20 Anna Barsk Holmbom är 64 år och bor i skånska Örkelljunga. Hon är ordförande för Hjärnkraft, Hjärnskadeförbundet. Vi är en organisation för personer som har en förvärvad hjärnskada. Det kan vara en hårfin skillnad mot medfödd hjärnskada. Medfödd är skadan om du har skadan den sekund du föds, förklarar Anna. Hon kom i kontakt med organisationen runt 1997. Då hade Hjärnkraft funnits i drygt tio år. 1988 bildades förbundet av anhöriga som sökte stöd hos varandra i en situation som ingen av dem upplevt tidigare; när en närstående hade råkat ut för en förvärvad hjärnskada. De mötte stor okunskap om hjärnskador inom sjukvården när de kämpade för att deras anhöriga skulle få rehabilitering. Med LSS kom rättigheter Fem år innan LSS lagen trädde i kraft arbetade Anna som personlig assistent för en man i Skåne. Samtidigt försvårades hennes mammas MS sjukdom. Så vi sökte assistans för mamma, men kommunen sa nej. Antingen var vi inte tillräckligt bråkiga, eller så tryckte vi på fel - Vi vet att i kooperativen så används pengarna för medlemmarna. Där finns ett brukarperspektiv. I privata anordnarföretag så används pengarna givetvis för assistans - men också för att ge vinst till ägarna, säger Anna Barsk Holmbom. Hon har hela sitt yrkesverksamma liv arbetat med och för personlig assistans. »Med kunskap vinns striden om personlig assistans« Anna Barsk Holmbom, Örkelljunga, har hela sitt yrkesverksamma liv varit pådrivande för assistansberättigades sak. Hon har arbetat intressepolitiskt genom först DHR och därefter i IfA (Intressegruppen för Assistansberättigade), i sitt egna konsultföretag liksom som förbundsordförande i Hjärnkraft. Vi vann även den processen, men samtidigt kom regeringens proposition om LSS. Året var 1993. Jag ryser än idag när jag tänker på det! På riktigt! Jag ryser. När jag läste om rätten till personlig assistans, och att människor inte längre skulle vara prisgivna till myndigheters godtycke. Eller att anhöriga inte längre skulle behöva stånga sina huvuden blodiga mot väggar, när de bara försökte hjälpa sin närstående att få leva sitt eget liv. Med LSS skulle detta vara en rättighet för alla! Det var så fantastiskt, säger Anna. För hennes mammas del innebar den nya lagen att assistansen utökades från 30 timmar per vecka, vilket kommunen tidigare gett, till 89 timmar från Försäkringskassan. Men hur stor var egentligen förändringen i mammas behov? Ingen, för behoven var ju desamma. Förändringen låg i att samhället erkände hennes rättighet att få leva ett så normalt liv som möjligt, säger hon. När jag satt på hallgolvet hemma och läste propositionens förslag till ny lag; så visste jag att jag skulle verka för personlig knappar. På den tiden var det enbart de riktigt ”besvärliga” personerna som, ibland, kunde beviljas personlig assistans av sin kommun, berättar Anna och fortsätter: Min pappa överklagade kommunens beslut, och vi vann faktiskt så småningom! Men kan du tänka dig; då ville kommunen istället bara ge pengar för min nettolön, men inte för att betala in skatt och sociala avgifter. Så märkligt! Familjen överklagade även detta beslut. FOTO: PER GUSTAFSSON
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=