Nr 3 2025 AVFALL OCH MILJÖ | 39 INSAMLING TEXT KARIN JÖNSSON, AVFALL SVERIGE MATILDA WESTER, varuförsörjningschef för Myrorna, gillar det nya kravet – i princip. – Vi tycker att den nya lagstiftningen är superbra. Det är den enda rätta vägen att gå, vi behöver verkligen göra det här, säger hon. Men i praktiken innebär lagstiftningen, som det ser ut nu, att man lyfter ut den trasiga textilen ur soporna och lägger ner den i våra behållare, säger hon. Ett problem som drabbat Myrorna, och många andra ideella organisationer, är att kommunerna har svårt att göra investeringar innan producentansvaret är på plats. Därför väljer de flesta att upphandla en aktör som tar både hel och trasig textil. – I den bästa av världar skulle vi ha en annan väg att gå och kunnat säga ”Vi är inte intresserade”, men vi är beroende av volymer. Vi vill ju också vara tillgängliga för alla dem som vill skänka sina kläder för återbruk. Kravet att samla in textilavfall separat har gett många märkbara effekter. Kanske framför allt för de organisationer som är beroende av att kunna sälja kläder för att klara sitt uppdrag – att hjälpa människor i nöd. Ideella får textilens Svartepetter Matilda Wester berättar att hon möter motstridiga känslor för textilinsamlingen även hos återvinningscentralernas personal. De tycker att det känns fel att hänvisa trasiga underkläder till Myrornas insamling, men samtidigt vill de följa lagstiftningen. En dålig affär Myrorna har idag avtal med cirka 75 kommuner. Ingen ersättning utgår för insamling och hantering av textilavfall. – Vi får gräva i sophögarna för att hitta det återbrukbara. Sedan får vi betala en avfallsaktör för att hämta det till förbränning. De pengar som skulle kunna bli matkassar till behövande använder vi till Ragn-Sells-fakturor. Två av kommunerna har dock valt att dela upp det i två strömmar – en behållare för återbruk respektive en för avfall. Bara en plockanalys har hunnit göras, men den visade att det inte finns stora mängder återbrukbart i avfallsfraktionen. – Det ser vi är ett stort steg i rätt riktning! Vi tror att invånarna både kan och vill sortera ut det som är återbrukbart, säger Matilda Wester. Hur ser framtidens sopbilar ut? Framför allt: Vad drivs de med? IVL fick i uppdrag av Avfall Sverige att titta närmare på frågan, och även ge goda råd inför upphandling av nya fordon och entreprenad. TEXT TOBIAS GUSTAVSSON BINDER OCH FREDRIK HOLM, IVL SVENSKA MILJÖINSTITUTET Lättare upphandla avfallsinsamling LÄS MER i rapport 2024:22 Handledning vid inköp och upphandling av bilar och drivmedel, som kan laddas ner från avfallsverige.se DE VIKTIGASTE SLUTSATSERNA i vägledningen kan sammanfattas så här: 1) Eldriften är redan här. Det finns flera fabrikat på marknaden och erfarenheterna hos dem som provat är överlag goda. Batterierna räcker oftast för en hel dags körning och därmed blir nattladdningen enkel att genomföra. Eldriften är tyst och utan avgaser vilket blir särskilt viktigt när man kör i bostadsområden och eftersom personalen ständigt rör sig i fordonets närhet. 2) Ställ rätt krav i upphandling. I vägledningen ger vi exempel på både skall-krav och bonusnivåer för att få in elfordon. Ett annat alternativ är att använda Trafikverkets nya upphandlingsmall där bonus ges för den el som används i tunga fordon. 3) Biogas är ett utmärkt val. Många kommuner har satsat på biogasdrivna fordon och vill fortsätta med det. Det tror vi också på. Utsläppen är små och man tar väl vara på en resurs som annars blir ett miljöproblem. Med övergången till eldrift kommer naturligtvis praktiska frågor kring bland annat laddning, turtilldelning, kostnader och annat som måste lösas. Eldrift är så mycket mer än att byta bränsle. I vägledningen ger vi ytterligare råd till nytta för kommunala upphandlare. En väl sammansatt fordonsflotta med både eldrift och biogas är inte bara bra för klimatet utan gör dessutom verksamheten mindre sårbar, vilket ju blivit en allt viktigare aspekt att ta hänsyn till. Matilda Wester, varuförsörjningchef på Myrorna.
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=