32 | AVFALL OCH MILJÖ Nr 1 2024 ENERGIÅTERVINNING VINDEN TAR I och får de neongröna YlVWDUQD DWW ÀDGGUD 5n KRULVRQWHOO N\OD pressar sig rätt genom kläderna. För den som bor i Malmö är inte det här något obekant, det är så det brukar kännas just innan en storm bryter ut och kastar takSDQQRU RPNULQJ VLJ 'H ÀHVWD KnOOHU VLJ inne. Men en tapper skara har samlats runt en container ute vid Sysavs energiåtervinningsanläggning, vi lyssnar på en presentation av en pilotanläggning för att HQHUJLH̆ HNWLYLVHUD NROGLR[LGDYVNLOMQLQJ Sysav kallar sin satsning på att reducera klimatpåverkan från energiåtervinning Sydsveriges största klimatprojekt, och det ligger en hel del i det. De samlade växthusgasutsläppen från 14 sydskånska kommuners restavfall kommer ut ur Sysavs skorsten. Det motsvarar halva Malmö stads utsläpp. Det ska bli ändring: 2030 ska Sysav nå netto noll klimatavtryck, för att därefter bidra till att minska mängden koldioxid i atmosfären. Det är svårt att tänka sig att avfall som måste energiåtervinnas i framtiden kommer att vara fritt från plast, och en del trender i nutiden pekar tyvärr i motsatt riktning. För att vara säkra på att kunna få ner koldioxidutsläppen till noll kommer Sysav därför vara tvunget att avskilja den koldioxid som uppstår. Det rör sig om hundratusentals ton per år som ska skiljas av, vilket är mycket energikrävande och dyrt med dagens teknik. Energisnål teknik Flera anläggningar i Sverige ligger långt framme i arbetet med att få tekniken En pilotanläggning hos Sysav ska fånga in och lagra eller nyttja koldioxiden. Det lär dröja innan energiåtervinning av avfall kan visa netto noll klimatutsläpp, men nya erfarenheter läggs nu till tidigare försök, berättar Avfall Sveriges utsände vid invigningen. TEXT KLAS SVENSSON, AVFALL SVERIGE FOTO ANDREAS OFFESSON på plats, och den här anläggningen är ett samarbete mellan några av dem, Granitor och Lunds universitet, med VW|G IUnQ (QHUJLP\QGLJKHWHQ RFK (8 Pilotanläggningen, som drivs av forskare från universitetet, har tidigare varit på besök hos Växjö energi, och kommer efter att försöken hos Sysav är färdiga att À\WWD YLGDUH WLOO gUHVXQGVNUDIW Vanligtvis är det andra processteget, där koldioxiden släpper från absorptionsmedlet, mycket energikrävande. Kommersiellt tillgängliga aminföreningar måste hettas upp rejält i en stripper för att koldioxiden ska lossna från dem. Här används istället AMP/DMSO-teknik, som bildar en fällning, vilket är betydligt mindre energikrävande. )|UV|NHQ KRV 9l[M| (QHUJL VRP lU HQ biobränsleeldad anläggning, har gått bra. Processen verkar i allt väsentligt rulla på som tänkt, och miljörisker från nedbrytningsprodukter har kunnat uteslutas. Försöken hos Sysav och Öresundskraft ska ge svar på om tekniken också är lämplig för de annorlunda rökgaserna från avfallsförbränning. Infångningskapacitet, energibehov, samt hur väl separationssteget fungerar ska också undersökas närmare. I det här stadiet är det blygsamma mängder koldioxid som avskiljs, men går allt vägen hoppas man att det ska kunna skalas upp från containerstorlek till något betydligt större. Utmanande Invigningen rundas av med en skål av Sysavs vd Malin Dahlroth och Lunds universitets Helena Svensson, samt av ännu värre kastvindar, och dånet från Öresund i bakgrunden. Det känns på något sätt passande, som om naturen vill understryka att det här är på allvar. De anläggningar som går före med tekniken har många utmaningar att ta sig an. Miljoner ton koldioxid ska på något sätt transporteras och antingen lagras HOOHU Q\WWLJJ|UDV RFK GHW PnVWH ¿QQDV sätt att få betalt för miljönyttan man tillför. Men först måste avskiljningen vara Vn H̆ HNWLY RFK HQHUJLVQnO VRP P|MOLJW Förhoppningsvis kan detta vara ett stort steg på vägen dit. Ett klipp för klimatet Sysavs vd Malin Dahlroth och Lunds universitets Helena Svensson invigde pilotanläggningen för koldioxidinfångning.
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=