ARKO nr 4 2020

Narkotikafrågan • 4/2020 11 ...Regina Mattsson, generalsekreterare WFAD, World Federation Against Drugs. WFAD var tidiga med att lyfta artikel 33 i narkotikadebatten. Vad har det betytt för er som organisation? – Det lätta svaret på den frågan skulle vara ”mycket”, det har betytt mycket för oss som organisation. Som du nämner har WFAD länge lyft artikel 33 i narkotikadebatten, i arbetet med våra medlemmar, i debattinlägg, under konferenser, och inte minst inom den internationella debatten. Det stora startskottet kom inför 2012 då vi var med och finansierade publiceringen av en mycket bra bok, The Protection of Children from Illicit Drugs – A Minimum Human Rights Standard skriven av Stephan Dahl- gren och Roxana Stere. Det var dock inte det första, utan redan då WFAD bildades visade våra grundare vikten av Barnkonven- tionen genom att aktivt skriva in den i vår konstitution. Det har varit särskilt viktigt att lyfta Barnkonventionens arti- kel 33, inte minst för att den slår fast att barn ska skyddas från olaglig användning, framställning och handel med narkotika och psykotropiska ämnen. Vilket skapar incitament för samtliga med- lemsländer att aktivt arbeta för att förebygga och därmed stödja barn och ungas hälsosamma och positiva utveckling. Barnkon- ventionen är den enda konvention inom mänskliga rättigheter som specifikt adresserar frågan om illegala droger. Det senare är särskilt viktigt inom den globala arenan, där våra ”motståndare” använder begreppet mänskliga rättigheter som stöd för en till- låtande syn på narkotika. Trots att denna användning av mänsk- liga rättigheter saknar någon som helst grund i konventionerna som reglerar mänskliga rättigheter, har detta blivit ett argument i debatten om narkotikapolitik i världen på ett slagkraftigt sätt. Mänskliga rättigheter är enormt viktigt och inte minst avgöran- de för en bättre värld, men MR får inte feltolkas och användas till att rulla ut mattan för en växande narkotikaindustri. Vi bör alltså begripliggöra konventionen (artikel 33) och ”återta” begreppet mänskliga rättigheter. Således måste artikel 33 få genomslag i den internationella debatten och i praktiken. Maria Larsson (då minister med ansvar för narkotikafrågan) gjorde en viktig insats när hon tog upp detta i ett mycket bra tal i Wien 2011 på det årligen återkommande FN-mötet Commission on Narcotic Drugs – CND – och nu är det dags att omvandla ord till handling. Frågan är på agendan inter- nationellt men behöver tas ut från skuggorna och in i rampljuset – och spela en framträdande roll. Genom åren har vi blivit bättre och bättre på att använda och arbeta efter Barnkonventionens artikel 33, detta gedigna arbete resulterade att vi, under 2020 års kongress, fastslog en tioårig strategisk plan som lägger särskild vikt vid två fokusområden: barn och kvinnors rättigheter inom det narkotikapolitiska områ- det. Detta innebär att Barnkonventionen och barns rättigheter kommer vara med i alla beslut, arbete, etc. som vi gör. Samtliga medlemmar kommer erbjudas utvecklingsaktiviteter på området, vi arbetar nu med en ny förebyggande-strategi – One-choice – och har två nya projekt igång där vi fokuserar dels på barns rät- tigheter vad gäller föräldrars vård och behandlingsinsatser, dels barn och behandling med fokusområde Indien. Så, återigen har och fortsätter Barnkonventionens artikel 33 betyda enormt mycket för oss som organisation, för våra medlemmar och i för- längningen, förhoppningsvis, världens barn. Vad har ert arbete betytt för narkotikadebatten och världens barn? – Med tanke på det fokus somWFAD har och fortsätter ha på Barnkonventionens artikel 33 så tror jag inte att jag överdriver när jag säger att vårt arbete säkerligen har haft en betydande roll i pa- radigmskiftet mot barns rättigheter på internationell nivå. Däre- mot krävs det mer, detta skifte behöver bli totalt. Vi har många medlemsorganisationer som arbetar med barn och unga i sitt dagliga arbete, både direkt och indirekt. Genom vårt arbete och tillsammans med medlemmar har vi som nätverk kunnat få kompetenshöjande insatser, fått information, fortbild- ning och inte minst att Barnkonventionen alltmer lyfts på den globala arenan. Samtalet kring Barnkonventionen har visat sig ta form som något av en snöbollseffekt: exempelvis då vi medverka- de på ett ”side-event” under CND-veckan på temat familjers vikt i förebyggande arbete för att sedan bli inbjudna att tala på Sydafri- kas nationella konferens om missbruk och beroende (arrangerat av deras Myndighet för social utveckling). Vi tar alla tillfällen att lyfta Barnkonventionen och således barnens rättigheter i samtliga konferenser, presentationer, och dylikt. Vi har inte minst många otroligt bra medlemmar som ak- tivt arbetar för barnrättigheter och är enormt bra på att lyfta bar- nens röst och se till att barn är delaktiga i de beslut som rör dem (CWIN i Nepal eller UYDEL i Uganda för att nämna två exempel av många). Det pratades Barnkonventionen i förhållande till lega- lisering på vårt Östafrikanska forum och världsforum i mars i år, samt att vi medarrangerade ett side-event med fokus på barnper- spektivet och Barnkonventionen under årets CND. Vår förhoppning och fastställda plan (i och med vår strategis- ka plan) är att ge fler medlemmar, och andra, verktygen att bättre möta barns behov i sitt arbete, vare sig det är det direkta mötet ` HALLÅ DÄR...