28 | AVFALL OCH MILJÖ Nr 2 2026 KLIMAT Ny metod för CCS Johanna Hultén och Johan Levander tror att Cestores teknik kan skynda på inlagringen av koldioxid, både i Sverige och internationellt. Tänk dig en metod för att lagra koldioxid lokalt, som är betydligt billigare än andra metoder och som dessutom bidrar till att öka havens motståndskraft mot försurning. Det är vad Cestore säger sig kunna erbjuda. Pilotprojektet ser mycket lovande ut. TEXT KARIN JÖNSSON, AVFALL SVERIGE Att fånga och lagra eller använda koldioxid, CCUS, ses av många som en nödvändighet för att vi ska kunna nå klimatmålen. Dagens tekniker är dyra, minst sju svenska projekt har pausats – ofta på grund av ekonomisk osäkerhet. Men en ny teknik kan skapa nya förutsättningar. – Dagens tekniker har inbyggda begränsningar för att skala upp. Därför tittade jag på havet som redan gör det här i stor skala. Vi har havet som mall, säger Johanna Hultén, vd för Cestore. Haven är jordens största aktiva kolsänka. Samma kemiska process som sker naturligt mellan vatten, alkaliska mineraler och koldioxid i luften har Cestores utvecklat till en koncentrerad industriell form. – Man kan ta koldioxid från skorsten och omvandla den till löst oorganiskt kol, som är samma form som haven naturligt lagrat kol under tusental år. Då får man en lösning för lokal lagring, istället för att komprimera och transportera gasen långt ut i Nordsjön, säger Johanna Hultén. Hon har bland annat jobbat med Hybrits satsning på fossilfritt stål och med fossilfritt flygbränsle, en erfarenhet som breddas genom medgrundaren Johan Levander. – Jag har industriperspektivet, och kan projektledning, säger han. Billigt, energieffektivt och miljövänligt Än så länge testas tekniken i ett laboratorium hos KTH. Men redan ses flera fördelar jämfört med befintliga tekniker. – Vi sparar otroligt mycket energi genom att inte behöva förvätska koldioxiden, säger Johan Levander. Genom att omvandla koldioxiden till salter kan den släppas ut i närmaste vattendrag. Därför behövs ingen komprimering eller transport. – Vi har potential att halvera investeringskostnaden – man sparar över 70 procent av energikostnaden jämfört med geologisk lagring. Det här ska kunna bli en väldigt kostnadseffektiv lösning, säger Johanna Hultén. Till skillnad från slutlagring under havets yta som kan vara mycket kostsamt är havet dessutom gratis. Och det är inga föroreningar som pumpas ut, tvärtom bidrar det till friskare hav. – Vi tillför alkalinitet och buffertförmåga. Det pH havet har idag är ungefär 8,2, det vatten vi släpper ut har minst samma pH, men mycket högre alkalinitet. Det förstärker havets förmåga att hantera försurningen, förklarar Johanna Hultén. Restprodukter kan bli insatsvara Som insatsvara till processen används en alkalisk råvara. I försöket används alkaliska mineraler, men framtida projekt öppnar dörren för att ta vara på lokala restprodukter, till exempel aska från förbränning av biomassor eller pappersindustrins grönlutslam, där deponi idag oftast är enda lösningen. – Det är en jättespännande vidareutveckling, hur man kan använda sådana alkaliska restströmmar i vår process. Det behövs också tillgång till vatten, men det går bra att använda exempelvis havsvatten, som i det pågående försöket tillsammans med Nynas. Alla typer av anläggningar som släpper ut mellan 50 000 och 200 000 ton koldioxid per år skulle kunna lämpa sig Vi har havet som mall
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=