Avfall och Miljö nr 2 2021

Nr 2 2021 AVFALL OCH MILJÖ | 19 NYA MATERIAL OCH METODER I ÅTERVINNINGEN TEMA Bakterier åter- vinner elskrot Britterna blir först i världen att utvinna ädelmetaller ur elavfall med hjälp av bakterier. TEXT KARIN JÖNSSON, AVFALL SVERIGE Under 2021 ska en anläggning byggas i Cheshire i norra England. Det blir Storbritanniens första för återvinning av elavfall. Den sägs bli betydligt mer miljövänlig än andra anläggning- ar, bland annat därför att den till skillnad från traditionella metoder inte använder cyanid. Istället används mindre miljöskadliga syror, men ock- så mikroorganismer, för att utvinna guld, palladium, silver och koppar. Tekniken sägs också orsaka mindre koldioxidutsläpp, använda mindre vatten, generera mindre avfall och dessutom vara billigare. Brexit har påskyndat beslutet om en egen anläggning för återvinning av elavfall. Hittills har allt exporterats. Den delvis biologiska återvinnings- metoden stammar från Nya Zeeland och Mint innovations. Företagets forskningschef, Ollie Crush, liknar anläggningen vid ett litet mikrobryg- geri. Inledningsvis ska anläggningen processa 20 ton per dag, vilket kan komma att skalas upp om behovet finns. är här – Det finns en början och en ambition, så där kommer vi sannolikt att få se en storskalig utveckling de närmaste åren, säger Gert Nilson. Fossilfrihet driver på Omställningen till fossilfrihet påverkar från två håll; dels innebär det behov av nya material i exempelvis eldrivna fordon, dels ställer stålbranschen själv om till fossilfri produktion. I somras invigdes världens första pilotanläggning för produktion av fossilfri järnråvara, och nya anläggningar utan utsläpp av koldioxid byggs nu i Boden och Oxelö- sund. Här kommer el och vätgas att driva processen. Teknikbytet innebär förutom stora kli- matvinster också en ökad anpassbarhet. Traditionellt utvinns järn från malm i en masugn som matas med kol eller koks. Skrot däremot återvinns i en eldriven ljusbågsugn. – I och med att man reducerar fossilfritt med vätgas blir järnmalmen järnsvamp, som är att jämföra med helt rent skrot, då blir det inte två processer. Så i framtiden kan en och samma anlägg- ning växla mellan att köra på järnsvamp och skrot. Och en skrotåtervinnare kan växla och processa järnsvamp, så det blir en väldigt mycket större flexibilitet, för- klarar Robert Eriksson, forskningschef vid Jernkontoret. Och han tillägger: – Detta innebär också att fler och fler kommer att smälta en kombination av skrot och järnsvamp. Efterfrågan på skrot kommer att öka. Bättre koll på innehållet Spårbarhet ses som en nödvändighet för att kunna öka återvinningen och samti- digt höja kvaliteten. Ett sådant system kräver en bred enighet i branschen, där materialet ska kunna spåras från gruvan fram till produkten och in i återvinningen. – Det kanske inte är själva metallen som behöver spåras, utan en produkt eller byggnad för att kunna se vilka olika material som ingår, säger Robert Eriksson. Lämpliga plattformar finns redan. Biltillverkare kan exempelvis via sina system se exakt hur hårt en viss skruv är åtdragen. Genom att komplettera med information om vad skruven är gjord av kan fler dra nytta av den. Motstridiga intressen Risk finns dock att framtidens material inte så lätt låter sig kategoriseras. – Just nu är det två utvecklingslinjer som krockar. En siktar på att anpassa tillverkningen efter återvinningen där lagstiftningen driver på, exempelvis kravet att en bil ska kunna återvinnas till 95 procent. Samtidigt finns en linje som driver mot allt mer sofistikerade material så att produkter blir lättare och till exem- pel våra elbilsbatterier ska räcka längre. Det är avancerade kompositmaterial och de är snarare en blandning av allt fler material – metaller, plaster och keramer. Lagkrav och produktkrav står emot var- andra, det är inte enkelt att se vilket som kommer att vinna, säger Gert Nilson. Gert Nilson, teknisk direktör på Jernkontoret. FOTO PIA NORDLANDE