
vara upprörd över att ännu fler dör idag på grund av samma droger,
bland annat genom läckage från behandlingsprogrammen.
Två läkare som medverkar i antologin, Markus Helig och Johan
Kakko har varit pådrivare för att införa buprenorfin i Sverige och
är starka förespråkare för substitutionsbehandling. Tyvärr skriver
de ingenting hur de ser på dödsfallen av dessa droger.
Boken har genomgående ett brukarperspektiv. Jag håller med
om att den gruppen sällan fått komma till tals tidigare, men det
som saknas i Dogmer som dödar är anhörigperspektivet,
barnperspektivet och
samhällsperspektivet. Här finns en konflikt
med brukarnas
vilja att få fortsätta
bruka och missbruka
som ingen av
bokens för fattare
vill diskutera.
PELLE OLSSON
Dogmer som dödar
Vägval för svensk
narkotikapolitik
Red. Niklas Eklund &
Mikaela Hildebrand
Verbal förlag
2017
18 Narkotikafrågan • 3/2017