ARKO nr 4 2020

12 Narkotikafrågan • 4/2020 HALLÅ DÄR med barn och unga, arbetet med föräldrar eller i ”communities” i stort. Med våra snart 280 medlemsorganisationer i alla världens hörn kan vi genomföra ett enormt arbete för barn och unga runt- om i världen och på så sätt skapa goda förutsättningar för värl- dens barn. Hur tror du att Barnkonventionen kan stärka skyddet för barn som växer upp med föräldrar och syskon med drogberoende? – Om varje land och organisation hittar ett sätt att aktivt arbe- ta utifrån Barnkonventionen, att se till att barn skyddas från dro- ger, att se till att barns röster blir hörda, att säkerställa tillgång till skälig och rättvis vård och omsorg så kan Barnkonventionen ab- solut komma att stärka skyddet för barn som växer upp med för- äldrar och syskon med drogberoende. Med det sagt krävs ett aktivt arbete, från alla håll inklusive en bättre samverkan myn- digheter och civilsamhälle emellan. Här anser vi att nationer har mycket att lära från de olika civilsamhälleliga organisationerna som länge arbetat med att säkerställa barns behov och rättighe- ter. Kan vi tillsammans använda Barnkonventionen och arbeta för att skapa en miljö där barn skyddas från negativa upplevelser i barndomen och hindra barn från att själva utveckla drogberoen- de, kan vi även säkerställa den positiva och hälsosamma utveck- lingen av barn och unga – och i förlängningen förebygga fler från att bli drogberoende. Att arbeta mer aktivt utifrån Barnkonventionen är förhopp- ningen för tidigare upptäckt och således tidigarelagda stödinsat- ser för barn som växer upp med föräldrar och syskon – både för barnet i sig och för familjemedlemmen. Vilka utmaningar tycker du Sverige har angående artikel 33. Hur kan vi bli bättre på att följa konventionen? – Vilken svår fråga. Barnkonventionen är toppenbra, däre- mot innehåller den ett antal relativt vaga och oklara regler som i praktiken kan bli svåra att förhålla sig till. Med det sagt så är det viktigt och betydelsefullt att Barnkonventionen etableras som lag, då det i förlängningen innebär att barnets bästa blir grund- läggande. Barnrättskommissionen har sedan länge lyft (nästan årligen) kommentarer om brister i genomförandet av barns rät- tigheter och att konventionen inte uppfylls på ett tillfredställan- de sätt, så vi står inte minst inför utmaningar nu när konventionen faktiskt blivit lag. En stor fördel är att det skapar ett tryck på att im- plementera den, att vidareutbilda tjänstepersoner och beslutsfat- tare till att använda konventionen som redskap. Med det sagt, så finns det uppgifter framtagna av BRIS som menar att nästan var- annan kommun saknar en strategi för att förverkliga Barnkonven- tionen som lag. Barn vittnar fortfarande om att de inte får stöd, el- ler för den delen tillräcklig information i mötet med myndigheter. Detta är alltså en av de största utmaningarna enligt mig – hur ser vi till att Barnkonventionen används i arbetet och inom beslutsfat- tande organ, hur skapar vi strategier att följa och hur tillgänglig- gör vi konventionen som ett redskap. Att fortsätta att planera med artikel 33 i åtanke, att implemen- tera förebyggande arbete, se till individen och dess kontext i sin helhet, att jobba med stärkande insatser, både inom hemmet, skola och fritid. Att pusha för artikel 33 mer i nationella och inter- nationella debatter, och att bättre följa den. VI har en stor möjlig- het till förändring med en stark bas i konventionen, dags att ”get to work”. „ PERNILLA BORG Sedan länge har studier visat att barn till föräldrar med drog- missbruk löper betydligt högre risk att utveckla eget missbruk eller psykisk ohälsa. Det har dock varit svårare med studier som kopplar ihop konsekvenserna till samhälleliga kostnader. Där- för blir Barn som anhöriga – ekonomisk studie av samhällets långsiktiga kostnader , gjord av Linnéuniversitetet och Nationellt kompetenscentrum anhöriga på uppdrag av Socialstyrelsen, en viktig rapport. Studien gör en hälsoekonomisk beräkning av samhällets år- liga kostnad för andelen barn som vuxit upp som anhöriga till för- älder med psykisk sjukdom eller missbruk av alkohol eller nar- kotika. Barnen löper flerfaldigt högre risk att utveckla missbruk eller psykisk ohälsa vilket medför direkta och indirekta kostnader för samhället på kort och lång sikt. Barn till föräldrar som vårdats på sjukhus på grund av missbruk eller psykisk ohälsa har höga ohälsotal i vuxen ålder. Två till tre gånger fler har i ung vuxen ålder ekonomisk ersättning från samhället på grund av till exempel sjuk- skrivning och förtidspensionering, vilket ger indirekta kostnader i form av produktionsbortfall. Rapporten understryker problemens samhällsekonomiska betydelse och anser det vara ett starkt argument för förebyggan- de insatser riktade till denna grupp. Vidare att samhället skulle minska sina kostnader avsevärt om omfattningen av psykisk ohäl- sa och missbruk hos barnen i vuxen ålder skulle kunna sänkas till samma nivå som för befolkningen i övrigt. Man beräknar att sam- hällskostnaderna skulle minska med så mycket som 35 miljarder kronor per år. Denna studie ingår i en serie kunskapsöversikter och rapporter inom området Barn som anhöriga som Lin- néuniversitetet och Natio- nellt kompetenscentrum an- höriga (Nka) har fått i uppdrag av Socialstyrelsen att ta fram. Man har till uppgift att sprida kunskap inom området Barn som anhöriga och att lång- siktigt bygga upp en bas för kunskapsproduktion och kun- skapsspridning samt stimu- lera och stödja utvecklingen inom området. „ RITA RÅDEBRATT Barn som anhöriga – ett hälsoekonomiskt perspektiv Rapporten från 2015.