Avfall och Miljö nr 3 2021

22 | AVFALL OCH MILJÖ Nr 3 2021 Hervé Corvellec och Anette Svingstedt. Emma Samsioe. FÖREBYGGANDE En ny studie visar på flera hinder och ett svagt intresse för att minska mängden verksamhetsavfall. Det behövs en ny norm för att förebyggande ska bli ett självklart val, menar forskarna bakom rapporten. AVFALL FRÅN LANDETS hushåll är stort, men avfall från verksamheter i Sverige väger hela fem gånger mer. I en ny studie granskar vi, tre forskare vid Lunds univer­ sitet, olika verksamheters inställning till avfallsförebyggande, till skillnad mot övrig forskning om avfallsförebyggande som vanligtvis fokuserar på hushållens avfall. Verksamheterna i studien finns inom mat, textil, elektronik samt bygg och rivning, de fyra näringar som är priori­ terade av Naturvårdsverket i Sveriges avfallsförebyggande program från 2015. Och de 26 företrädare för dessa näringar som vi intervjuat har ansvar för avfall, avfallsförebyggande eller hållbarhet och miljö mer generellt. Vi visar i studien att när vi ställer frå­ gor om avfallsförebyggande så innehåller svaren ytterst lite om hur de arbetar med att förebygga uppkomsten av avfall. Fö­ reträdare för organisationerna berättar hellre om återvinning och hinder för av­ fallsförebyggande än hur de arbetar med att minska sitt avfall. Återvinning ses fortfarande som en viktig del, ibland den viktigaste, i att minska avfallsmängder­ na. Detta trots att avfallshierarkin tydligt skiljer återvinning och förebyggande åt. De berättar dock utförligt om svårigheter med eller hinder för avfallsförebyggande. Dyrt och krångligt Tre olika typer av hinder återkommer i deras berättelser: • ekonomiska hinder – det får inte kosta mer att förebygga avfall än vad det kostar att producera det, och det är i dagsläget oftast inte ekonomiskt försvarbart att förebygga avfall, • tekniska hinder – man vet inte hur man ska göra för att förebygga avfallet, det saknas teknik och materialkunska­ pen behöver bli bättre, • organisatoriska hinder – avfallsföre­ byggandet passar inte organisationer­ nas normala rutiner, det skulle kräva omfattande förändringar i organise­ ringen av arbetet. Vi tolkar deras svar som att de ser avfallsförebyggande som något udda och svårt, medan avfallsproduktion ses som det normala, om än en beklaglig nor­ malitet. Våra respondenter visar varken intresse för verksamhetsavfall i sig eller motstånd mot att förebygga det. De skul­ le gärna minska sitt avfall om det skulle vara ekonomiskt lönsamt, tekniskt möj­ ligt, och organisatoriskt görbart – men anser att det inte är det för närvarande. Kombinationen av ekonomiska, tek­ niska, och organisatoriska hinder gör att avfallsförebyggande ses som svårt och inte kompatibelt med deras verksam­ hetslogik. Motståndet är inte princi­ piellt, utan praktiskt. Icke desto mindre förklarar detta motstånd varför det är så svårt för verksamheterna att klättra upp till avfallshierarkins högsta steg. Ny norm Mot bakgrund av detta menar vi att det behövs en betydande normförflyttning i organisationerna som innebär att avfalls­ förebyggandet får en praktisk mening och blir det dominerande och ledande förhållningssättet i det dagliga arbetet. Det gäller också att göra förebyggande av avfall företagsekonomiskt försvarbart. Det ställer även krav på att relevant teknisk kunskap utvecklas internt eller av externa aktörer och att materialkun­ skaperna ökar i organisationen. Något som framtidens policys kun­ de inrikta sig på är att av-normalisera avfallsproduktion så att produktionen av avfall blir det som ses som det udda, det som avviker och inte som förebyggandet gör nu. Av-normalisera avfallet TEXT ANETTE SVINGSTEDT, HERVÉ CORVELLEC OCH EMMA SAMSIOE, LUNDS UNIVERSITET FOTO KENNETH RUONA DE SER AVFALLSFÖRE­ BYGGANDE SOM NÅGOT UDDA OCH SVÅRT, MEDAN AVFALLSPRODUKTION SES SOM DET NORMALA.” LÄS MER i rapporten The Normality of Industri- al and Commercial Waste: Economic, Technical and Organisational Barriers to Waste Preven- tion, som kan laddas ner via lu.se