Avfall och Miljö nr 2 2020

Nr 2 2020 AVFALL OCH MILJÖ | 27 INVASIVA ARTER nationella arbetet är Tina Kyrkander på Örnborg Kyrkander Biologi & Miljö. Hon manar till eftertanke. – Haussa inte upp det. Media förstorar upp det här och vissa företag gnuggar händerna för de ser en möjlighet att tjäna pengar. Vi behöver relevant information, uppmana folk till lugn och samarbete. Tina Kyrkander har studerat Storbri- tanniens strategi och arbetssätt på plats i landet, men är tveksam till att det är rätt väg att gå för Sverige. – Stora utgrävningar innebär långa transporter av jordmassor och deponi- skatten gör att det blir dyrt, hundratu- sentals kronor för en enda trädgård. Det gäller att hitta en nivå som är hanterlig, säger hon. Vissa kommuner har redan ett väl fungerande system för att ta emot och behandla avfall från invasiva arter. Men ofta brister det i kommunikationen till allmänheten, menar Tona Kyrkander: – Man ska inte bara säga ”kom hit”. När någon hör av sig ska man fråga hur de ska transportera det. Man måste vara försiktig, både vid uppgrävning och vid transport. Sprids vid transport Hon får medhåll från Nils Carlsson. – Det värsta är när man börjar gräva, för det räcker med 0,7 g rotfragment för att få ett nytt bestånd av parkslide. Att lägga invasiva arter och jord på ett gallersläp innebär stor risk för spridning. Längs vägrenar växer därför en mängd invasiva växter, där frön eller rotdelar skakat ut. Vissa invasiva arter, som jättebalsa- min, är lätta att dra upp med rötterna och förpacka i svarta plastsäckar för transport till återvinningscentralen och vidare till förbränning. Andra kväver större insatser. Bland de mest besvärliga är just parksliden. – Har du parkslide, gräv inte alls, utan klipp många gånger per växtsä- song och släng det som brännbart. I slutet av växtsäsongen behandlar man med Round up. Gör man det noga i åtta, nio eller tio år så blir man kvitt det, säger Nils Carlsson. Om det ska sprutas med Roundup ska det göras mot slutet av växtsäsong- en när plantan växt till sig och mår bra. Gödselbrunnar en räddning? I naturen kan det handla om stora are- aler. Längs Vinån i Halland beräknas det exempelvis växa 36 000 exemplar av skunkkalla. Den kan bli 1,7 meter hög och varje planta väger 25 kilo med rot. Det motsvarar 120 lastbilssläp – det går inte att komma till närmaste återvinningscentral med det, påpekar Nils Carlsson. – Vi behöver mycket innovation på det här området. Vi måste hitta andra sätt än att förbränna det för det hand- lar om så enorma volymer. Att inte hantera det går inte heller, det blir bara dyrare och svårare ju längre vi väntar. ± gYHUJLYQD J|GVHOEUXQQDU ¿QQV GHW gott om, där skulle växter kunna depo- neras. Skunkkalla växer bara där det är blött, den skulle kunna läggas på en åker och plöjas ner, där klarar den sig inte. – Det har kommit alldeles för lite tydlig nationell vägledning kring det här, avslu- tar Nils Carlsson. EU-DIREKTIV EU:s lista över arter som klassas som invasiva lyftes 2019 in i svensk lagstiftning. Den omfattar idag 36 växtarter. Listade arter är förbjudna att importera, sälja, odla, föda upp, använda, byta, släppa ut i naturen eller transportera annat än till destruktion. Som komplement till EU:s lista finns också en svensk nationell lista över invasiva arter. Varje kommun måste sätta upp rutiner för att kunna informera och hantera växtavfall från invasiva arter. Det ska inte läggas i kompost, varken egen eller kommunal, och inte i eget kärl för trädgårdsavfall. Om avfallet krossas innan förbränning kan sådant växtavfall inte heller läggas i containern för brännbart på ÅVC, utan måste hanteras separat. Naturvårdsverket har utlovat en vägledning under våren. Parkslide, Reynoutria japonica, Ostasien. Den utsågs till årets trädgårdsväxt 1843 – idag skys den som pesten. Tyskland har stoppat den från att sättas upp på EU:s lista över invasiva arter som ska utrotas, eftersom de anser att den inte längre går att utrota. Jättebalsamin, Impatiens glandulifera, ursprungligen från västra Himalaya. Gul skunkkalla, Lysichiton americanus, från västra Nordamerika.