30 | AVFALL OCH MILJÖ Nr 1 2022 XAVXFXALLSANLÄGGNINGAR Charlotte Scheutz leder en internationell forskningsgrupp, som mäter utsläppen från deponier och andra källor. Där många länder nu sätter sin tilltro till satelliter för att mäta utsläpp av metan och lustgas väljer hon andra metoder. KLIMATPÅVERKANDE UTSLÄPP FRÅN världens alla deponier är ett stort problem. I USA beräknas deponier vara den tredje största källan till metanutsläpp orsakade av människan och att minska utsläppen av metan ses generellt som en av de mest effektiva åtgärderna för att minska den globala uppvärmningen. Lustgas är ytterligare en växthusgas, där avfallshanteringen ses som en bidragande faktor. Vad det är som pyser ur deponierna har vi ganska klart för oss, men att ta reda på omfattningen av utsläppen är inte lika enkelt. I USA har Nasas Jet Propulsion Laboratory mätt metanutsläpp från satelliter. Även om det ger ögonblicksbilder sägs mätresultaten bli betydligt säkrare än de modeller som tidigare emissionsinventeringar bygger på. I många fall har satelliterna också visat på betydligt större utsläpp än vad som tidigare varit känt. Nu vill fler utnyttja rymdfarkoster för att mäta klimatpåverkan. 2023 kommer minst tio privata satelliter att sväva runt jorden för att mäta utsläppen från deponier. Även EU:s jordövervakningsprogram Copernicus planerar att skicka upp satelliter för att kunna beräkna olika länders utsläpp. Omogen teknik – Övervakning av växthusgasemissionerna med satelliter är mycket spännande, men teknologin är inte utvecklad till att klara det än, säger Charlotte Scheutz, professor vid Dansk Teknisk Universitet. – Satelliter mäter områden som är fem gånger sju kilometer stora. Det är inte tillräckligt detaljerat för att kunna detektera utsläppen från deponierna, eller från andra källor, i Danmark och Sverige. Det är ju länge sedan vi slutade deponera organiskt material, så utsläppen här är betydligt mindre än i USA. Tillsammans med forskare från en rad länder i Europa har hon utvecklat metoder för att mäta de verkliga utsläppen av såväl metan som lustgas från deponier. För att bestämma de totala metanemissionerna rekommenderar Charlotte Scheutz spårämnesdispersion. Det bygger på samtidiga mätningar av atmosfäriska koncentrationer av metan och en spårgas, exempelvis acetylen, som frigörs med en känd utsläppshastighet vid deponin. Det totala utsläppet från deponin kan sedan bestämmas utifrån förhållandet mellan metan och spårgasen samt utsläppshastigheten. Denna metod har även använts vid svenska deponier. Mångfald av metoder Metanmätningar kan också kombineras med koldioxid- och isotopmätingar för att bestämma metanoxidation, som kan medverka till att minska metanutsläppen. Vidare kan infraröda kameror med hjälp av temperaturskillnaden identifiera utsläppspunkter, vilket idag också kan ske kontinuerligt. Och med hjälp av laserstrålar kan den genomsnittliga metankoncentrationen mätas i laserns siktlinje, upp till några hundra meter. Det kan vara ett bra sätt att söka av större områden. – I framtiden kan både infraröda kameror och lasrar integreras med drönarteknik, så flygande mätningar kan bli ett bra hjälpmedel, säger Charlotte Scheutz. De mätningar som hennes forskningsgrupp genomfört visar att en stor del av metanutsläppen kan härledas till sluttningar, lakvattenbrunnar, pumphus och tidigare testbrunnar för gasuppsamling. Fakta ska minska utsläppen Efter många års forskning kring avfallssektorns klimatpåverkande utsläpp vill Charlotte Schultz se striktare lagstiftning. – I Danmark har vi länge varit rädda om vårt grundvatten, därför har vi stränga krav som begränsar vad vi får släppa ut till vatten och i mark. Men vi saknar motsvarande krav vad gäller utsläpp av växthusgaser till atmosfären. Och det gäller många andra länder också. Det vill jag ändra på genom att förse beslutsfattare med underlag. TEXT KARIN JÖNSSON, AVFALL SVERIGE FOTO DTU Satelliter dissas som metan-mätare Lustgas, N2O, är cirka 310 gånger effektivare än koldioxid över en 100-årig period. Lustgasen kan föras upp till stratosfären där den sedan bryts ner och bildar kväveoxider (NO och NO2) som effektivt kan bryta ner ozonskiktet. Avfallssektorn är en av de fem största nationella källorna till utsläpp av lustgas i Sverige. (Källa Sveriges Miljömål) N20 Metan, CH4, beräknas vara en 25–30 gånger mer kraftfull växthusgas än koldioxid – under sina 20 första år i atmosfären kan den vara upp till 80 gånger mer kraftfull. Dock bryts den ner betydligt fortare i atmosfären än koldioxid. I Sverige är deponier den näst största källan till utsläpp av metan, efter jordbrukssektorn. (Källa Naturvårdsverket) CH4 Charlotte Scheutz.
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=