Avfall och Miljö nr 1 2021

Nr 1 2021 AVFALL OCH MILJÖ | 29 AVFALLSANLÄGGNINGAR deponier med en mer ”traditionell” blandning av icke förbehandlat industri-, bygg- och grovavfall har även anpassad VNDNVLNWQLQJ YLVDW VLJ P\FNHW H̆HNWLY De fraktioner vi i projektet kunnat utvinna utgörs i huvudsak av: ‡ 0HWDOOHU PDJQHWLVNW XWVRUWHUDG GnOLJ renhet): 2–3 % • Brännbart avfall med ett värmevärde RPNULQJ 0:K WRQ ± ‡ (Q ¿QMRUGIUDNWLRQ PHG OnJ ODNEDUKHW 35–40 % • En tung grovfraktion med bland annat sten och betong, i huvudsak oorganisk: 20–25 % Resultaten indikerar att det, med en relativt enkel teknik, är möjligt att ta fram återvinningsbara fraktioner från i stort sett hela den uppgrävda mängden avfall. Ökat behov av deponering Deponering av avfall har minskat kraftigt i Sverige, från över 6 miljoner ton 1994 till cirka 1 miljon ton 2010. Därefter har mängden deponerat avfall åter ökat och uppgick 2019 till ca 2,6 miljoner ton. Framför allt är det förorenade massor som idag deponeras, och det kan komma att öka drastiskt. En stor mängd förorenade massor används som konstruktionsmaterial till avfallsanläggningar och deponier. Avfall Sverige bedömer dock att huvuddelen av de deponier som stängts kommer att vara sluttäckta fram till år 2030. Det kan VnOHGHV ¿QQDV HWW VWRUW IUDPWLGD EHKRY av att deponera förorenade massor från marksaneringar, även om en del åtgärder i framtiden sannolikt kan göras in situ – på plats – i stället för genom upp- grävning. Ett annat stort potentiellt deponibehov utgörs av slaggrus, som återstår efter utvinning av metaller från bottenaska – cirka 1 miljon ton 2019. Även slaggrus utnyttjas idag till stor del i sluttäck- ningar. Vi tror det är hög tid att börja se GHSRQLnWHUYLQQLQJ ODQG¿OO PLQLQJ VRP en naturlig del i avfallets kretslopp. Nu ¿QQV EnGH WHNQLN RFK PLOM|PlVVLJD PRWLY till att alltid överväga urgrävning och nWHUYLQQLQJ DY EH¿QWOLJD GHSRQLHU VRP ett alternativ till att ta jungfrulig mark i anspråk för nya deponier. Avsättning en utmaning Det genomförda projektet är en fall- studie. Den teknik som testats bedöms kunna skalas upp och utnyttjas kommer- siellt vid deponiåtervinning. Utmaningarna är att få de olika jord- fraktionerna friklassade för användning utanför avfallsanläggningen och att hitta en rimlig avsättning för bränslefraktion- en, som trots värmevärdet idag utgör en stor ekonomisk belastning om den måste I|UEUlQQDV VRP DYIDOO 0HG GDJHQV marknadspriser för avfallsförbränning, cirka 550 kronor per ton, kan ett alter- nativ vara att tvätta plasten, som utgör huvuddelen av bränslet, och hitta avsätt- ning inom plastindustrin. Om utvunnen plast kan byggas in i produkter skapas samtidigt en ”kolsänka”, i och med att materialet undandras från den bildning av koldioxid som sker vid förbränning. %HKRYHQ DY GHSRQLnWHUYLQQLQJ ¿QQV enligt vår bedömning redan i Sverige, men vi ser också en närmast outtömlig potential för tekniken i länder där depo- nering fortfarande utgör den huvudsakli- ga metoden för kvittblivning av avfall och där deponierna idag utgör högst konkre- ta och allvarliga problem för både miljö, hälsa och stadsutveckling. LÄS MER i slutrapport från projektet ”Deponi- återvinning – skapa resurser genom att lösa ett miljöproblem”, som kan laddas ner från resource-sip.se DET ÄR HÖG TID ATT BÖRJA SE DEPONIÅTER- VINNING SOM EN NATURLIG DEL I AVFALLETS KRETSLOPP.” Mer än 7 000 m 3 av den gamla deponin har grävts ur mellan 2018 och 2020 på Filborna återvinningsanläggning. Trumsiktar, Doppstadt 518 och 620 i serie, NSR Helsingborg. Examensjobbarna Pernilla Karlsson och Petter Åslun tar prover med skruvborr i biocellreaktor.