Avfall och Milö nr 4 2022

AVFALL SVERIGE 42 | AVFALL OCH MILJÖ Nr 4 2022 Heta frågor lockade i Almedalen ATT STABILA försörjningssystem, såsom energitillgång, vattenförsörjning och avfallshantering, fungerar i tider av oro och kris är grundläggande för ett fungerande samhälle. Om krisen kommer – är vi redo? Vem bestämmer över prioriteringar? Hur kan vi trygga samhällsfunktionerna? Detta var frågor som diskuterades vid ett seminarium under politikerveckan i Almedalen, som Avfall Sverige, Energiföretagen, Energigas och Svenskt Vatten bjudit in till. – Det är ofta frivilliga som går ”the last mile” och ser till att enskilda människor får vatten, el och stöd i kris, sade Ylva Jonsson Strömberg, Krisberedskapschef på Röda Korset. Samtidigt är okunskapen bland medborgare stor, få vet vilket stöd man kan förvänta sig vid till exempel en väpnad konflikt, eller vilket ansvar man har som individ. Denna okunskap försvårar också kommunens arbete. Många saknar plan Även operativt finns det oklarheter. Vem ska ha el först, sjukhusen eller Krisberedskap och avfallsbrottslighet lockade inte bara namnkunniga talare, utan också en stor publik, till Avfall Sveriges seminarier under politikerveckan i Almedalen i juli. vattenförsörjningen? Hur stora lager finns av de kemikalier som krävs för vattenrening? 25 procent av kommunerna saknar en plan för nödvatten. Vi frågade politiken om vi är rustade för en kris eller ett krig. Cecilie Tenfjord Toftby, moderat riksdagspolitiker, gav ett något självkritiskt svar: – Det får inte vara någon oklarhet om vem som bär ansvaret. Myndigheterna ska inte behöva prioritera själva, utan utföra det regeringen ålägger dem. Då fungerar det också längre ned i leden, till exempel i kommunerna. Johan Löfstrand, riksdagsledamot för Socialdemokraterna, menade att visst ansvar och kompetens kanske måste koncentreras till regionerna. 500 tillsynsbesök räckte inte En annan fråga Avfall Sverige bjöd in till diskussion kring i Almedalen var illegal avfallshantering, något vi tyvärr sett mycket av under de senaste åren. Ett problem är att det är svårt påvisa uppsåt, vilket krävs för att någon ska kunna fällas för brott mot miljöbalken. – Lagstiftningen är inte på medborgarnas sida, oseriösa företag har mycket TEXT ANNA-CARIN GRIPWALL, AVFALL SVERIGE FOTO JULIA HÖRNELL att tjäna på dagens lagstiftning, sade Ebba Östlin, Kommunstyrelsens ordförande, i Botkyrka kommun, en av de svårast drabbade kommunerna i landet. – Vi gjorde 500 tillsynsbesök på Kassmyra – man brukar ha 1–2 om man är lite orolig. Vi talade med länsstyrelsen, men fick inget gehör. Vi kan nu konstatera att det som rapporterats från företaget inte stämmer. Det finns krav på egenkontroll, men det är inte mycket värt, menade Ebba Östlin. Miia Vuolama, Specialist brottsförebyggande på Ekobrottsmyndigheten håller med: – Illegal avfallshantering är ett ostört brottsområde och brottsligheten är underskattad. Inget tyder heller på att den kommer minska. Pengar problemet – och lösningen Att brotten ofta är gränsöverskridande gör att det är extra svårt och tidsödande att lösa. Det är också ett brottsområde som förgrenar sig i andra brott: skattebrott, bokföringsbrott, förskingring, penningtvätt, trolöshet mot huvudman, svartarbete – multikriminalitet. Bästa sättet att stoppa verksamheten är att strypa tillgången på pengar, menar Mia Vuolama. Avfall Sveriges vd, Tony Clark, menar att politiska styrmedel kan gynna brottslingarna: – Allt eftersom avfallsbranschen får nya pålagor, t ex förbränningsskatt på energiåtervinning, blir det dyrare med seriös avfallshantering. Risken ökar då att seriösa avfallslämnare väljer ett billigare alternativ – som visar sig hantera avfallet brottsligt. Samarbete mellan länsstyrelse, kommuner och andra aktörer har inletts. Detta är ett långsiktigt arbete som kräver kunskapshöjande insatser. Men enigheten är stor om att den brottsliga avfallshanteringen ska utplånas. Tony Clark till höger, debatterar krishantering med Cecilie Tenfjord Toftby, Ylva Jonsson och Åsa Petterson.

RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=