ARKO nr 3 2020

10 Narkotikafrågan • 3/2020 REPORTAGE Många fler ringer och mejlar. De tas först emot av den kvinnliga verksamhetschefen, men om det behövs exempelvis blodprovs- tagning, röntgen eller andra ordinerade undersökningar remitte- ras man till en vanlig vårdcentral. För att få träffa Sara Mikaili måste patienten innan dess ha utretts ordentligt för sina smärtbesvär. Om man inte gjort det, eller har en färsk skada, kan man inte söka hjälp på Aureum. Samma sak omman aktivt avstått från att prova opioidläkeme- del mot sin smärta. Det måste man först testa hur det fungerar. Att vägra morfinpreparat eller annan smärtlindring för att istället vilja ha någon cannabisbaserad medicin fungerar inte. Det är samma rutiner som på specialiserade smärtkliniker. Om man har ett eget missbruk av något slag kan man inte heller få cannabis? – Det kan man inte. Men det är lite svårt att kunna tyda från en egen remiss. Jag har inte stött på någon som skriver i sin ansökan att de har ett pågående missbruk. Däremot kan jag göra den be- dömningen när patienten kommer hit. – Dels får de fylla i AUDIT, DUDIT eller någon annan skatt- ningsskala som används inom beroendevård och psykiatri. Jag är skyldig att göra en psykiatrisk bedömning för alla patienter var jag än arbetar som läkare. Här på en smärtklinik är jag mer koncen- trerad på att utesluta eller bekräfta ett missbruk eller beroende, säger läkaren Sara Mikaili. Hon berättar att majoriteten av patienterna har genomgått smärtbehandling på smärtklinik eller hos annan läkare tidigare. En del har under senare tid själva slutat ta opioider. Alla som kom- mer ska ha med sig sina läkarjournaler. –Om de inte hunnit få ut dem undersöker jag dem som vid alla nybesök, men avvaktar deras journalhandlingar innan jag kan ta vidare ställning. Då blir det en uppföljning med ett telefonsamtal. Doktor Mikaili bedömer att 40–50 procent av hennes patien- ter är multisjuka. Åldrarna är mellan 25 och 78 år, med en jämn könsfördelning, möjligtvis med en liten övervikt för kvinnor. Hittills har hon träffat omkring100patienter under den knappa månad som mottagningen varit öppen. Hon uppskattar att hon skrivit 25–30 ansökningar till Läkemedelsverket om att få ge licenspreparat för någon av Bedrocans produkter, det vill säga vanlig cannabis. Det ska intas i te, inte rökas eller inhaleras. Att skriva sådana licensansökningar tycker hon inte är så krångligt. – Det man behöver är en tydlig motivering, vårdförlopp, vad man gjort och inte gjort och en klar målbeskrivning med behand- lingen. Det är inte så komplicerat. Det har mer med läkarens kom- petens och engagemang att göra. Övriga patienter kan få läkemedlen Sativex eller Epidyolex. Patienterna ordineras också andra smärtlindrande mediciner, men Mikailis mål är att fasa ut opiaterna för dem som är opiatbe- roende. En del av hennes patienter får enbart cannabisbaserade preparat. Hon vill också kunna erbjuda annat än mediciner. Till ex- empel multimodal smärtrehabilitering med hjälp av sjukgymnast och psykiatrisk bedömning, kiropraktik, akupunktur eller KBT, kognitiv beteendeterapi. Någon sådan personal finns dock inte på plats ännu. När jag efteråt skickar några kompletterande frågor om be- handlingen per mail får jag svar direkt från Aureum Lifes VD Therese Nader som läst utkastet till reportaget. Hon skriver som ett förtydligande: ”Aureum Healthcare är en privat smärtklinik, ingen offentlig regionansluten vårdcentral och man behöver idag inget lab eller medicinsk personal för provtagning i anslutning till mottagning- en, då man remitterar patienten provtagning vid behov.” Enligt lag om patientsekretess kan hon inte lämna ut infor- mation om hur många som fått någon form av multimodal smärt- behandling. Som läkare har Sara Mikaili mest jobbat inom primärvården tidigare, men även i jourläkarbilen och som skolläkare. Hon har också varit konsult på ett medicintekniskt företag med uppgift att hjälpa nedläggningshotade vårdcentraler att bättre organisera sina verksamheter. Sammanlagt har hon, trots att hon bara är 34, hunnit arbeta i 20 av Sveriges 21 sjukvårdsregioner. Hon tycker att smärta är intressant och förklarar varför: – Jag är ung, jag är kvinna och har utländskt påbrå. Per auto- matik blir jag ofta tilldelad de svårare patienterna. De lider ofta av smärta och har haft långvarig förskrivning av opioider. Varför inte arbeta på en etablerad smärtklinik? Var det något med cannabis som lockade dig hit? – Det kan jag inte säga, utan för att det är en nystartad klinik där jag har nytta av mina erfarenheter hur man kan organi- sera arbetet. Jag frågar omdet inte kan vara en konflikt som läkare att arbeta i ett företag som siktar på att framställa egna cannabis-medi- ciner. Att det kan bli en ensidig inriktning i behandlingen. Sara Mikaili tycker inte det. – Man kan man vända på det och säga att det blir mer kost- nadseffektivt att ha en medicin som är producerad av oss än av någon utomstående. Jag tycker det vore bra om vi kunde fram- ställa egna cannabismediciner. Då har man hundraprocentig in- syn i det man ger till patienterna. Etiskt och medicinskt bekymmersamt För att höra hur en smärtspecialist ser på Aureums klinik ringer jag upp Emmanuel Bäckryd, som är docent och överläkare vid Smärt- och rehabiliteringscentrum i Linköping, där han arbetat sedan 2007. Bäckryd är också medförfattare till Läkemedelsver- kets rapport Läkemedel vid långvarig smärta hos barn och vuxna – behandlingsrekommendationer som kom ut 2017. 1 – Man blir bekymrad när man läser på Aureums hemsida, säger han. ”Vi som arbetar inom hälso- och sjukvården måste hänga med i utvecklingen”, står det. Det är klart, men inte om det betyder att man ska ha ett positivt synsätt på cannabisbaserade preparat. Jag menar tvärtom, att hänga med i utvecklingen är att förstå att den vetenskapliga grunden är synnerligen skakig. – Det är även etiskt bekymmersamt, fortsätter han. Långvarig smärta driver på människans beteende väldigt mycket. Har man ont vill man till varje pris hitta någon utväg och många av våra patienter har jagat efter ett läkemedel under lång tid. Och inte hit- tat något. En av nyckelaspekterna i smärtrehabilitering är att ac- ceptera att det ofta inte går att helt ta bort värken, men att lära sig leva ett gott liv trots det. Om man då gör reklam som det här före- taget gör, och påstår att det finns hjälp att få, då förstärker man bara den här karusellen. Man försvårar för patienterna att komma vidare med sina liv.