46 | AVFALL OCH MILJÖ Nr 3 2026 JORDEN RUNT Eftermiddagens böneutrop har precis tystnat och den intensiva kommersen fortsätter som om ingenting har hänt. Nybakta bröd, grönsaker och frukter byter snabbt ägare och på de trånga och leriga gatorna trängs människor och fordon. I stadsdelen Manshiyat Naser, vid foten av Mokattamplatån i sydöstra Kairo, tar få notis om utropen. Här är majoriteten av befolkningen kristna kopter som försörjer sig på att samla in, sortera och återvinna miljonstadens sopor. – Det var landlösa och fattiga, kristna lantbrukare som började bosätta sig i Kairos arida och folktomma ytterområden redan på 1930-talet. Nu lever här nästan 100 000 invånare varav 75 procent arbetar med sophantering och återvinning, berättar Ezzat Naem, som flyttade till Manshiyat Naser med sin familj för drygt 50 år sedan. Yrke går i arv Ezzat Naem tillhör zabbaleen,”sopfolket”, som folkgruppen kallas på egyptisk arabiska. I Manshiyat Naser är han välkänd och inte helt okontroversiell som representant för zabbaleen nationellt och internationellt. Han är även känd som initiativtagare till en rad uppmärksammade sociala projekt, bland annat zabbaleens egen fackföreningsrörelse. Ursprunget bär Ezzat Naem med stolthet och han berättar initierat om yrket som går i arv. Enligt traditionen är det faderns och sönernas uppgift att hämta och samla in hushållsavfall runt om i huvudstaden. Avfallet transporteras oftast till hemmet där det är moderns och döttrarnas uppgift att sortera det inför försäljningen till ett återvinningsföretag. I Manshiyat Naser, även kallat ”Garbage city”, finns idag drygt 300 registrerade företag som hanterar insamling och sortering samt 1 000 återvinningsföretag som tar hand om avfallet, enligt Ezzat Naem. Som zabbaleen i tredje generationen bröt dock hans livsval mot traditionen när modern såg till att han fick börja studera. – Far var arg, det förlät han henne aldrig för. Jag var sex år gammal och han ville att jag skulle arbeta med honom istället, passa åsnan och åsnekärran när han hämtade avfallet från 300 lägenheter i Kairos centrum. Men jag tog till slut en universitetsexamen i ekonomi och hjälpte istället till med administrationen i hans lilla företag. Far kunde ju inte läsa och skriva. Matavfall ett religiöst problem För det icke organiska avfallet, som står för 40 procent av volymerna, finns i Egypten återvinningsföretag som hanterar glas, metall, plast, papper till viss mån även textil. Men för den stora mängden organiskt avfall saknas det fortfarande hållbara lösningar i tillräcklig omfattning. Under många år stavades lösningen grisuppfödning. För trots att grisen betraktas som ett smutsigt djur inom islam ägde många kristna familjer ändå tamgrisar. Att använda hushållsavfall som grisföda blev en cirkulär lösning för samhället som också försåg många fattiga familjer med kött. – Men så kom svininfluensan 2009. Med stöd från det Muslimska brödraskapet i parlamentet togs beslutet att avliva alla landets grisar. Hos oss handlade det om 500 000 djur. Många dödades på de mest bestialiska sätt. För zabbaleen blev den stora grisslakten förödande, både för familjernas ekonomi och närsamhället. Och inför den ”Arabiska våren” 2011, som tvingade fram president Hosni Mubaraks avgång, växte bergen av hushållssopor i Kairo och resten av landets städer. Ezzat Naem säger upprört att beslutet att döda grisarna var politiskt motiverat på grund av att de är kristna. Det är en bra affär både för zabbaleen och för samhället som blir självförsörjande på viktiga råvaror genom återvinning. EZZAT NAIM Levnadsstandarden i ”Garbage city”, som stadsdelen också kallas, är låg men att hantera Kairos avfall ger invånarna drägliga inkomster. Transporter med sorterat hushållsavfallet trängs med fotgängare och andra fordon på de trånga gatorna i Manshiyat Naser.
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=