Kooperativ verksamhet Självbestämmande Valfrihet Integritet 30 år
2 Innehåll Vi vet att det går – 30 år av frihet, kämpande och gemenskap 3 Självbestämmande, valfrihet och integritet 4 Så bildades kooperativet SkaraborgsAssistans 8 »Jag ville klara mig själv, och styra mitt eget liv« 14 »Det som tilltalade mig var den kooperativa tanken« 17 »Med kunskap vinns striden om personlig assistans« 20 Röster om SkaraborgsAssistans 24 SkaraborgsAssistans – statistik & fakta 27 © SkaraborgsAssistans, 2025 Utdrag ur skriften får kopieras med hänvisning till källan. Hammarsmedsg. 5, 542 35 Mariestad, 0501-707 07, info@skaraborgsassistans.com Författare: Per Gustafsson. Grafisk formgivning: Anna O Söderström. Foto omslag: André Nordblom Tryck: Exakta
3 I år fyller SkaraborgsAssistans 30 år. Det känns stort. Inte bara för att vi har funnits så länge, utan för vad vi har varit – och fortfarande är – för så många människor. För mig personligen är det också speciellt. Jag har varit verksamhetsledare här i 20 år nu. Två decennier av möten, samtal, vardag, kämpande och utveckling. Jag har sett hur personlig assistans bokstavligen gör det möjligt att leva – inte bara överleva. När jag började arbeta här var det just den tanken som fastnade hos mig: att personlig assistans i grund och botten handlar om frihet. Om att få bestämma över sitt liv, göra egna val och ta plats i samhället. Något som de flesta av oss tar för givet – att kunna kliva upp när vi vill, välja vad vi vill göra, vilka vi vill umgås med. Detta skulle vara omöjligt utan insatsen personlig assistans. Vi är ett brukarkooperativ. Det betyder att det är brukarna – de som har assistans – är medlemmar och äger verksamheten. Vi finns till för dem, inte för att någon ska göra vinst. Det är en av de saker jag är allra mest stolt över. Att vi tillsammans har skapat ett hållbart kooperativ som arbetar för att skapa en personlig assistans för våra medlemmar. Vi vet att det går – 30 år av frihet, kämpande och gemenskap Vår andra pusselbit i vår verksamhet är våra personliga assistenter. Det är de som varje dag gör det möjligt för våra medlemmar att leva de liv de själva väljer. De är med i det allra mest vardagliga, det mest privata med professionalism, närvaro och respekt. Många av dem har arbetat länge, lärt känna brukarna väl och är viktiga i deras liv. De gör skillnad på riktigt. Jag kan inte nog betona hur viktiga våra assistenter är – för oss, för våra medlemmar och för hela assistansreformen. När jag pratar med våra medlemmar och assistenter hör jag ofta samma sak: »Här känner jag mig trygg.« Eller: »Här får jag vara mig själv.« Det är stort. Och det är precis det som gör personlig assistans så viktig – den ger människor möjlighet att vara just människor, inte bara brukare. Samtidigt vet vi att reformen inte är självklar längre. De senaste åren har vi sett hur det blivit svårare att få assistans, hur bedömningar blivit hårdare, ekonomiska åtstramningar och hur människor plötsligt står utan det stöd de behöver för att kunna leva ett självständigt liv. Det gör mig både orolig och frustrerad. För vi vet ju vad som fungerar. Vi vet att personlig assistans fungerar. Vi har sett det i 30 år. Så när vi nu firar 30 år gör vi det med stolthet, men också med en stark känsla av ansvar. Vi måste fortsätta kämpa. För friheten. För självbestämmandet. För att ingen ska tvingas leva ett liv i beroende när lösningen redan finns. Jag vet att vi kan. Vi har gjort det i tre decennier. Och jag är lika övertygad nu som för 20 år sedan: personlig assistans är en frihetsreform värd att försvara – varje dag. Verksamhetsledare SkaraborgsAssistans Maria Ribbstedt
4 Vi är ett brukarkooperativ som arbetar med personlig assistans, utan vinstintressen! Det var Maria Ribbstedts svar när hon nyligen fick frågan av en person hon mötte på banken hemma i Mariestad. Personen ville veta vad SkaraborgsAssistans egentligen är för något. – Jag hade svarat likadant, vi är ett kooperativ för personliga assistans, säger Elisabeth Kronborg Olsson. Kooperativt tänkande Maria arbetar som verksamhetsledare och Elisabeth som rekryteringsansvarig på SkaraborgsAssistans. De har båda arbetat drygt 20 år på SkaraborgsAssistans, Elisabeth började 2004 och året efter kom Maria. De är fullständigt klara över hur SkaraborgsAssistans kärnvärde kan beskrivas: – Självbestämmande, valfrihet och personlig integritet, säger de med en mun. Elisabeth fortsätter: – När jag började på SkaraborgsAssistans kom jag snabbt in i det kooperativa tänkandet, som styr verksamheten. – Det kändes så himla gott att komma in i det här kooperativet. Med det kooperativa tänkandet. Med den gemensamma nyttan för alla. Här fanns en gemenskap. Liksom att medlemmarna själva ska ha ett stort inflytande över sin egen assistans, och över hela vår verksamhet. Den här andan tilltalade mig. Självbestämmande, valfrihet och integritet – Vi blev ju stenhårt fostrade i det här att vi inte har kunder, utan att vi har medlemmar, minns Maria Ribbstedt. – Vi blev fostrade i den här tanken om självbestämmande och valfrihet, och personlig integritet. Det är grunden för hela vår kooperativa verksamhet – ja, för hela LSS när den lagen en gång kom. Vi följer detta och utgår alltid från våra medlemmar. Vi kan nog upplevas som lite fyrkantiga men vi följer LSS lagens intentioner fullt ut. Hon brinner för verksamheten. – Har man hängt med våra medlemmar i några år, så är man så uppfylld av energi och respekt. Jädrar vilken kraft och energi det finns hos dem. Det är fantastiskt. Känner jag att jag behöver fylla på med lite mer energi för egen del, så räcker det med att träffa gänget på något personalmöte. Personalmöten kallas de möten som regelbundet sker med arbetslaget kring en brukare. Hos vissa någon gång i månaden, hos andra ett par gånger om året. Alltid med brukaren i centrum, som också är arbetsledaren. Och ibland är kontorspersonalen med. – Det beror på vad brukaren vill. En del vill alltid ha med oss, för andra grupper blir det mer sällan. Men det ger så mycket, säger Elisabeth Kronberg Olsson som är rekryteringsansvarig på företaget. Innan hon började på SkaraborgsAssistans var hon undersköterska och har dessutom arbetat en tid på Försäkringskassan. Det har även hennes chef Maria Ribbstedt gjort, som i grunden är studie och yrkesvägledare med erfarenhet från både gymnasieskolor och Komvux. – Jämför gärna med assistansverksamheten i en kommun. På deras motsvarande personalträffar möts assistenterna, – Det kändes så himla gott att komma in i det här kooperativet. Med det kooperativa tänkandet. Med den gemensamma nyttan för alla. Här fanns en gemenskap. Liksom att medlemmarna själva ska ha ett stort inflytande över sin egen assistans, och över hela vår verksamhet. Så beskriver Elisabeth Kronborg Olsson sin första kontakt med SkaraborgsAssistans. Självbestämmande, valfrihet och integritet
5 men oftast inte brukaren som ju ändå är huvudpersonen. Men hos oss är de med. De är ju dessutom medlemmar och arbetsledare, tillägger Elisabeth. Medlemsaktiviteter SkaraborgsAssistans har idag 46 medlemmar. Kooperativet arbetar ständigt med att stärka relationen med sina medlemmar. – Men kom ihåg att våra medlemmar är ju som folk är mest; en del kommer aldrig, en del kommer ofta. Man har olika intressen. Bara för att man har en funktionsnedsättning, så betyder det inte att man alltid har gemensamma intressen, betonar Maria Ribbstedt. – Vi bjuder in till medlemsträffar. Utöver årsstämman så har vi möten ungefär fyra gånger per år. Säg att ett tjugotal av kooperativets medlemmar är aktiva och kommer regelbundet. Bland aktiviteterna finns till exempel julbord, föreläsningar och arbetsledarträffar. – Vi på kontoret är noga med att förbereda oss inför varje träff, så att varje medlem känner sig sedd och lyssnad på. Vi jobbar på att verkligen hinna träffa alla medlemmar som deltar, och få en stund att prata med dem, betonar Elisabeth. Bra villkor för assistenter Ända sedan SkaraborgsAssistans bildades, så står medlemmen självklart i centrum, men assistenterna är lika viktiga. Detta för att det ska bli en bra assistans för medlemmen. Det hänger ihop. Verksamheten är inte ett personalkooperativ. Men assistenterna är den självklara grunden för att kooperativet långsiktigt ska klara av att ge ett så bra stöd som möjligt för medlemmarna. – Vi vill ge schyssta villkor för assisterna. Det ska vara bra och tryggt att arbeta hos oss, säger Elisabeth. »Här finns gemenskap, där varje medlem har stort inflytande över sin egen assistans och över hela verksamheten.« Verksamhetsledare Maria Ribbstedt och Rekryteringsansvarig Elisabeth Kronborg Olsson har båda arbetat i 20 år på SkaraborgsAssistans. FOTO: ANDRÉ NORDBLOM
6 – Vi är självklart »försiktiga generaler« när det gäller ekonomin. Men vi har ändå flera gånger höjt assistenternas ersättningar utöver kollektivavtalet, säger Maria. – Dessutom har vi under alla år hittills delat ut överskottet som en pluspeng till de personliga assistenterna baserat på hur många timmar de arbetat hos oss föregående år. SkaraborgsAssistans delar däremot inte ut någon utdelning till sina medlemmar. – Medlemmar och anhöriga tycker att det är mycket bättre att vi får assistenter som trivs och stannar och som känner sig lojala med SkaraborgsAssistans, säger Maria. SkaraborgsAssistans är unika med denna fördelningsmodell. – Vi känner inte till något annat koop – Pendeln slår givetvis åt olika håll. Men så långt ner som pendeln är nu, det har den aldrig varit tidigare. Tyvärr får det effekter för vår verksamhet; lägre ersättning påverkar negativt rekryteringen av assistenter och därmed påverkas stödet till våra brukare, säger Maria. På SkaraborgsAssistans ser man till att företaget har en låg kostnad för den administration som är nödvändig. – I år ligger den kostnaden på 20 kronor per timme, säger Maria. Med denna nivå är SkaraborgsAssistans en av de allra mest effektiva och billiga anordnarna i Sverige. Rekommenderad nivå är mellan 17 och 27 kronor, enligt webbsajten Assistanskoll, som drivs av Independent Living Institute. Det finns anordnarföretag som uppvisar erativ, eller annan anordnare, som gör så här, säger Maria och Elisabeth. Låg schablonersättning Nivån på de schablonersättningar som Försäkringskassan och kommunerna betalar för den personliga assistansen är också SkaraborgsAssistans största utmaning. – Idag är ersättningen 342 kronor per timma. Om ersättningen hade indexerats så skulle den vara betydligt högre än idag. Detta är ett stort problem, säger Maria. – Vissa kommuner betalar till och med lägre än den statliga schablonen, säger hon. SkaraborgsAssistans har brukare i tolv av Skaraborgs femton kommuner. En fjärdedel av dessa har låga ersättningsnivåer. FOTO: ANDRÉ NORDBLOM Personlig assistans handlar om självbestämmande, valfrihet och integritet.
7 »Varenda krona ska användas för att skapa bästa möjliga personliga assistans.« administrationskostnader som är mer än dubbelt så höga som SkaraborgsAssistans. Debatt om vinstuttag Naturligtvis är detta också en följd av att kooperativet SkaraborgsAssistans inte har som syfte att betala ut vinst till sina ägare. – Idag förs det en debatt om vinstuttag i hela välfärdssektorn. Den frågan finns överhuvudtaget inte hos oss. Vi har ett helt annat tänk, säger Elisabeth. – Men det är klart att det i vår bransch finns företag som prioriterar vinstuttag. Som med till exempel låga löner för assistenterna ökar sin vinst. Men så ska ju inte våra skattemedel användas! För att skydda SkaraborgsAssistans har kooperativet också byggt upp en ekonomisk reserv. – Vi måste ha en buffert för att möta eventuella risker, som återkrav. Försäkringskassan kan ändra sin bedömning av assistansbehovet för en enskild, och det kan då gälla flera år tillbaka. Det handlar egentligen inte om oss som anordnare, men eftersom vi är mottagare av assistansersättningen för våra medlemmar, så måste vi reglera detta, berättar Maria. Maria och Elisabeth uppfattar situationen för personlig assistans som rättsosäker. – Det pågår en rad rättsprocesser inom personlig assistans. Plötsligt kommer en dom som kan ändra förutsättningarna bakåt för en enskild brukare. Och ansvaret hamnar helt på anordnaren, som vi, eftersom vi är mottagare av pengarna. Även om vi inte gjort något fel. Påverkar politikerna – Vi får försöka trolla med de pengar vi har och vända på varje spänn, säger Maria: – Hela tiden tänker vi; hur ska vi göra det lite bättre för assistenterna utifrån dessa pengar. Vi vill vara schyssta och behandla alla på ett så bra sätt som möjligt. – Dessutom försöker vi påverka politikerna. intentionerna till LSS reformen. I annat fall riskerar vi att gå tillbaka till gruppbostäder och institutioner. Vill de det? Lokalt så träffar SkaraborgsAssistans kommunerna i Skaraborg. – Nyligen träffade vi kommunalrådet och LSS ansvarig tjänsteman i Töreboda kommun. Och vi ska träffa fler kommuner, säger Maria: – Vissa kommuner sköter sig jättebra. Men inte andra. Det är väldigt olika hur man resonerar. Kommunerna hanterar detta väldigt godtyckligt. Mycket tyckande helt enkelt. Det är inte OK. Fortsätta stötta medlemmarna När Maria och Elisabeth blickar framåt och tänker på SkaraborgsAssistans om ytterligare 30 år så är de fyllda av tillförsikt, givet att inte rikspolitiken försämrar assistansreformen. – Vi finns kvar och basen kommer vara densamma, med medlemmen i fokus, säger Elisabeth. – Vi kommer fortsätta med att stötta våra medlemmar, så att deras liv ska funka. Våra kärnvärden om självbestämmande, valfrihet och personlig integritet står sig. Det kommer kännas bra med SkaraborgsAssistans även i framtiden, menar Maria. – Ja den känslan har ju funnits hela tiden i vårt kooperativ. Och den blir bara starkare av att vi arbetar tillsammans för våra mål. Och att varenda spänn av de ersättningarna vi får, ska användas för en bra personlig assistans. • SkaraborgsAssistans ingår i flera anordnarnätverk i syfte att stoppa den försämring av LSS reformen som pågår. – Vad är det politikerna håller på med? Vill de egentligen montera ner reformen, eller vad vill de? De borde prata ur skägget, nu känns det mest bara jobbigt, konstaterar Elisabeth och suckar inför nya statliga utredningar som är på gång. – De fokuserar mest bara på pengarna, och så har de fastnat i en »fuskdebatt« Många politiker är inte engagerade, innan de fått se vår verksamhet på riktigt, eller om det blir personligt genom att en närstående drabbas, säger Maria: – Politikerna måste faktiskt stå för vad de tycker. Vi vill att de går tillbaka till grund
8 - Det var på våren 1995 som jag fick telefonsamtalet som drog igång alltihop. Ulf Eriksson hade tillträtt som verksamhetsledare för nystartade »Kooperativ Utvecklingscentrum i Skaraborg« En organisation som idag heter »Coompanion«. – Jag hade precis börjat arbeta i våra nya lokaler hos Hushållningssällskapet i Skara. Ulf hade en gedigen skolning i villkoren för kooperativ och ekonomiska föreningar. I femton år hade han arbetat som banktjänsteman i kooperativa Föreningsbanken, först på Mariestadskontoret, sedan på Stenstorpskontoret och på bankens regionkontor i Falköping. 1989 rekryterades Ulf till Studieförbundet Vuxenskolan för att jobba med folkbildning och föreningsutveckling i Skaraborg. Och det var där han och kollegor på studieförbundet ABF lade grunden för det som senare skulle bli »Kooperativ utveckling i Skaraborg«, Bror Antbäck ringde Ulf Eriksson var ny på jobbet våren 1995, när det där telefonsamtalet kom. Han var dessutom Kooperativ Utvecklings första anställda verksamhetsledare i Skaraborg. – Jag minns telefonsamtalet så väl! – Mannen som ringde hette Bror Antbäck och arbetade på Vuxenhabiliteringen i Skövde. Frågan han ställde var helt ny för mig. Han sa; Varför finns det inget – Varför finns det inget brukarkooperativ i Skaraborg för personlig assistans? Det var frågan som Ulf Eriksson fick i ett telefonsamtal. Ett halvår senare var SkaraborgsAssistans ekonomisk förening bildad. – Det blev så tydligt vilken roll som vi på Kooperativ Utveckling i Skaraborg skulle kunna spela. För just dessa människor, säger Ulf. Så bildades kooperativet SkaraborgsAssistans SkaraborgsAssistans är ett brukarkooperativ. Det betyder att det är brukarna – de som har assistans – som är medlemmar och äger verksamheten. Vid årsstämman i Lundsbrunn 2025 var det de 46 medlemmana som hade rösträtt. FOTO: PER GUSTAFSSON
9 brukarkooperativ i Skaraborg för personlig assistans? För Ulf var ämnesområdet helt nytt. Visserligen hade han hört talas om den stora assistansreform som satts i sjön året innan. Då, 1994, hade riksdagen i stor enighet klubbat en av de största frihets och välfärdsreformerna någonsin i Sverige, nämligen LSS lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Propositionsnumret var 1993:387. Lagen syftade till att främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för personer: »1. med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd / 2. med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom / eller 3. med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service.« Målet var att den enskilde ska få möjlighet att leva som andra. – Det handlade om jämlikhet och värdighet, säger Ulf. Ta makten över sina egna liv – Men om den visste jag ju inte så mycket då, tillägger han. Vad svarade Ulf då Bror Antbäck? – Varför det inte fanns något brukarkooperativ? Ja, jag funderade, och svarade att det helt enkelt beror på att ingen har kommit på idén att bilda ett sådant kooperativ. – För så var det ju, säger han. Nu gällde det för Ulf att snabbt skaffa sig mer kunskap om vad den nya lagstiftningen egentligen innebar. – Jag minns hur jag satte mig och läste in allt om denna assistansreform. Det slog mig hur lagen vände upp och ner på hur tillståndet varit innan lagen kom på plats. Då hade massor av människor betraktats som en andra klassens medborgare som bara skulle tas om hand. – Men ingen frågade om deras egna behov och deras egna drömmar. Nu skulle dessa personer äntligen få möjlighet att ta makten över sina egna liv och utifrån sina behov få det stöd och den service det kräver, säger Ulf. – Det avgörande var att lagen var en rättighetslagstiftning. Det innebär att den ger de som berörs, rätten att få detta stöd och denna service. Den kan inte ifrågasättas. Ann-Marie Wendelholt var nyckelperson I sitt tidigare arbete på Studieförbundet Vuxenskolan hade Ulf ofta kommit i kontakt med de föreningar som studieförbundet samverkar med, varav många finns inom det sociala området och för personer med olika funktionsnedsättningar. En av dessa organisationer var FUB. På den tiden stod förkortningen för »Föreningen för utvecklingsstörda barn«. Dagens FUB arbetar för och med personer med intellektuell funktionsnedsättning, såväl barn och vuxna som anhöriga. – Jag tog kontakt med FUB:s dåvarande ombudsman Ann Marie Wendelholt för att få hjälp med att bättre förstå denna viktiga reform, säger Ulf. Ann Marie Wendelholt hade tidigare spelat en avgörande roll vid utformningen av lagstiftningen LSS. 1978 fick Ann-Marie Wendelholt sonen Jonas, som efter födseln drabbades av en hjärninflammation, som gjorde honom mycket svårt funktionshindrad. Omsorgen om Jonas kom att prägla Ann Maries liv och gjorde att hon engagerade sig i FUB. Där kunde hon förmedla situationen för familjer med barn som behöver omsorg alla veckans 168 timmar, till de politiska beslutsfattarna. – Vi träffades; Bror Antbäck, Ann-Marie Wendelholt och jag, och diskuterade igenom förutsättningarna för att starta ett brukarkooperativ i Skaraborg. Jag hade kunskap om ekonomiska föreningar, Våren 1995 blev Ulf Eriksson Kooperativ Utvecklings första verksamhetsledare i Skaraborg. Tillsammans med Anne Marie Wendelholt och Bror Antbäck togs initiativet att bilda brukarkooperativet SkaraborgsAssistans. »Det handlade om jämlikhet och värdighet.« FOTO: PER GUSTAFSSON
10 medan Bror och Ann Marie kunde allt om den nya assistansreformen. »Sammanslutning av människor« Men vad är egentligen speciellt med att bilda ett kooperativ? – Ett aktiebolag är en sammanslutning av pengar, medan ett kooperativ är en sammanslutning av människor. Det är den stora skillnaden, säger Ulf. – Kooperationen startades för över hundra år sedan för att människor, som inte hade några andra resurser än sitt eget arbete, gick ihop för att köpa någonting tillsammans, eller sälja något tillsammans eller att göra något tillsammans. Detta gäller ju alltjämt. – Detta är viktigt. Jag minns från min tid i Föreningsbanken, hur vår marknadschef Yngve Pettersson, som var ideologiskt lagd, bedrev studiecirklar med alla anställda om just kooperation. Vi deltog i studiecirklar på kvällstid, ihop med våra förtroendevalda, och diskuterade detta. Så kooperativ blev ett naturligt sätt för oss alla, för att bedriva vår verksamhet. – Även ett kooperativ måste vara ekonomiskt bärkraftigt. Det är ju självklart. Men syftet i ett kooperativ är medlemsnyttan. Syftet i ett aktiebolag är vinstmaximering, betonar Ulf. – Jag reagerar fortfarande på hur privata bolag (som t ex bensinbolaget Circle K, Jula, IKEA med flera) låtsas ha en medlemsnytta genom att erbjuda »medlemskap« i en kundklubb. Det har ju inget med vanligt föreningsliv att göra, och definitivt inte med medlemsnyttan i ett kooperativ att göra. I det brukarkooperativ som skulle bildas, var det brukarna själva som skulle vara medlemmar. Inte deras anhöriga. – Det var väldigt viktigt att det är brukarna som skulle få styra över sitt eget liv, och därmed också styra den förening som skulle bildas. Genom föreningen skulle sedan de assistenter anställas, som gav brukarna sin service och sitt stöd. – Så tanken var att brukarna inte bara skulle vara arbetsledare för dessa assistenter, utan också ägare och beslutsfattare i det företag där assistenterna skulle anställas. Det var hela vår idé, säger Ulf. – För en del personer var detta nog en revolutionerande tanke. Poängen med ekonomisk förening Via sitt arbete på Vuxenhabiliteringen hade Bror Antbäck kontakt med flera personer som skulle kunna vara intressanta brukare, för att bilda föreningen. Det var personer som var berättigade till personlig assistans, men som också hade egna arbeten. – Bror Antbäck plockade fram tre intresserade brukare för stommen i den ekonomiska förening vi tänkte bilda. – Vi träffade brukarna och jag redogjorde för hur det fungerar med en ekonomisk förening. Vi pratade om poängen med en förening, där brukarna själva styr. – Samhället i övrigt var inte vana vid något sådant. Att personer med någon form av funktionsnedsättning själva skulle kunna ta ansvar och beslut för sådan verksamhet. Men för oss var det en självklarhet. Det är ju inte några andra som ska ta dessa beslut; som ett aktiebolag eller i kommunal verksamhet. Ulf Eriksson betonar att det å andra sidan inte fanns någon myndighet som ifrågasatte bildandet av kooperativ. Registrering av företaget hos Patent och registreringsverket var det inga problem med. Likaså vid kontakter med andra berörda myndigheter. – Det gick väldigt smidigt och bra. Närmaste förebild var JAG Eftersom SkaraborgsAssistans kom att bli ett av de första assistanskooperativen i Sverige så fanns det inte så många förebilder att lära av. – Till exempel fanns det nationella assistanskooperativet STIL, vilket är den äldsta assistansanordnaren i Sverige. Det bildades redan 1984 STIL är en del av en internationell rörelse som kallas Independent Living (IL), FOTO: ANDRÉ NORDBLOM Det var, för en del personer, en revolutionerande tanke att brukarna inte bara skulle vara arbetsledare för sina assistenter, utan också ägare och beslutsfattare i det företag där assistenterna skulle anställas.
11 som har som mål att alla ska ha möjlighet att bestämma i sitt egna liv. – Men vår främsta förebild var det nationella kooperativet JAG, berättar Ulf. På sin hemsida beskriver sig JAG som »Sveriges största privata assistansanordnare som drivs utan vinstsyfte.« En annan viktig resurs vid bildandet var juristen Yngve Carlsson i Kalmar. – Han hjälpte mig att formulera stadgarna för föreningen på ett bra sätt. Föreningen bildas i september 1995 – Så efter en konferens sommaren 1995 bildades föreningen och drog igång sin verksamhet hösten 1995. Jag minns att det vid bildandet var 5 7 brukare som var medlemmar. På första mötet var också anhöriga och assistenter med, säger Ulf. Det konstituerande mötet med SkaraborgsAssistans ekonomisk förening hölls måndagen den 11 september klockan 19.00 i Vuxenhabiliteringens konferensrum i Skövde. Vid mötet antogs föreningens stadgar. I paragraf 2 står det att föreningens ändamål är att främja medlemmarnas ekonomiska och sociala intressen genom att full delaktighet och jämlikhet skall gälla, samt att varje medlem skall ha självbestämmande och kontroll över sin egen assistanssituation. Vidare att föreningen ska vara arbetsgivare för medlemmarnas personliga assistenter, och att föreningen skall administrera och förvalta medlemmarnas assistansersättningar. Dessutom anges att föreningen ska främja erfarenhetsutbyte mellan medlemmarna och att SkaraborgsAssistans ska stödja medlemmarna i deras kontakt med myndigheter i frågor som avser personlig assistans. Ulf var själv ordföranden för mötet, där en av de första medlemmarna Erik Larsson redogjorde för ett förslag till policydokument för den styrelsen som valdes. Till föreningens första styrelse valdes Erik Larsson, Skövde, Elisabet Wallgren, Skara, och Pia Nörgaard, Skövde, med Linda Högberg, Falköping, som suppleant. Vid ett styrelsemöte en vecka senare valdes Elisabeth Wallgren som ordförande och Erik Larsson som sekreterare. Styrelsen beslöt också att starta kooperativets verksamhet den 1 november 1995. Vid styrelsemötet den 25 oktober så rapporterades att kooperativet hade 367 assistanstimmar per vecka, med 48 timmar på gång och ytterligare 80 timmar ytterligare från påföljande årsskifte. Personlig borgen för checkkredit – Det fanns en entreprenörsanda i den nya föreningen. Väldigt mycket diskussion om verksamhet föreningen skulle kunna bedriva, utöver assistanstjänsterna. Vi gjorde sedan olika typer av medlemsaktiviteter, »Ett aktiebolag är en sammanslutning av pengar – ett kooperativ är en sammanslutning av människor.« FOTO: ANDRÉ NORDBLOM Det är viktigt att verksamheten inte är vinstdrivande. När samhället betalar ut ersättningar, t ex för assistansverksamhet eller andra sociala behov, så ska inte vinstdrivande privata bolag lägga beslag på delar av dessa pengar, säger Ulf Eriksson som en gång var med och bildade SkaraborgsAssistans.
12 typ grillkvällar och utflykter. Dessutom hade vi medlemsmöten flera gånger om året. – Föreningen växte fort i början. Ganska snart blev antalet medlemmar och brukare ungefär 20 personer. Sedan nådde vi nog en platå, där verksamheten låg på denna nivån. Medlemmarna kom från hela Skaraborg. Ulf Eriksson kom att följa verksamheten i flera år. Han deltog på alla styrelsemöten som rådgivare. Ett problem som uppstod tidigt var att säkra ekonomin. Föreningen skulle ju anställa assistenter och det krävdes checkkredit i banken för att kunna betala ut löner till assistenter och till administrationen. – Vid starten fanns ju inget stort kapital. Utan verksamheten skulle ju efterhand finansieras med bidrag som Försäkringskassan och kommuner fattade beslut om enligt LSS. – Det är noterbart att den bank vi arbetade med i Mariestad, inte var van vid att ha kunder som bedrev tjänsteverksamhet. I alla fall inte som vår verksamhet, berättar Ulf. – Så banken krävde att styrelsen, jag själv och ytterligare någon tecknade personliga borgen för lånet. Det var nödvändigt så att vi skulle kunna betala ut löner de första månaderna. Lånet var på 50 000 kronor. Administrativt hade föreningen tre tjänster, varav Ann Marie Wendelholt blev SkaraborgsAssistans första anställda verksamhetsledare. Ann Marie Wendelholt var jätteviktig. Det var henne jag lutade mig mot, och lärde mig av. Hon hade ju varit med sedan tiden före LSS-lagen, betonar Ulf. Idéerna fick spridning – Jag informerade mina kollegor i Kooperativ Utveckling på andra orter i Sverige om vårt initiativ. Det gjorde nog att Kooperativ Utveckling fick upp ögonen för att initiera och stötta liknande initiativ i andra län, säger Ulf. – Här i Skaraborg hjälpte Kooperativ Utveckling till att starta föräldrakooperativet Frej i Skövde med en liknande assistansverksamhet. Den verksamheten vände sig speciellt till brukare med autism. Lagen innebär att brukarna själva kan välja hur deras assistent anställs. Utöver kooperativ som SkaraborgsAssistans, så kan assistenter tillhandahållas från en kommun, ett privat bolag eller att brukaren själv anställer sin assistent. FOTO: ANDRÉ NORDBLOM Innan assistansreformen 1994 var det ingen som frågade om brukarnas egna behov och deras egna drömmar. Med SkaraborgsAssistans skulle dessa personer äntligen få möjlighet att ta makten över sina egna liv och få det stöd och den service det kräver.
13 Av initiativtagarna till SkaraborgsAssistans finns idag bara Ulf Eriksson kvar. Ann-Marie Wendelholt avled år 2008 och Bror Antbäck avled år 2020. – Efterhand har fler privata företag fått upp ögonen för denna verksamhet. Så sådana har tillkommit genom åren. Men de fanns inte med till en början. Lagen tillät det, men den allmänna meningen var nog att brukarkooperativ var en bra form för denna verksamhet. – Som i alla andra föreningar, blev det medlemmarna som spred information om föreningen till nya brukare. Föreningsmöten lockade På frågan om det fanns specifika problem som föreningen fick tackla, så drar Ulf Eriksson på svaret. Han kommer inte direkt på några sådana utmaningar. – De problem som vi brottades med var mer i de enskilda fallen, när Försäkringskassan eller någon kommun inte beviljade det stöd som brukaren ville ha och hade behov av. Ibland gick föreningen in och stöttade medlemmar, och företrädde brukaren i diskussionen med Försäkringskassan. – År 1997 fick kommunerna ett större ansvar för LSS genom att kommunen gavs rätten att besluta om assistans de första 20 timmarna. Försäkringskassan tog fortsatt beslut om övriga timmar. Men den förändringen betydde inte så mycket för vårt kooperativ, den rullade på oavsett var pengarna kom ifrån. Men förändringen betydde självklart mer för enskilda brukare, säger Ulf För SkaraborgsAssistans betydde den sociala verksamheten mycket. – Det kom många människor som ville bli medlemmar. Ofta för att de också kunde få delta på dessa medlemsmöten och andra aktiviteter. Detta erbjöds ju inte brukarna i de fall kommunerna tillhandahöll assistenter. Hos SkaraborgsAssistans blev brukaren också med i en gemenskap. Vilket också är markerat i ändamålsparagrafen i föreningens stadgar. »Bidragit till något viktigt« Idag är SkaraborgsAssistans ett stort företag i Skaraborg. Dessutom ett av Sveriges största kooperativ. År 2023 tillhörde föreningen topp 100 i Sverige, med 135 anställda och med en omsättning på närmare 94 miljoner kronor. Antalet medlemmar i SkaraborgsAssistans var 46. Ulf Eriksson är numer en 71-årig pensionär, bosatt i Kinnarp utanför Falköping. – Det är fantastiskt roligt att fått följa SkaraborgsAssistans utveckling. Och att föreningen efter 30 år fortsätter bedriva sin verksamhet som vi tänkte när föreningen bildades, säger Ulf. Det är tydligt att han är stolt över verksamheten. – Det känns som man bidragit till något viktigt, säger han ödmjukt. – Det vi gjorde var att vi fångade ett behov, vid just det tillfället. Det var så bra att jag fick telefonsamtalet med Bror Antbäcks uppmaning. Och att det blev så tydligt vilken roll som nybildade Kooperativ Utveckling i Skaraborg skulle kunna spela. För just dessa människor. Sett i backspegeln så märker man att Ulf Eriksson ändå känner en viss frustration över själva processen. – Jag tyckte nog många gånger att allt gick så oerhört långsamt. Nästan i ultrarapid. Samtidigt behövdes självklart denna förankring, och den tog tid. –Det har varit bra att SkaraborgsAssistans vuxit organiskt. Företaget är idag lagom stort. – Dessutom är det viktigt att verksamheten inte är vinstdrivande. Min principiella uppfattning är att när samhället betalar ut ersättningar, t ex för assistansverksamhet eller andra sociala behov, så ska inte vinstdrivande privata bolag lägga beslag på delar av dessa pengar, säger Ulf. Ulfs råd: Utgå från behoven Ulf Eriksson tog själv ett stort steg, efter Kooperativ Utveckling, när han 2002 valdes till kommunstyrelsens ordförande i Falköping. Ett förtroendeuppdrag han sedan hade i tolv år. Hur ser Ulf Eriksson på verksamheten ur detta kommunala perspektiv? Kommunerna bedriver ju egen assistansverksamhet. – Jag tycker att det är en fördel när kommunerna inte ansvarar för driften, utan att kommunerna bara har ansvar för assistansbesluten. – När jag blev kommunalråd så hade Falköpings kommun stora problem med att den sociala verksamheten hela tiden redovisade ekonomiska förluster för LSSverksamheten. Då hade jag ju sysslat med dessa frågor och undrade hur kommunen överhuvudtaget kan göra underskott på LSS? Man anställer ju för de behov som finns, inte fler. I så fall skulle ju även SkaraborgsAssistans ha ständiga underskott. Men det har inte föreningen haft. – Kommunerna tenderar att bli ineffektiva som »driftansvariga«för assistansverksamhet. Så jag tycker att det är bättre att verksamheten drivs av t ex brukarkooperativ, som ger brukarna inflytandet. Ulf Eriksson har ett tydligt råd till den som idag skulle vilja starta liknande brukarkooperativ. – Utgå från behoven! Det är det viktigaste. Se till att det finns intresserade och engagerade medlemmar och värna dem.• »Det var väldigt viktigt att det är brukarna som skulle få styra över sitt eget liv.«
14 Det var under tidigt 80 tal som Erik Larsson mötte tankar och idéer, som skulle förändra hela hans liv. Idéer som också kom att bli en av grundbultarna i SkaraborgsAssistans, när kooperativet senare bildades – drygt tio år senare. – Jag tror det var 1984 som jag och min kompis Björn Wellander för första gången mötte idéerna bakom rörelsen Independent Living, berättar Erik. Erik var då 34 år. – Björn och jag tänkte på samma sak; drömmen om att få bli oberoende, klara oss själv och styra över våra egna liv, tilllägger Erik. Independent Living Den internationella rörelsen Independent Living hade då spridit sina banbrytande idéer i ett par decennier. Rörelsen växte fram parallellt med andra medborgarrättsrörelser, som kämpade mot diskriminering, i USA under 1960- talet. Det var där tankarna om personlig assistans växte fram. Med personlig assistans skulle personer med normbrytande funktionalitet kunna leva ute i samhället istället för på institutioner. I Sverige anammades idéerna i organisationen STIL – Stiftarna av Independent Living, vars utgångspunkt i allt arbete är att alla människor ska ha lika möjligheter till val och kontroll i sina liv oavsett funktionsförmåga. STIL översätter det till självbestämmande. »Inom STIL pratas det om att »bli självbestämmande«, vilket är något som inte endast tillhandahålls av samhället utan steg för steg erövras av den enskilda individen. Man menar att självbestämmande innebär att ha tillgång till de individuella och samhälleliga resurser som krävs för att välja hur man vill leva oberoende av funktionalitet. Självbestämmande är att ha rätt att själv bestämma vem man är och ha rätt att välja hur man vill leva utifrån sin personliga situation, egna önskemål och preferenser. Det innebär också att avsäga sig offerrollen och ta ansvar för sina beslut och livsval.« (utdrag Wikipedia om STIL) STIL startade projekt och kunde på 1980 talet visa att personlig assistans är billigare och mer effektivt än hemtjänst. Det år Erik Larsson kom i kontakt med idéerna startade den ideella föreningen STIL sitt första assistanskooperativ. Även svenska politiker blev efterhand intresserade av resultaten, och STIL:s modell för personlig assistans blev senare förebild för LSS, lagen om särskilt stöd och service till vissa funktionshindrade. – En viktig lag som aldrig får tas bort, konstaterar Erik. Tänkte först starta eget I Skaraborg var Erik Larsson en av de personer som omsatte idéerna till verklighet. När SkaraborgsAssistans bildades 1995 så var det med inspiration från Independent Living vilket parades med erfarenheterna från det JAG kooperativ som bildats i Sverige, (och som beskrivs i föregående kapitel). – För min egen del hade jag tänkt starta eget, och anställa mina egna assistenter, berättar Erik Larsson. – Jag insåg att det kanske skulle bli mycket jobb för mig. Men då kom Bror Antbäck med förslaget att jag istället skulle vara med och starta ett brukarkooperativ. Den kooperativa idén om att medlemmarna bestämmer, tar gemensamt ansvar och hjälper varandra tilltalade Erik. – Och Erik kände Bror Antbäck sedan gammalt, inflikar Helen Johansson, som också känner Erik mycket väl. Helen var först assistent åt Eriks särbo Maria från 1996, och fortsatte sedan hos Erik som assistent från 2008 till 2022. – Ann Marie Wendelholt var med vid bildandet, minns Erik. – Min dröm var att få bli oberoende, klara mig själv och styra över mitt eget liv. Erik Larsson, 75, i Skövde tänker tillbaka på bildandet av SkaraborgsAssistans. Den kooperativa idén, om att medlemmarna bestämmer, tar gemensamt ansvar och hjälper varandra, tilltalade Erik, som kom att väljas till föreningens ordförande under många år. »Jag ville klara mig själv, och styra mitt eget liv«
15 Ann Marie Wendelholt blev SkaraborgsAssistans första verksamhetsledare. Föreningens bildande skedde den 11 september 1995 i Vuxenhabiliteringens konferensrum i Skövde. En styrelse valdes med tre ledamöter; Erik Larsson, Skövde, Elisabet Wallgren, Skara, och Pia Nörgaard, Skövde. Ersättare blev Linda Högberg, Falköping. – Jag minns dem alla, säger Erik. Vi hjälper varandra Föreningen SkaraborgsAssistans var bildad och redan i november startades föreningens assistansverksamhet. De första assistenterna anställdes. Mariestads Tidningen skildrade detta i ett reportage med rubriken »Här är det Erik som bestämmer«: »I november 1995 tog Erik Larsson makten över sitt eget liv. Föreningen SkaraborgsAssistans bildade ett kooperativ och Erik kunde lösgöra sig från all kommunal omsorg som han tidigare varit beroende av. Erik blev sin egen.« Sedan 1986 hade Erik haft kommunal »hemhjälp«. Där fick han tjata sig till de assistenter som han trivdes med. Men med SkaraborgsAssistans blev det annorlunda. Där var Erik själv en av andelsägarna, och det var han, som tillsammans med övriga brukare, hade beslutanderätten. Denna kooperativa tanke tilltalar Erik. – Här hjälper vi som är i samma situation varandra, konstaterar han. Skadad vid födseln Erik föddes 1950. Det var i samband med födseln som Erik skadades. – Jag har en tvillingbror. När vi föddes såg personalen först bara ett barn. De såg inte att det var ett till, berättar han. – När barnmorskan gick iväg med min bror, så kom jag ut, och hamnade på golvet, berättar Erik. – I din journal står det väl att du fick en cp skada, för då fanns det ingen annan benämning på din skada, säger Helen och Erik nickar. Erik har svårt att tala, men ser och hör bra. – Och klipsk i huvudet är du, konstaterar assistenten Angela Ekblom, som varit assistent hos Erik sedan 2022, då Helen slutade. – Ja, du har en räv bakom varje öra, skrattar Helen Johansson . Genom åren har Erik Larsson arbetat mycket med datorer, bland annat på Västergötlands Museum där han digitaliserade muséets fotoarkiv. Han har även arbetat på Volvo i Skövde. »Här hjälper vi som är i samma situation varandra.« FOTO: STEFAN SVENSSON
16 Flera arbeten Erik har alltid bott i Skövde. Idag har han en lägenhet i Grevagårdsbyn i Sjogerstad. Genom åren har Erik arbetat på flera arbetsplatser. Mellan 1989 och 2000 arbetade han i Falköping för Västergötlands museum. – Jag katalogiserade foton och berättelser, som vi sparade i datorn, berättar Erik. Sedan arbetade Erik ett par år på Volvo. – Men där trivdes jag inte. Jag styrde en robot, men jag fick mest sitta i en glasbur. Det var inte roligt, säger Erik. Under något år arbetade Erik med en Tillgängslighetskatalog åt Skövde kommun. Erik besökte affärer, kyrkor, samlingslokaler och liknande lokaler i Skövde centrum. – Vi testade om lokalerna var tillgängliga, berättar Erik. Många intressen Erik är idag 75 år. När han var yngre var han ute på allt möjligt, som till exempel ridning. – Jag tycker om musik, helst dansband eller gammal rock´n´roll. Ibland går jag på konserter säger Erik och nämner gruppen Tommys. Föreningsengagemanget är stort. Utöver SkaraborgsAssistans har Erik varit i aktiv i både DHR och RBU. – Jag har suttit i styrelserna i bägge föreningarna, säger Erik. – I DHR var det många möten musikquiz, föreläsningar och utflykter, flikar Helen Johansson in. Blir det film i TV, så är det framför allt western och deckare som Erik lockas av. – Och många resor har du gjort, som till USA och till Åre. Och åtskilliga bilsemestrar, påminner Helen. Dygnet runt Erik har idag assistans dygnet runt. – Men tidigare klarade Erik mycket själv. Då bodde Erik i en lägenhet och hade assistans dagtid, men enbart jour på natten, berättar Helen Johansson. Runt Erik finns idag fyra ordinarie assistenter och ett par vikarier. – Med SkaraborgsAssistans blev det lättare för mig. Jag kunde själv bestämma över vilka som skulle vara min assistent. Lyhördhet Som Helen och Angela. De trivs med att arbeta tillsammans med Erik. – Vi hjälper till med allt det som Erik behöver. Precis allt, säger Angela Ekblom. Helen Johansson har känt Erik i 29 år. Tidigare var hon Eriks assistent, men det är hon inte längre. – Nu rycker jag in ibland och hjälper till, säger hon. – Jag har trivts. Och det viktigaste; att personkemin stämmer och att man trivs ihop. Som assistent är det ju inte hur »duktig« man är, som är avgörande. Det ska stämma med den som man jobbar hos, säger Helen. – Arbetar man med Erik, som är helt klar och bestämmer hur han vill ha det, så är tiden hos Erik hans! Det tar den tid som behövs utifrån Eriks behov. Han bestämmer. Angela håller med: – Lyhördheten är det viktigaste, att man lyssnar och gör vad brukaren verkligen önskar och vill, säger hon – Samtidigt är ju Erik bossen, du är arbetsledare, säger Angela och Erik nickar instämmande. »Ett bra jobb« Erik har lagt ner mycket tid i SkaraborgsAssistans. När föreningen bildades 1995 valdes han till kooperativets sekreterare. Men redan i december samma år fick Erik axla rollen som ordförande. – Jag var ordförande till maj 2002, säger Erik. Senare återkom Erik i ordföranderollen, från maj 2006 till maj 2014. Nu när SkaraborgsAssistans firar sina 30 år är det en önskan Erik har. – Jag vill bara att SkaraborgsAssistans ska finnas kvar i framtiden. Och fortsätta hjälpa människor som behöver assistans. Och som kan påverka politiker så att vi får behålla våra rättigheter. – Vi har gjort ett bra jobb, konstaterar Erik nöjt. • Erik Larsson har varit styrelseordförannde i SkaraborgsAssistans i sammanlagt 15 år. Här tillsammans med assistenterna Angela Ekblom och Helen Johansson. »Jag vill bara att SkaraborgsAssistans ska finnas kvar – och fortsätta hjälpa människor som behöver assistans.« FOTO: PER GUSTAFSSON
17 – Jenny är en glad tjej som har humor. Men som har svårt att uttrycka sig i prat. Men som förstår det som vi säger, trots sin hörselskada, och som använder tecken när du vill säga något… Jennys mamma Agneta Lindblom tittar på sin dotter, som håller med. – Och du gillar när det händer saker och när man gör roliga saker. När folk är positiva. Eller hur? Jenny håller med. Hon hummar och låter jakande på sitt sätt. För tyst skola Jenny är född i Falköping. När hon var liten var det svårt att hitta en skola för henne. – Eftersom Jenny är blind, men förstod allt, så ville hon gå i en skola där barn pratade. Men hon hamnade i en klass där barnen inte talade. På förskolan hade det gått jättebra, för där pratade barnen hela tiden, berättar Agneta. Jag kommer ihåg att du varje dag frågade; var är alla barnen? Det skulle vara tyst, eftersom fröken sa att det skulle vara lugn och ro. Jenny nickar. – Så då fick Jenny börja i en vanlig klass på Vindängen i Falköping. Det fungerade bra, men efter tre år slutade hon. Jenny behövde en annan skola. Då kontaktade vi Ekeskolan i Örebro, säger Agneta. Ekeskolan är en statlig specialskola som tar emot elever med synnedsättning och som har ytterligare funktionsnedsättning. Där erbjuds elever en synanpassad och individuellt anpassad undervisning med elever från hela landet, från förskola till gymnasiet. Skola i Örebro Jenny var tolv år när hon började skolan i Örebro. – Man vill ju inte släppa iväg en tolvåring, bara sådär, säger mamma Agneta. – Men vi var där på en inskolning och Jenny du tyckte det var en så otroligt bra skola. Varje gång vi sedan körde till skolan så sa Jenny JAAA! Jenny nickar och gungar på stolen. – Jenny var på skolan måndag till fredag. Du åkte med taxi och personal följde Jenny Lindblom är mycket med nöjd SkaraborgsAssistans. – Vi blir så väl omhändertagna. Jenny bara älskar de som arbetar på SkaraborgsAssistans. Så var det från första början, då hon var drygt 12 år. Idag är Jenny 37 år och bor i Falköping. Relationen med företaget består. I 25 år har hon dessutom varit en av andelsägarna i SkaraborgsAssistans »Det som tilltalade mig var den kooperativa tanken« Varje år åker Jenny till Astrid Lindgrens värld i Vimmerby. Här tillsammans med kompisen Annelie Enocksson, som också är medlem i SkaraborgsAssistans. FOTO: PRIVAT
18 med. Klockan nio på måndag åkte Jenny och klockan tre på fredag kom Jenny hem. Utöver skolloven förstås. På skolan delade Jenny en villa med tre kompisar. – Och Jenny älskade det! År 2009 tog Jenny studenten vid Ekeskolan i Örebro. Då var hon 21 år. Ovanlig sjukdom Jenny har en extremt ovanlig sjukdom. – Hon var först i Sverige med att ha denna sjukdom. Det finns ytterst få i hela världen som har samma sjukdom. Sjukdomen förkortas MEB (Muscleeye-brain disease). Sjukdomen är en form av »kongenital muskeldystrofi« som kan variera mycket i svårighetsgrad. – Det är en genetisk sjukdom, som Jenny är född med, som egentligen bara slumpat sig så. Både jag och min man bär på anlagen för sjukdomen, berättar Agneta. Jenny blev blind när hon var åtta år och har väldigt svår epilepsi. – Jenny klarar sig bättre än andra som har sjukdomen, genom att hon tränat mycket. Vi har jobbat väldigt mycket med detta, säger Agneta. Så normalt som möjligt När Jenny slutade på Ekeskolan så flyttade hon till egen lägenhet i Falköping – Här stortrivs Jenny och hon visar runt för alla som kommer hit, berättar Patrik Elmersson och Therese Gäfvert som är Jennys assistenter. Det är de som ger Jenny möjlighet att leva sitt eget liv och få göra det hon vill. Jenny har assistans dygnet runt, vaken tid är det hela tiden två assistenter på plats. – Vi tar hand om Jenny så att hon ska kunna leva ett så normalt liv som möjligt, säger Patrik Elmersson som varit assistent hos Jenny i drygt tio år. Therese Gäfvert har lika lång erfarenhet som personlig assistent. Men drygt två och halvt år hos just Jenny. – Vi stöttar Jenny med det hon inte kan göra själv. Uppmuntrar henne så hon kan göra så mycket som möjligt själv, tillägger Therese. Patrik hade inte jobbat som assistent tidigare. Som ridlärare mötte han Jenny bland hästarna i ridskolan. – Det bara blev så att jag blev assistent. Till en början hjälpte jag till då och då. Sedan blev det en ledig tjänst, och det kändes helt rätt att fortsätta, säger Patrik. – Nu vill jag aldrig sluta! Aktiv fritid Jenny är mycket aktiv. Hennes fritid är fylld av aktiviteter, trots hennes svåra epilepsi. – Jenny har jättemånga kompisar. Hon är med i mängder av föreningar, ja, nästan alla, skrattar Agneta, med instämmande av Jenny. Eftersom Jenny har flera olika funktionsnedsättningar så är hon med i flera olika handikapporganisationer. – De har bra aktiviteter, till exempel i SRF, för synskadade. FUB har lokala aktiviteter i Falköping. Via RBU är Jenny med när de till exempel har ridning eller fiskar kräftor. Vi åker på det som passar Jenny, helt enkelt, säger Agneta. Som dans eller bowling med FUB. – Och detta är möjligt tack vare att vi har så duktiga och engagerade assistenter. Musik, målning och teater Tidigare har Jenny varit på daglig verksamhet i Falköping, upp till fyra dagar i veckan. – Men just nu är du inte så mycket på den dagliga verksamheten på dagcenter, säger Agneta och vänder sig till Jenny: – Det händer inget skôj där just nu, tycker ju du? Jenny håller med. – Hon uppskattade den dagliga verksamheten mer, när det var mer musikverksamhet. Men du gillar ju att måla och då går du dit, Jenny… – Ja, svarar Jenny och tillsammans med Patrik visar upp en vacker färggrann tavla Jenny Lindblom tillsammans med mamma Agneta Lindblom (till vänster) och assistenterna Patrik Elmersson och Therese Gäfvert. »De personliga assistenterna är guld värda för medlemmarnas livskvalitet – de är själva förutsättningen för att kunna leva ett liv som andra.« FOTO: PER GUSTAFSSON
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=