19 som hon målat. Dessutom älskar Jenny att åka på läger och festivaler. – Ja det gör hon. Jenny älskar att gå på teater som till Lisebergsteatern, och åka till parker som Astrid Lindgrens värld. – Och konserter! tillägger Patrik. Som Törebodafestivalen där Jenny lyssnade på Miss Li. Och Jenny är nästan alltid med vid Diggiloo konserterna. Ovärderlig assistans Grunden för detta är Jennys assistenter, som alltid är med och stöttar. De tar hänsyn till dagsformen och när Jenny är pigg så stöttar de henne och sämre dagar så tar de det lugnt. – De insatser som de personliga assistenterna gör går inte att värdera. De är så viktiga! En assistent som stannar länge och fungerar med Jenny är otroligt värdefullt. Det blir som en vän, som en familjemedlem. – Ja som assistent, får man en slags hemkänsla, det känns som man är en del av en familj, säger Patrik. Samtidigt sticker de inte under stol med jobbets utmaningar. Det är inte särskilt hög lön. Tiden att skola in en ny assistent för Jenny tar säkert ett år påpekar Agneta. Det tar väldigt lång tid att lära sig tolka signaler, kommunikation och dagsform. – För många är yrket ett genomgångsyrke. Att vara personlig assistent är ett ganska svårt jobb. Man måste kunna jättemycket. Dels om alla funktionsnedsättningar och hur man kompenserar för dem. Du ska till exempel ha kunskap om medicinering och så mycket annat i brukarens vardag, säger Therese. Viktigt är att vara trygg i sig själv, tillägger hon. Vårt jobb handlar ju om relationer. Det gäller att veta när man ska ta plats, och när man inte ska göra det, säger Patrik. Han är dessutom vice arbetsledare för Jenny, som är den egentliga arbetsledaren. Men Patrik ser till att de praktiska funktionerna fungerar, såsom schemaläggning, vikarieplanering och annan arbetsledning. Sammantaget är det ett tiotal assistenter som behövs för att fylla schemat kring Jenny. Gillar kooperativa tanken Det var kommunen som en gång föreslog att Jenny skulle söka personlig assistans. Det var för 25 år sedan. Då var Jenny 12 år. Då skulle vi välja assistentbolag. Vi visste att vi kunde välja mellan kommunen och något annat bolag, minns Agneta. För Jenny och familjen Lindblom var det inte aktuellt att Jenny själv skulle anställa sin assistent vilket också vore möjligt. Så hörde jag talas om det nationella kooperativet JAG uppe i Stockholm. Genom FUB fick vi nys om att det fanns ett liknande kooperativ i Skaraborg. Där fanns Ann Marie Wendelholt som berättade om det relativt nya SkaraborgsAssistens. Det som tilltalade mig var just den kooperativa tanken. Med brukarna som medlemmar och där allt ekonomiskt överskott går tillbaka till assistenterna. För om Jenny har bra assistenter som trivs, så vill man stanna. Och det gynnar Jenny. Det var vår drivkraft. Vi visste ju inte så mycket, men vi kom med på kooperativets femårsjubileum här på Bredablick i Falköping. De var så trevliga. Vi blev så väl omhändertagna! Jenny tillstyrker högljutt med sina gladljud. Andelsägare Ja, Jenny älskar de som arbetar på kontoret i Mariestad. De är så personliga. Och jag upplever att assistenterna också har trivts i SkaraborgsAssistans. Det är Jenny som är andelsägare i SkaraborgsAssistans. Varje år bjuds Jenny in till medlemsmöten. Kanske två eller tre gånger om året. Jättetrevliga möten, med mat och ibland musik. Patrik Elmersson bryter in: SkaraborgsAssistans ger en slags hemkänsla på något vis. Välkomnande och, ja, de är allihopa väldigt gulliga! Agneta Lindblom betonar att det är bra att också kommunerna erbjuder assistans Men det är så olika regler i olika kommuner, säger hon. Många kommuner behandlar inte brukarna rätt enligt lagen, tycker jag. Jenny har kompisar som har sina assistenter via andra kommuner, och som till exempel inte får åka på läger. Begränsningar som kommunerna ensidigt beslutat om i sina riktlinjer. Något sådant skulle vara en katastrof för Jenny. Eller hur? Jenny brummar mysigt. – De hittar på egna regler. Jenny har en egen bil, som assistenterna kör. Men i andra kommuner har kommunen bestämt att inga assistenter får köra brukarens bil. Fråga mig inte varför de gör så. Att Jennys assistenter kan köra hennes bil, ger henne en jättestor livskvalitet. »Livrädda för att göra fel« Patrik och Therese är nöjda med sin arbetsgivare. – Jag har bara bra erfarenheter av SkaraborgsAssistans. Jag känner mig uppskattad som assistent, säger Therese. Och att vi har så bra relation med kontoret. Dessutom är det bra att, om det blir pengar över, att vi som assistenter får del av det som pluspeng, säger Patrik. Det är självklart ett sätt att också få behålla assistenterna, betonar Agneta som själv är ersättare i kooperativets styrelse. De personliga assistenterna är guld värda för medlemmarnas livskvalitet och förutsättningen för att kunna leva ett liv som andra. Vad Jenny helst vill med SkaraborgsAssistans förmedlas tydligt av mamma Agneta. De på kontoret är toppen och sprider så god stämning och får aldrig sluta. Dessutom att alla assistenter ska stanna länge. Det är nog Jennys framtidsvision. Det som mest oroar Jenny och mamma Agneta är alla neddragningar inom LSS. LSS är en jättebra lag. Men tillämpningen har blivit tuffare. Kommunerna och Försäkringskassan har blivit mycket hårdare i sina bedömningar. Det har ännu inte drabbat oss. Men detta oroar oss ständigt. Vi är livrädda för att råka göra fel i någon rapportering eller att Jenny blir av med sin assistans. •
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=