ARKO nr 4 2020

Narkotikafrågan • 4/2020 17 REPORTAGE tikerna. ”Risken för att bli tagna för snatteri är så pass liten – vår butik kallas för ’Ålidhems skafferi’. Jag vill inte att det ska vara nor- maliserat”, citeras en handlare i centrum. Sammantaget har dock situationen i Ålidhem blivit bättre de senaste åren, vilket inte minst tillskrivs föreningslivet och skolor- na med ”hög trivsel och positiv kultur”. I området Östra Ersboda konstaterar rapportskrivarna att en rad åtgärder har gjorts ”…som kan ha bidragit till att situationen i den offentliga miljön förbättrats. Situationen på området i stort är på samma nivå eller försämrad”. ”Alla politiska partier tar frågan på stort allvar” – Nej, inte är vi förskonade från social oro som även andra stä- der känner av, säger Kerstin Rörsch, UmeBrå. Även hon har titeln processledare och ansvarar för uppdraget “Umeå växer tryggt och säkert”. I sin analys av läget finner hon belägg för att det just är efter- frågan på narkotika som leder till stora problem. Individen ska- das av missbruk, försäljning och köp leder till kriminalitet och hela samhället blir otryggare. Hon ser inte att staden har någon konflikt om hur strategin ska se ut framåt, detta trots att allt inte har lyckats slå igenom de senaste åren. – Alla politiska partier tar frågan på stort allvar och våra ana- lyser från UmeBrå får stöd. Även på tjänstemannasidan har vi ett bra samarbete. UmeBrå har föreslagit att uppdraget “Umeå växer tryggt och säkert” fokus ska ändras. Tidigare var de fem: motverka krimina- litet och droger, förebygga utanförskap och social marginalise- ring, stärka föräldrar, förbättra samverkan samt skapa förutsätt- ningar för meningsfull fritid. Nu vill man vara tydligare med vad det handlar om. Enbart två huvudsakliga prioriteringar önskas: Knarkhandeln och segregationen. Insatser Umeå växer. Vad önskas framåt? Vad ska man arbeta med? Borta är den tid när man hade nattvandring på stan eller bjöd in ex-miss- brukare till skolorna. Seth Åberg ringar in sju områden, allt under mantrat om att staden inte ska få ett område som klassas som särskilt utsatt. Eller, med ett ännu starkare uttryck, ”no-go-zon". – Det är ett starkt värdebegrepp. Kollegor i andra städer som Eskilstuna och Göteborg säger åt oss att bemöta utvecklingen i tid. Det är nämligen så svårt att vända tillbaka. De sju områden som Seth Åberg pekar mot är i korthet: 1. Förstärkning av insatser med utbildning inom skola, fritid och socialtjänst, samt tydligare information till föräldrar. 2. Stöd till skolledningen! (Här har Staffan Hübinette va- rit inspirationskälla, men nej, Umeås politiska ledning har ännu inte förordat drogtester i skolan). 3.Identifiera riskgrupperna mer tydligt. Här pekar han på unga med psykisk ohälsa och med olika former av funk- tionsnedsättning, en labil grupp som lättare kan expone- ras för droger. Dessutom finns droger bland grupper av studenter inom universitetsvärlden. ”Många nya ansikten, ofta utan anknytning till staden”. 4. Förbättrade mätsystem! Här finns kunskap men nya risk- grupper kräver förbättrade statistikmetoder, inte minst för insamling från socialtjänst och polis. 5. Ett starkare social-oro-perspektiv. Hur kan vi upptäcka bättre? När synen är att narkotika står för det främsta hin- dret för Umeås utveckling måste detta genomsyra arbe- tet. 6. Projektplan med stöd i analys och samverkan. 7. Insatser i krogmiljö. ”Vi har dem med oss i arbetet, de vill ju inte att deras utrymmen ska vara knarkets vardagsrum”. – Ja, allt det här kan sammanfattas som ett gnetjobb, det är bara att jobba på. Vi vill att det ska ingå i den dagliga verksam- heten. Det som känns bra, trots alla svårigheter, är att strategin mot narkotikan är en del av stadsplaneringen. „ Maria Söderberg Maria har tidigare arbetat för RNS och Narkotikafrågan under många år. Nu ägnar hon mycket tid bland annat åt bloggande. Seth Åberg har jobbat på flera platser i Sverige och är sedan 2011 engagerad i UmeBrå i Umeå. Kerstin Rörsch ansvarar för det kommunövergripande upp- draget “Umeå växer tryggt och säkert”.