Nr 5 2022 AVFALL OCH MILJÖ | 23 Vad behöver hända nu? – För det första måste man ta sig an utmaningarna i sin helhet, vi kan inte jobba med klimatet en dag, sociala utmaningar nästa, det måste mötas som en helhet. För det andra skulle jag vilja ha en tydlig prioordning som visar vad som är viktigast på kort, medellång och lång sikt, alltså en handlingsplan för hållbarhet. För det tredje måste vi fokusera på sådant som är systemförändrande, man behöver titta på hur finanspolitiken och skattepolitiken är utformad. – Staten måste visa ett mycket tydligt ledarskap och engagemang i de här frågorna, tillägger han. – Människor i allmänhet är ganska medvetna om att vi måste ställa om. Men när signalerna är att man inte måste ställa om lyssnar man på det, för det är ganska jobbigt att ställa om. Det är viktigt att visa vad som ligger på samhället och vad som ligger på individen. Men även om politiken inte kliver fram tror jag att det kommer ett tryck. Bara för några veckor sedan kom siffror som visar att flygresandet har gått ner kraftigt, folk har ändrat sina vanor för de vet att flygande bidrar till klimatutsläppen. Vi ser samma tendenser vad gäller köttätande. Jag tror att det händer något hos människor, man gör andra val. Det kommer i sin tur att ställa andra krav på politiken. Många har efterfrågat en politisk vision av ett framtida hållbart samhälle. Hur ser din bild ut? – Min bild är en politisk vision, att vi tar ett större samhällsansvar. Vi måste börja lösa problemen tillsammans. En vision innehåller andra värderingar kring vad som är viktigt. Kunskap, familj, vänner och tid är sådant som behöver värderas högre, menar Gabriel Wikström. – Men visionen om det hållbara samhället måste utformas av de politiska partierna, det är det vi har dem till. De här visionerna ska tävla mot varandra i val. Vi kan förstås bidra på olika sätt, men ytterst är det partierna som måste vara de samlande krafterna. Om de inte kan vara det måste vi hitta andra system. Vi ser sådana tendenser, till exempel i Frankrike när Macron blev vald till president. Vi har sett liknande i Australien när Liberaldemokraterna förlorade makten och de FÖREBYGGANDE Gabriel Wikström. fick in många yngre kvinnor som ställde upp som oberoende kandidater, drivna av mänskliga rättigheter, miljö och klimatfrågan. Det traditionella partiväsendet omformas. Om nuvarande politiska partier fortsatt vill ha en plats vid bordet måste de ta de här frågorna på allvar. Vilka transformationer är mest centrala? – En av de viktigaste frågorna – som politiken inte alls har adresserat hittills – är hur vi ska kunna ställa om till hållbar konsumtion och produktion. Här kommer Agenda2030-samordnarens egen nollvision in i bilden. Inspirerade av nollvisionen för antal döda i trafiken vill de skapa ett system som kompenserar för att människor kan göra misstag – en nollvision för avfall. – Idag fokuserar mycket av hållbarhetsdiskussionen på produktionen, till exempel att göra fossilfritt stål. Vad händer om man börjar med avfallet? Då räcker det inte med att bara titta på produktionen, man måste gå igenom hela kedjan: ska man över huvud taget tillverka en ny produkt, hur ska den produceras, hur ska den transporteras, hur ska konsumenten köpa och använda den, vad ska man göra med den när konsumenten inte längre vill ha den? Initialt vill de applicera detta tankesätt på tre branscher, som ses som mogna för en omställning: plast, livsmedel och textil. Gabriel Wikström samlar nu en rad aktörer för att besvara sådana frågor. – Nollvisionen är ett sätt att komma längre, till uttagen av jungfruliga material. Sverige ligger på 25 ton per person och år, de fattigaste länderna på 2 ton. Det visar vilken orimlighet det finns. Vi måste begränsa materialåtgången om vi ska klara hållbarhetsutmaningarna. När debatten bara fokuserar på utsläpp av växthusgaser bryr man sig inte om att nollutsläpp ändå skulle ge ett enormt negativt miljöavtryck i form av vår konsumtion. – Första frågan måste vara om man ska producera varan, där måste svaret oftare bli nej än ja. Det låter väldigt likt Avfall Sveriges vision, Det finns inget avfall. – Vårt fokus ligger inte på avfall utan på konsumtion och produktion. – Risken finns att namnet leder fel, man halkar lätt in på avfallshantering, det är något vi har funderat på. Samtidigt är det ett namn som provocerar, det är viktigt att förmå folk att lyfta blicken och att tänka nytt kring det här. Vad kan göras på lokal nivå? – I en samhällstransformation har kommunerna en enormt viktig roll att spela. Lokal politik ska prioritera hållbarhetsfrågorna i högre utsträckning och man bör ge medborgarna ett tydligt mandat att prioritera hållbarhetsfrågorna. FOTO MAGNUS ANDERSSON NÄR DEBATTEN BARA FOKUSERAR PÅ UTSLÄPP AV VÄXTHUSGASER BRYR MAN SIG INTE OM ATT NOLLUTSLÄPP ÄNDÅ SKULLE GE ETT ENORMT NEGATIVT MILJÖAVTRYCK I FORM AV VÅR KONSUMTION. FÖRSTA FRÅGAN MÅSTE VARA OM MAN SKA PRODUCERA VARAN, DÄR MÅSTE SVARET OFTARE BLI NEJ ÄN JA.”
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=