ARKO nr1 2021

12 Narkotikafrågan • 1/2021 – Första året jag jobbade på bruket hade vi stopp i produktio­ nen under jul- och nyårshelgerna. Då rengjorde vi cisterner, spo­ lademed vatten och städade fabrikshallen. Jag upptäckte att flera av arbetskamraterna var fulla på jobbet. Några gick och la sig en stund mitt under arbetspasset. Jag tyckte det var skitkonstigt att ingen annan regerade. Inte för att jag är nykterist eller så, men så där kunde man väl inte det ha det på en arbetsplats? Det borde man göra något åt. Pontus Georgsson började arbeta på Skärblacka pappers­ bruk utanför Norrköping 1990. Han jobbade som operatör i kon­ trollrummet där man styr hela processen, men han var också ute i fabriken bland maskinerna och pappersrullarna. Han kom att stanna i över 20 år. – Som ny på jobbet sa jag inte så mycket om att vissa drack, men när jag blev äldre vågade jag ta riktiga samtal med dem som hade problem. Att kunna snacka med folk ligger i min egen ut­ veckling. Redan efter ett par år på bruket blev han skyddsombud, sedan huvudskyddsombud och till slut facklig avdelningsord­ förande på hela fabriken. Sedan 2019 är han förbundsordföran­ de för Pappers (Svenska pappersindustriarbetareförbundet). I sina fackliga uppdrag har han företrätt många medlemmar med beroendeproblem, mest alkohol men även med annat missbruk. – Det kan vara en rehabsituation på arbetsplatsen där man vill få in personen på behandlingshem och uppföljning för att sedan kunna återgå till jobbet. Det skrivs ju ofta kontrakt hur de ska bete sig, vad de får göra och inte göra. Det har ingått i mina arbetsuppgifter som huvudskyddsombud och även som avdel­ ningsordförande. Här finns väl en motsättning mellan facket och arbetsgivaren? Att du som arbetarens representant inte ska vara osolidarisk och avslöja att någon har alkoholproblem, som ju kan leda till avsked. – Min ambition har varit att hjälpa. Människan ska vara kvar på arbetsplatsen, missbruket ska bort. Sen har vissa inte klarat av att hålla sig nyktra. De har fått sluta och det har inte gått bra för dem i fortsättningen. – Det finns arbetsledare och chefer som säger att de måste ha konkreta bevis för att kunna göra något, fortsätter Georgsson. Jag har alltid sagt: du behöver inga bevis. Du kan prata med dem för att du bryr dig om dem. Man kan säga ”Jag upplever att du har problem med… stämmer det?” När det fungerade som bäst på bruket sökte anställda själva upp Pontus eller någon annan i facket när de hade alkoholpro­ blem. Då gick man tillsamman till arbetsgivaren för att man kände förtroende att företagen vill hjälpa dem. På så sätt kom man in ti­ digt i ett missbruk, vilket både arbetaren och arbetsgivaren tjä­ nade på. Engagemang i RNS Pontus Georgssons engagemang i drogfrågor beror inte bara på hans fackliga erfarenheter. År 2017 förolyckades hans 27-årige son i en trafikolycka. Det var sonens missbruk som låg bakom. FÖR HÄLSA OCH SÄKERHET: DROGFRITT PÅ JOBBET Nolltolerans mot alkoholberusning och narkotikapåverkan råder på svenska arbetsplatser. Därom är fack och arbetsgivare överens. Men det är tufft att våga ta tag i problemen. – När man lyckas hjälpa någon är det värt allt besvär, säger Jeanette Börjesson, personalchef på Domsjöfabriken utanför Örnsköldsvik. TEXT PELLE OLSSON FOTO DOMSJÖ FABRIKER