20 | AVFALL OCH MILJÖ Nr 2 2025 TEMA KÄLLSORTERING PÅ STAN DEN 1 JANUARI 2027 ska den fastighetsnära insamlingen av förpackningar vara fullt utbyggd. Men här ryms inte de största förpackningarna av plast, papper och kartong, de hänvisas då till ”lättillgängliga insamlingsplatser”. Men vad är det, och hur ska kommunerna implementera dem? Det finns stor variation mellan kommunerna. Några har redan tagit bort alla återvinningsstationer och erbjuder insamling av skrymmande förpackningar via återvinningscentraler. Andra kommuner söker efter nya insamlingslösningar, hos många finns en önskan om en nystart, särskilt de som drabbats av omfattande problem med nedskräpning och avfallsdumpning vid återvinningsstationerna. Brist på förebilder För att hitta inspiration och goda exempel besöktes IFAT-mässan i München, där vi tog kontakt med leverantörer av avfallskärl, men resultatet var magert. Få eller inga leverantörer har uppmärksammat kommunernas behov av att hitta nya lösningar för att samla in skrymmande förpackningar i obemannade offentliga miljöer. Den internationella utblicken visade också att andra länder saknar lagstiftning och etablerade system för separat insamling av skrymmande förpackningar. Om nya lösningar ska utvecklas krävs därför innovation och samverkan mellan leverantörer av avfallskärl, producenter av förpackningar och de kommuner som ska samla in dem. Ett förslag som bör utredas är om insamling även skulle kunna ske där förpackningar genereras, exempelvis vid paketutlämningsställen. Begreppsförvirring En slutsats i rapporten är att begreppen ”lättillgänglig” och ”skrymmande förpackningar” är vagt definierade i förpackningsförordningen, vilket lämnar betydande tolkningsutrymme till kommunerna. Denna otydlighet innebär att lösningar kan utformas som möter specifika lokala förutsättningar, exempelvis med avseende på befolkningstäthet, geografiska förhållanden och invånarnas behov. Samtidigt innebär denna flexibilitet också en risk för ojämlik kvalitet och servicenivå mellan kommuner. Att en definition saknas innebär också en ökad risk för att skrymmande förpackningar läggs i den fastighetsnära insamlingen, vilket kan leda till överfulla kärl och ökade tömningskostnader utan ökad ersättning. För medan förordningen ger kommunerna frihet att anpassa sina insamlingssystem, sätter ersättningsmodellen tydliga ekonomiska ramar som begränsar handlingsutrymmet. Vår rapport föreslår därför att Naturvårdsverket ska vägleda kommunerna i tolkningen av begreppet och överväga en reglering. Dessutom föreslås att producentansvarsorganisationerna börjar följa upp mängden skrymmande förpackningar på marknaden. För att detta ska bli verklighet krävs även en tydlig definition av vad skrymmande förpackningar är. Jobba med beteendeförändring Utöver tekniska och ekonomiska frågor lyfter rapporten fram behovet av att arbeta med invånarnas beteenden. ”LIP- systemet” bör betraktas som ett nytt insamlingssystem där vanliga förpackningar ska samlas in fastighetsnära och skrymmande via de nya återvinningsstationerna. Övergången till ett nytt system kan leda till motstånd, då invånare måste lära sig nya rutiner. Människor föredrar ofta det alternativ som kräver minst ansträngning. Rapporten ger förslag på hur kommuner kan förbättra oddsen för att få det nya systemet att fungera, och att kommunikationsarbetet bör påbörjas redan idag. ”Lättillgänglig insamlingsplats”, eller LIP, det är lagstiftningens benämning på framtidens återvinningsstationer. Men många frågor kvarstår att lösa innan de kan bli ett effektivt komplement till den fastighetsnära insamlingen av förpackningar, visar en färsk rapport. TEXT TOMAS THERNSTRÖM, RAMBOLL Sverige är inte redo för ÅVS 2.0 LÄS MER i rapport 2025:03 Lättillgängliga insamlingsplatser (LIP), som kan laddas ner från avfallsverige.se
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=