30 | AVFALL OCH MILJÖ Nr 1 2023 TEXT NILS JOHANSSON, KTH Osäkerhet bakom gränsvärden cWHUDQYlQGQLQJ DY VHNXQGlUD UHVXUVHU regleras framförallt genom gränsvärden som anger maximal halt av farliga ämQHQ 'HVVD NDQ GH¿QLHUDV DY NXQGHU HOOHU DY ODJVWLIWDUH 0HQ lYHQ QHGVWU|PV ¿QQV gränsvärden endast för ett fåtal farliga ämnen. Gränsvärdena kan samtidigt förstås som solida och säkra, eftersom de modelleras fram. Men modellering bygger på osäkra antaganden och utgångspunkter. Därför skiljer sig gränsvärdena avsevärt mellan olika länder. Gränsvärdena kan dessutom uttryckas antingen utifrån mängden farliga ämnen som läcker ut, och alltså risken för exponeringen, eller den totala förekomsten, alltså farligheten. Nackdelen med att utgå från risk är dock att användningHQ OlWW EOLU SODWVVSHFL¿N YLONHW J|U DWW möjligheterna att återanvända materialet i andra användningsområden begränsas. I en cirkulär ekonomi behöver giftighet utvärderas utifrån att materialet kommer CIRKULÄR EKONOMI vandra mellan olika, ibland oväntade användningsområden. Från ett långsiktigt perspektiv kan ett farlighetsperspektiv och reglering av totalhalter därför vara att föredra. Ett övergripande problem med gränserna är dessutom att farliga ämnen regleras i relation till materialets massa (t.ex. mg cd/kg massa). Det viktiga är således att cirkulationen är så ren som möjligt, snarare än att dess användning gör nytta. Utgå från funktion För att ställa nyttan i fokus behöver farliga ämnen istället regleras i relation till funktion, resursinnehåll eller undviken primärproduktion/klimatutsläpp. Först då kan cirkulation på allvar ersätta den linjära ekonomin. För att förbättra hanteringen av farliga ämnen i en cirkulär ekonomi EHK|YV DOOWVn UHÀH[LYD SHUVSHNWLY VRP går bortom den rådande potentialfokuVHULQJHQ WLOO DWW IRNXVHUD Sn NRQÀLNWHU problem och avvägningar. Snarare än att anpassa dekontamineringsprocesser efter produkterna, vilket är utgångspunkt för dagens värdekedjor, så bör till exempel producenterna anpassa produktionsutvecklingen och inblandningen av farliga ämnen efter cirkulationsmöjligheterna nedströms. KVICKSILVER I ANTIKA YDVHU RFK 3&% L plast är exempel på de problem som materialåtervinnarna ställs inför. Vi YLOO MX KnOOD NYDU GH PDWHULDO VRP ¿QQV L samhället så länge som möjligt, men samWLGLJW ¿QQV EHKRY DY DWW IDVD XW VnGDQW som kan skada. 'HW H̆HNWLYDVWH VlWWHW DWW PLQVND spridningen av farliga ämnen är att begränsa tillförseln uppströms i produkter. Mindre än en promille av alla farliga ämnen inom EU regleras dock genom förbud, tillstånd eller informationsplikt. Problemet är att många ämnen som kan vara farliga fyller en viktig teknisk funktion. Avsaknaden av reglering uppströms gör att ansvaret för att minska spridningen av farliga ämnen hamnar nedströms. Med lite information om förekomsten av farliga ämnen ska avfallsbolagen GHNRQWDPLQHUD DYIDOOHW 6DPWLGLJW ¿QQV ett starkt tryck på dessa aktörer att öka cirkulationen. Ett paradoxalt ansvar som kräver avvägningar. Projektet finansierades av Formas. LÄS MER i slutrapporten ”Målkonflikten mellan cirkulär ekonomi och giftfri miljö. Problem, perspektiv och strategier”, som kan laddas ner från https://www.diva-portal.org Farliga ämnen fyller ofta en funktion. Om vi utgår ifrån det kan materialåtervinningen gynnas, menar Nils Johansson, forskare vid KTH. Att cirkulation av sekundära resurser och produkter riskerar att öka spridningen av farliga ämnen är välkänt. Ett nyligen avslutat forskningsprojekt ger en ny syn på vilka avvägningar som bör göras när målen om återvinning och giftfritt krockar. inte alltid bäst Avgiftning
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=