18 | AVFALL OCH MILJÖ Nr 2 2023 TEMA METAN Mätning En patient måste få en diagnos för att få rätt vård. Det är självklart på en vårdcentral, men när det gäller metanutsläpp släpar diagnosticeringen efter och gör det svårt att sätta in rätt insatser. Nu börjar saker röra sig – drönare och satelliter är på väg, och bristen på mätning uppmärksammas. TEXT ANNA FROSTER, FRILANS FOTOGRAF/ILLUSTRATÖR MAGNUS GÅLFALK – ett måste för minskade M etanutsläpp från avfallsanläggningar, reQLQJVYHUN RFK UDI¿QDderier är ofta lätta att åtgärda. De borde vara självklara lågt hängande frukter att plocka från ”växthusgasträdet”, och förvisso har mycket gjorts de senaste åren, men mycket återstår fortfarande. Hur kan det komma sig? Framför allt handlar det om bristen på mätning, enligt David Bastviken, professor i miljövetenskap vid Linköpings universitet. – Metan syns inte och luktar inte, så för att veta var vi har de stora källorna och om de åtgärder vi gör är effektiva så måste vi kunna mäta, säger han. Flygande mätning David Bastviken har forskat på metanutsläpp under två decennier och sedan 2017 har han tillsammans med kollegan Magnus Gålfalk utvecklat drönare som registrerar metan. Nu fungerar de, men skulle behöva testas i olika miljöer och optimeras för att passa i olika sammanhang, enligt David Bastviken. Förhoppningsvis kommer metandrönarna att ¿QQDV Sn PDUNQDGHQ VQDUW PHQ YlJHQ dit är inte så snabb som den borde vara, förklarar han. – Till metodutveckling för växthusgasXWVOlSS ¿QQV YlOGLJW OLWH UHVXUVHU Vn GHW går långsamt. Det hamnar mellan stolarQD L YnUD V\VWHP I|U ¿QDQVLHULQJ PHOODQ forskning och praktiska verksamheter. De metanutsläpp som Sverige idag rapporterar till FN bygger på modeller som inte kontrolleras med mätningar. – Vi behöver sätta in åtgärder lokalt och då måste vi också kunna mäta lokalt. När det gäller punktutsläpp från exempelvis ventiler i avfallsanläggningar och reningsverk har Sverige kommit långt, exempelvis genom projektet EgMet (se sidan 20). Att däremot upptäcka diffusa eller okända utsläpp är vi inte särskilt bra på idag. Linköpingsforskarna har bland annat noterat att rötslam vid reningsverk kan släppa ifrån sig stora mängder metan. Vid fackling av överskottsgas är det ofta också stora mängder som inte förbränns utan fortsätter rakt ut i luften. Satelliterna kommer Ännu högre upp i lufthavet är ytterligare en mätmetod på väg: satelliter. De används ännu inte inom miljöövervakningen eftersom läckor behöver vara väldigt stora för att fångas upp. När metan strömmade ut från gasledningarna Nord Stream 1 och 2 i september 2022 syntes det på satellitbilder, men en läckande deponi är för liten för att synas. Men tekniken utvecklas snabbt, enligt PLOM|IRUVNDUHQ 6R¿H +HOOVWHQ Sn ,9/ Svenska Miljöinstitutet. Hon har skrivit en rapport om nya metoder i miljöövervakningen, på uppdrag av Naturvårdsverket. Framöver kommer satelliter att bli ett viktigt komplement till andra sätt att mäta metanutsläpp, tror hon. – Fördelen är att man kan täcka ett större område, och upptäcka sådant som man inte väntade sig. Man kan också göra mätningar på avlägsna platser där det inte ¿QQV QnJUD PlWLQVWUXPHQW Sn PDUNHQ Lågt engagemang För att komma åt metanutsläppen behövs förstås inte bara ny teknik, utan också ett intresse, och att frågan kommer upp på dagordningen. Det blev tydligt i en undersökning som teknikföretaget Afry nyligen gjort på uppdrag av Avfall Sverige. Tanken var att ta reda på vilka Kartläggning av metanutsläpp vid en slamhög på Tekniska verkens avloppsreningsanläggning i Linköping. Drönaren ska flyga längs de röda och blåa linjerna och mäta metankoncentrationer, för att få fram högens totala utsläpp. Kartan uppe till höger visar hur metankoncentrationerna från högen ser ut uppifrån, utifrån mätningar längs den röda linjen.
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=