34 | AVFALL OCH MILJÖ Nr 3 2026 RESURSHUSHÅLLNING Hur intresserade är producenterna? – Jag tycker att företagens intresse är superstort. Fler och fler kontaktar oss eller kommer och lyssnar på oss. Det är jättekul. Och diskussionen har mognat, de handlar inte längre om ”bort med svart plast”, utan om att ”vi ska designa så här”. Så det händer saker. Hur många når ni? – Det är 2 500 som prenumererar på våra lägesrapporter. Vi har åtta arbetsgrupper, där är vi 400–500 som är mer engagerade. Här finns både stora och små företag och även offentliga aktörer av olika karaktär. Vi ska inte bli fat and happy för det, vi måste tänka att vi ska bli fler. Vad innebär de plastlöften som ni ska lansera? – Grundtanken är att flera aktörer behöver gå ihop för att det ska hända något. Man skriver på ett kontrakt, exempelvis om att öka användningen av återvunnen råvara. Så har man sin värdekedja med, där alla andra aktörer gör sin del för att det ska funka. – Jag hoppas att vi kan få till stånd de första löftena i höst eller i början av nästa år. Det är mer högrisk än något annat vi håller på med, för det är ett åtagande också från vår sida. Det är spännande och lite myndighetsovant. Ni samlar på goda exempel att sprida, snöbollar kallar ni dem. Har du någon favorit? – Föräldrar får inte ha favoriter, skrattar Åsa Stenmarck. Det jag tycker är kul är att det är så brett spektrum på dem. De visar hur enormt stor den här frågan är, men också hur mycket potential det finns att göra något bättre, det är fantastiskt. Och så är vi jätteglada att folk vill dela med sig. Ni undersökte effekterna av den nationella plastsamordningen, vad visade den? – Vi har fått jättegoda resultat. Vi frågade om deltagarna fått ökad förståelse, hjälp och praktiska tips. Majoriteten uttryckte att de var mycket nöjda och uppskattade vår verksamhet. Vilken lycka att ha det här jobbet! Hur går diskussionerna om bionedbrytbar plast? – Vi ser fortfarande den bionedbrytbara plasten som mer problematisk än nyttig. – Det är problematiskt att se det som ett fullgott alternativ, att plastproblemet löser sig om vi skulle byta till bionedbrytbar plast. Jag tycker inte att det argumentet håller att det ingår i ett naturligt kretslopp, för det är en otroligt lång cykel. Har Irankriget hunnit påverka ert arbete? – Det påverkar ju oljepriset, när det går upp blir det bättre för plaståtervinningsindustrin. De har det ju väldigt tufft. Om vi måste ransonera oljan måste man ju också ransonera vilka produkter man tillverkar. Då kommer återvunnen råvara att kunna segla upp som ett alternativ. Sedan kan man fundera över om det får en långsiktig effekt. Historien visar ju inte att man har lärt sig… Krig är inte heller det man önskar för att gynna återvunnen plast. Hur plastfria kan vi bli? – Vi kan ju inte bli 100 procent plastfria. Man vill ju kunna säga att ”50 procent kan vi minska”, men jag kan inte det. Jag kan lockas av tanken, för det är bra med konkreta mål, men också stora risker när man gör det på individnivå. Istället för att onyanserat byta ut sina plastprylar bör man tänka på sin totala konsumtion. – Vi har tänkt mycket på hur vi kan skapa beteendeförändring, allt från utsortering av plastförpackningar till att köpa färre saker. Det är där allting börjar. – Ibland kan det kännas som att ”har inte folk fattat”? Men man får bara vara jäkligt ihärdig och ligga på, ta varje tillfälle i akt för att gå ut med det man vill. Orka kämpa på, vi får bara göra det. TEXT KARIN JÖNSSON, AVFALL SVERIGE 2020 startade den nationella samordningen för hållbar plastanvändning. De ska vara en pådrivande kraft genom att samla och sprida kunskap och möjliggöra samverkan. Men hur går det? Vi ställer frågan till förste plastsamordnaren, Åsa Stenmarck, Naturvårdsverket. Åsa Stenmarck. Hur står det till med plastsamordningen?
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=