avfall_sverige 2021 2104

24 | AVFALL OCH MILJÖ Nr 4 2021 BIOLOGISK ÅTERVINNING I Lillehammer, norr om Oslo, finns en unik förbehandlingslinje intill biogasanläggningen, där glasförpackat matavfall tas emot. TOM WERVEN ÄR platschef på Mjøsan­ legget och har varit delaktig i utveck­ lingen av den speciella mottagningen där allt från utgången majonnäs till feletiketterade oliver kan tas emot – trots att det är förpackat i glasburkar. Glas är annars illa sett på biogas­ anläggningar, eftersom det sliter hårt på utrustningen, allra mest på pumpar. Det gäller alltså att separera så mycket glas som möjligt innan det åtråvärda bioavfallet kan ledas in till rötning. Tom Werven visar den speciella tipp­ fickan: – Vi kan tömma ner en hel pall eller container här, säger han. Tom Werven visar hur avfallet går igenom en grovkross och vidare till en skruvtransportör, där det tvättas i varmt vatten. Slutligen hamnar bland­ ningen av matavfall och förpackningar i en tank, där man tillsätter luft – då flyter plast och pappersetiketter upp medan glaset och annat tungt hamnar på botten. I mitten av tanken återfinns merpar ­ ten av det organiska avfallet, som pum­ pas in till biogasanläggningen för att blandas med andra redan förbehand­ lade fraktioner av matavfall och sedan vidare till rötkammaren. Fett löses upp i det varma vattnet och homogeniseras med det övriga matavfallet. Eventuella fettabsorberade kartonger och pappers­ fraktioner kan tas från glaslinjen och blandas med det övriga matavfallet. Enda leverantören Leverantör och medutvecklare är det svenska företaget Purac AB. – Det låter som en enkel lösning, men det är många olika moment som man måste ha kontroll över. Svårigheten ligger i att få bort allt glas. Därför är vi, som vi känner till, de enda som har kunnat utveckla en sådan lösning, säger Leszek Zadura, seniorsäljare på Purac. Den särskilda mottagningsutrust ­ ningen för glasförpackat matavfall är resultatet av ett utvecklingsarbete, som har tagit tid och resurser i anspråk för båda parter. Men Tom Werven är nöjd med resultatet. – När vi startade anläggningen för fem år sedan fick vi med mycket plast och metall i biofraktionen, men efter några små justeringar är biosubstratet från glaslinjen helt rent. Nu går anlägg­ ningen väldigt bra. Svenskt intresse I Sverige är det, såvitt Avfall och Miljö känner till, bara VafabMiljös biogas­ anläggning i Västerås som tar emot glasförpackat matavfall. Här töms dock burkarna manuellt och glaset utgör en liten del av det förpackade matavfall som tas emot varje år. Ett studiebesök vid den norska anläggningen finns på önskelistan, berättar Bo Blomquist på VafabMiljö. På Mjøsanlegget behandlas cirka 1 000 ton glasförpackningar per år men kapaciteten är betydligt högre, cirka 4 ton per timme. – Vi har som mest tagit emot en batch på 500 ton. Det kräver ett visst samarbete med grossister för att skapa rätt flöden, konstaterar Tom Werven. Mjøsanlegget är alltså troligen ensamma om att tillämpa den här tek­ niken, men en uppföljare finns, berättar Leszek Zadura: – Vi har fått några förfrågningar, både från svenska och norska mark­ naden. Därför har vi utvecklat en ny produkt för grus och glas som en komp­ lettering till existerande förbehand­ lingsutrustning. TEXT KARIN JÖNSSON, AVFALL SVERIGE oliverna Här kan återvinnas En blandning av glas- och konservburkar går också bra att köra genom den särskilda förbehandlingen. Ett samarbete mellan Tom Werven och Leszek Zadura ligger bakom mottagningsanläggningen för glasförpackat matavfall.