Nr 1 2025 AVFALL OCH MILJÖ | 43 JORDEN RUNT • Ett pågående landfill mining-projekt (bio mining) i en skala jag aldrig sett i Sverige. Vårt projekt 2013 hade fokus på att beskriva möjligheterna till energiutnyttjande av avfallet och samtidigt minska mängden avfall till deponering och få med detta i den nya stadsutvecklingsplanen som då var under utarbetande. Och det var nu precis vad som skett genom implementering av flera projekt i samarbete mellan offentliga och privata aktörer. Tekniskt och ekonomiskt hållbart Vi hade förordat utsortering av återvinningsmaterial, brännbart och en organisk fraktion för biogasproduktion från avfallet. Entreprenören Jindahl India byggde, klokt nog, en rosterpanna och blandar torrare industriavfall med det ännu så länge ofullständigt sorterade hushållsavfallet – och det fungerar. El är värdefullt även i Indien och produktionen av 15 MW, varav cirka 14 MW säljs ut på nätet, räcker tillsammans med värdet av utsorterade metaller som intäktskälla för att få verksamheten att gå runt utan någon mottagningsavgift. I landfill mining-projektet produceras användbara fraktioner som bränsle, grus, sand och andra jordfraktioner, samtidigt som deponiområdet saneras och återställs. Hjälp att visualisera Vårt bidrag till utvecklingen var säkert bara marginellt, men våra idéer, exempel och de studiebesök i Sverige som ingick i projektet bidrog säkert till att skapa en förståelse för vad som kan göras – om man lyckas anpassa satsningarna till de lokala förutsättningarna, vilket man gjort i det här fallet. Självklart återstår mycket att göra, bland annat att effektivisera sorteringen av avfall, både vid källan och efter insamling, men att staden lyckats engagera privata entreprenörer som kan skapa värde ur avfallet är ett stort steg i sig. De forskar kring avfall En annan ljuspunkt var utvecklingen på Andhra University där avdelningen för Civil Engineering nu har en egen institution för Waste Management med vår samarbetspartner Professor Bala Prasad som ansvarig. Med satsningarna som görs i Visakhapatnam finns många möjligheter till fortsatt samarbete och FoU-projekt till nytta både för indiska och svenska medverkande inom flera områden, till exempel: • stabilisering och utnyttjande av massor från bio mining, • produktion av betong och block där cement och naturgrus ersätts med återvunna fraktioner från både bio mining och siktat slaggrus, • utnyttjande av överskottsvärme från dagens avfallsförbränning, • optimering av biogasproduktionen från utsorterat organiskt avfall, • rationell försortering av kommunalt avfall, före biogasproduktion och förbränning. Visakhapatnam skulle kunna lyftas fram som ett exempel på att det också under indiska förhållanden finns en väg mot större hållbarhet i avfallshanteringen, om de resurser som ändå finns i avfallet utnyttjas rationellt. 1 Deponin 2011, avfallet spreds ut med kompaktor, ”Waste pickers” samlar manuellt in material som kan ha något värde. 2 Deponin 2024. Storskalig landfill mining och återvinning av massor (Zigma, https://www.zigma.in/). 3 Rötkammare, uppgradering och kompressor för produktion av CBG ( Vyzag Bio Energy Fuel Pvt Ltd). 4 Rökgasrening i filter, ned till <50 mg stoft/m3. Kontrollrummet, aktuell produktion och utleverans av el (Jindal Urban Waste Management Ltd). 5 Mottagningsbunker där avfallet blandades om och torkade en del före inmatning till pannan. 6 Andhra University, avdelningen för Waste Management, prof. Bala Prasad (till höger) med Master Students (och ett par besökare från Sverige och Sri Lanka). 2 6
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=