17 ORDET ÄR FRITT * Ansvarig utgivare beslutar vad som publiceras, vi kan ej garantera publicering. Har du åsikter som fler behöver ta del av? Klart du har! Bangolfare i Sverige, olika forum, det finns många åsikter om bangolfen och vår underbara värld. Nu gör vi plats i tryckt form att i stort eller smått skicka in innehåll. Så, vem vill du hylla? Vilken uppmaning behöver de andra spelarna? Klubbarna? Gör din röst hörd!* Maila tidningens redaktör på emelie.hedberg@bangolf.se VILL DU SYNAS HÄR? ORDET ÄR FRITT! FÖRST UT I ”ORDET ÄR FRITT” På träning fungerar allt. Slagen sitter, bollvalet känns rätt och självförtroendet finns där. Men när tävlingen börjar förändras något. Kroppen spänner sig, tankarna rusar och det du gjort så många gånger blir plötsligt svårt. För vissa går det så långt att det faktiskt tar stopp. Jag beskriver prestationsångesten, ett ämne som dyker upp inom både idrotten och vardagen, men som för sällan diskuteras öppet. Ändå tycker jag mig se det mentala som en röd tråd genom de olika profilporträtten i Bangolftidningen. Kanske inte prestationsångesten, men beskrivningen från spelare efter spelare, om hur det mentala behöver vara på plats för att bangolfen ska fungera. Allt från att övervinna låsningar till målande bilder om hur huvudet lett till segern. Men, hur ofta tränar man på det? Pratar om det? Grunden till den här texten är ett inlägg i Bangolfare i Sverige. Med hjälp av lite AI har jag bett om en sammanfattning av era kloka svar lite längre ner här. Ämnet stannade kvar hos mig. Jag ville gärna göra något av det för att det viktigt och ärligt, men utan att hänga ut någon. Det är ändå tydligt att flera bangolfare beskriver samma saker: slagrädsla, prestationsångest och att inte få fram sitt vanliga spel så fort resultaten börjar räknas. Det är inte är förmågan det är fel på, på träning fungerar spelet. Men under tävling, när det gäller, flyttas fokus. Är det rädslan för att missa som driver upp pulsen och gör att kroppen inte gör det den är van vid? Hur övar man egentligen på något som bara uppstår vid en viss situation? Kan man det? Problemen verkar vanligare än många tror. Ni var många som delade era erfarenheter, kanske kan någon av dessa hjälpa den ERA KLOKA RÅD • Tävla oftare för att vänja sig vid tävlingssituationen. • Börja med mindre tävlingar och räknevarv med kompisar. • Försöka göra tävling så lik träning som möjligt. • Ha samma rutin före varje slag på träning och tävling. • Fokusera på processen istället för resultatet. • Sätta små och realistiska mål istället för höga krav. • Använda andningstekniker för att sänka stress och spänning. • Försöka behålla samma avslappnade kroppshållning som på träning. • Träna på att släppa föregående slag och gå vidare. • Mentalt visualisera slag och banor i förväg. • Läsa om mental träning och prestationspsykologi. • Testa meditation eller lugn musik för att komma ner i varv. • Prata öppet med andra spelare om problemen. • Ha tålamod och se utvecklingen som långsiktig. • Försöka sätta sporten i perspektiv och hitta tillbaka till spelglädjen. • Större förändringar, som att byta spelstil eller spela från andra hållet, har hjälpt vissa att bryta negativa mönster. • Låt det ta tid, lösningen kommer sällan snabbt. Det handlar om tålamod, träning och att gradvis bygga upp tryggheten igen. • Lyft blicken från resultatlistan ibland. För de flesta handlar bangolf inte bara om siffror och placeringar, utan också om gemenskap, resor och glädjen i själva spelet. som läser och brottas med samma mentala utmaningar. I sämsta fall leder detta till att någon känner sig mindre ensam, och bara det är ju skäl att lyfta ämnet. Önskar er en skön bangolfsommar! / Redaktör Emelie Hedberg Text: Emelie Hedberg, redaktör för Bangolftidningen
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=