13 Av initiativtagarna till SkaraborgsAssistans finns idag bara Ulf Eriksson kvar. Ann-Marie Wendelholt avled år 2008 och Bror Antbäck avled år 2020. – Efterhand har fler privata företag fått upp ögonen för denna verksamhet. Så sådana har tillkommit genom åren. Men de fanns inte med till en början. Lagen tillät det, men den allmänna meningen var nog att brukarkooperativ var en bra form för denna verksamhet. – Som i alla andra föreningar, blev det medlemmarna som spred information om föreningen till nya brukare. Föreningsmöten lockade På frågan om det fanns specifika problem som föreningen fick tackla, så drar Ulf Eriksson på svaret. Han kommer inte direkt på några sådana utmaningar. – De problem som vi brottades med var mer i de enskilda fallen, när Försäkringskassan eller någon kommun inte beviljade det stöd som brukaren ville ha och hade behov av. Ibland gick föreningen in och stöttade medlemmar, och företrädde brukaren i diskussionen med Försäkringskassan. – År 1997 fick kommunerna ett större ansvar för LSS genom att kommunen gavs rätten att besluta om assistans de första 20 timmarna. Försäkringskassan tog fortsatt beslut om övriga timmar. Men den förändringen betydde inte så mycket för vårt kooperativ, den rullade på oavsett var pengarna kom ifrån. Men förändringen betydde självklart mer för enskilda brukare, säger Ulf För SkaraborgsAssistans betydde den sociala verksamheten mycket. – Det kom många människor som ville bli medlemmar. Ofta för att de också kunde få delta på dessa medlemsmöten och andra aktiviteter. Detta erbjöds ju inte brukarna i de fall kommunerna tillhandahöll assistenter. Hos SkaraborgsAssistans blev brukaren också med i en gemenskap. Vilket också är markerat i ändamålsparagrafen i föreningens stadgar. »Bidragit till något viktigt« Idag är SkaraborgsAssistans ett stort företag i Skaraborg. Dessutom ett av Sveriges största kooperativ. År 2023 tillhörde föreningen topp 100 i Sverige, med 135 anställda och med en omsättning på närmare 94 miljoner kronor. Antalet medlemmar i SkaraborgsAssistans var 46. Ulf Eriksson är numer en 71-årig pensionär, bosatt i Kinnarp utanför Falköping. – Det är fantastiskt roligt att fått följa SkaraborgsAssistans utveckling. Och att föreningen efter 30 år fortsätter bedriva sin verksamhet som vi tänkte när föreningen bildades, säger Ulf. Det är tydligt att han är stolt över verksamheten. – Det känns som man bidragit till något viktigt, säger han ödmjukt. – Det vi gjorde var att vi fångade ett behov, vid just det tillfället. Det var så bra att jag fick telefonsamtalet med Bror Antbäcks uppmaning. Och att det blev så tydligt vilken roll som nybildade Kooperativ Utveckling i Skaraborg skulle kunna spela. För just dessa människor. Sett i backspegeln så märker man att Ulf Eriksson ändå känner en viss frustration över själva processen. – Jag tyckte nog många gånger att allt gick så oerhört långsamt. Nästan i ultrarapid. Samtidigt behövdes självklart denna förankring, och den tog tid. –Det har varit bra att SkaraborgsAssistans vuxit organiskt. Företaget är idag lagom stort. – Dessutom är det viktigt att verksamheten inte är vinstdrivande. Min principiella uppfattning är att när samhället betalar ut ersättningar, t ex för assistansverksamhet eller andra sociala behov, så ska inte vinstdrivande privata bolag lägga beslag på delar av dessa pengar, säger Ulf. Ulfs råd: Utgå från behoven Ulf Eriksson tog själv ett stort steg, efter Kooperativ Utveckling, när han 2002 valdes till kommunstyrelsens ordförande i Falköping. Ett förtroendeuppdrag han sedan hade i tolv år. Hur ser Ulf Eriksson på verksamheten ur detta kommunala perspektiv? Kommunerna bedriver ju egen assistansverksamhet. – Jag tycker att det är en fördel när kommunerna inte ansvarar för driften, utan att kommunerna bara har ansvar för assistansbesluten. – När jag blev kommunalråd så hade Falköpings kommun stora problem med att den sociala verksamheten hela tiden redovisade ekonomiska förluster för LSSverksamheten. Då hade jag ju sysslat med dessa frågor och undrade hur kommunen överhuvudtaget kan göra underskott på LSS? Man anställer ju för de behov som finns, inte fler. I så fall skulle ju även SkaraborgsAssistans ha ständiga underskott. Men det har inte föreningen haft. – Kommunerna tenderar att bli ineffektiva som »driftansvariga«för assistansverksamhet. Så jag tycker att det är bättre att verksamheten drivs av t ex brukarkooperativ, som ger brukarna inflytandet. Ulf Eriksson har ett tydligt råd till den som idag skulle vilja starta liknande brukarkooperativ. – Utgå från behoven! Det är det viktigaste. Se till att det finns intresserade och engagerade medlemmar och värna dem.• »Det var väldigt viktigt att det är brukarna som skulle få styra över sitt eget liv.«
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=