30 | AVFALL OCH MILJÖ Nr 4 2022 DEBATT Sociala företag konkurreras ut när kommuner väljer att öppna egna butiker för att sälja begagnat. Det skriver Ulrica Persson, ordförande i Skoopi och Fredrik Bergman, ordförande i Street business ekonomisk förening. Second hand en följd av avfallsansvaret Svar från Avfall Sverige: ENLIGT SVENSK HANDEL omsätter idag detaljhandel med secondhandvaror 20 miljarder om året i Sverige. Vi ser tyvärr en trend där svenska återvinningscentraler istället för att som på många andra håll i Europa, samarbeta med arbetsintegrerande sociala företag, ASF, går åt ett helt annat håll med kommunala secondhandbutiker. Enligt konkurrenslagen äger kommuner rätt att bedriva näringsverksamhet för att upprätthålla service där det saknas utbud. Detta kan idag inte anses gälla för den snabbt växande detaljhandeln med second hand. Kommunerna öppnar alltså butiker på en riktigt het marknad under förevändningen att det behövs för att sysselsätta grupper som inte tar sig in på arbetsmarknaden. Dessa kommunala secondhandbutiker drivs av kommunala arbetsmarknadsenheter i alldeles ogenerad och öppen konkurrens med lokala småföretag, ASF, Röda Kors-kretsar med flera. ASF har i många år varit inriktade på att driva denna typ av verksamheter, näringar som kan utföras utan krav på formell utbildning. Verksamheternas främsta syfte är arbetsintegrationen, dvs att skapa varaktiga arbetstillfällen för de som av olika skäl har svårt att få en plats på arbetsmarknaden. Eventuellt överskott återinvesteras därför i just det. Secondhandbranschen har varit en viktig ingångsaffärsidé för våra företag som också ofta utgjort en bas för att utveckla andra affärsidéer. I kommuner som KOMMUNERNA HAR I uppdrag att arbeta enligt avfallstrappan. Det innebär att återanvändning ska prioriteras som ett sätt att minimera mängden avfall. På flera håll har det funnits för få eller inga privata secondhandaktörer, och då har kommunen ofta tagit bollen för att kunna driva avfallshanteringen i en mer hållbar riktning. Andra kommuner har valt egen regi eftersom de vill samarbeta med andra kommunala verksamheter, som arbetsmarknadsenheten, men många låter andra aktörer gratis hämta kläder och prylar från återvinningscentralerna. Samtidigt får kommuner inte bedriva näringsverksamhet i vinstsyfte, vilket kan förklara de låga priserna. Det finns med andra ord olika sätt att arbeta för ett ökat återbruk och vi gör det utifrån våra olika uppdrag. Samtidigt har vi alla samma skyldighet: att arbeta för ett mer resurssmart samhälle – så låt oss samverka på bästa sätt. Det är beklagligt om det stämmer att vissa kommuner har samarbetsaktörer som diskriminerar och särskiljer människor med viss sexualitet. Vi uppmanar kommuner att se över sina avtal så att man inte har med företag som bryter mot kommunens värdegrund. Camilla Nilsson och Åsa Hagelin, Avfall Sverige driver egna secondhandbutiker är dessa möjligheter kraftigt begränsade. Exemplen på detta är tyvärr många: ny kommunal återvinningsgalleria i Falkenberg, ny stor kommunal secondhandbutik i Luleå, stor kommunal secondhandbutik i Skellefteå, nya kommunala Återbruket i Stockholm. Listan kan göras väldigt lång och i prisbilden är dumpning snarare regel än undantag. I den kommunala secondhandbutiken i Borlänge kostar vinglasen 2 kronor. I andra secondhandbutiker i Borlänge kostar de 10–15 kronor. I Mörbylånga kommuns återbruk kostar alla bordslampor 20 kronor. Hos Röda Korsets second hand i Mörbylånga kostar de från 50 kronor. På Stockholm stads återbruk säljs genomgångna Crescentcyklar för 600 kronor. I andra cykelbutiker kan sådana cyklar inte säljas för under 2 000 kronor om ekonomin ska fungera. Alltihop är exempel på just den snedvridning av en sund marknad som påtalas i konkurrenslagen och som är resultatet av att verksamheterna drivs med helt olika ekonomiska förutsättningar. När kommunerna leker affär blir det också ett hån inte bara mot ASF utan mot exempelvis driftiga invandrare som efter att ha gått starta egetkurs vågar ta språnget att öppna egen secondhand eller cykelverkstad. Minst två privata cykelverkstäder i Uppsala har fått lägga ned sedan kommunen öppnade sin stora cykelbutik för återbrukscyklar. Det finns dock kommuner som inte valt att driva egna secondhandbutiker utan istället samarbeta med ASF och andra idéburna aktörer som gratis får hämta det som lämnats in. Från dessa har Skoopi och våra medlemsföretag under det senaste året sett och välkomnat en ökning av frågor kring våra verksamheters syfte och vad eventuellt överskott används till. Vår tolkning är att detta hänger samman med regeringens förslag kring de så kallade demokrativillkoren vid stöd till organisationer. Dagens Nyheter visade också nyligen i en gedigen artikelserie att församlingar som står bakom och äger stora secondhandkedjor också till exempel fördömer homosexualitet och erbjuder omvändelseterapi av homosexuella. Det vill säga, de har och predikar en människosyn som inte stämmer överens med det de flesta kommuner vill stå för. Att vi alla har rätt att tro på det vi vill och fritt får predika om det innebär inte att det är lämpligt att kommuner på olika sätt ekonomiskt gynnar det. Vi vill därför uppmana ansvariga för kommunala återbruk och arbetsmarknadsenheter att på allvar fundera över effekterna av de val ni gör. Kika gärna på hur övriga Europa stimulerar fristående sociala kooperativ att bedriva återbruk och secondhandförsäljning runt återvinningscentraler. Ulrica Persson, ordförande i Skoopi, de arbetsintegrerade sociala företagens intresseorganisation Fredrik Bergman, ordförande i Street business ekonomisk förening Kommuner dumpar second handmarknaden”
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=