22 att tappa bort värdet av assistenterna. Inte alltid, men det fanns en större risk där, markerar Anna. »Vi trodde på fler kooperativ« Det finns både stora och små kooperativ. De största har idag upp till 300–400 medlemmar. SkaraborgsAssistans är medelstor, tror Anna Barsk Holmbom. Kooperativen är så viktiga. Vi vet att i kooperativen så används pengarna för medlemmarna. Där finns ett brukarperspektiv. I privata anordnarföretag så används pengarna givetvis för assistans men också för att ge vinst till ägarna, säger hon. Det finns kooperativ som bara har några få medlemmar. Vi trodde nog på att det skulle bli många små kooperativ. Det startades också flera med bara tre medlemmar, vilket jag själv tycker är en fantastiskt fin lösning. Vänner, som skyddade varandra, säger Anna. Men de blev ofta för sårbara, till exempel när någon medlem gick bort och nya medlemmar skulle in. SkaraborgsAssistans är nog lagom stort, med sina 46 medlemmar. Man tjänar på att vara så stort att man känner alla sina medlemmar och alla sina assistenter! Dessutom tar SkaraborgsAssistans sin styrelse på allvar. Styrelsen är något man räknar med. Det är medlemmarnas kooperativ. Och styrelsen styr verksamheten, konstaterar hon. Riskkapitalbolagen blev en chock för oss Det finns en mängd olika aktörer som erbjuder personlig assistans i Sverige. Kommuner, privata aktiebolag, och kooperativ. Dessutom anställer en del assistansberättigade sina egna assistenter. Enligt Försäkringskassan (februari 2025) fördelades, de med assistansersättning från Försäkringskassan, enligt följande: • 15,4 % fick sin assistans i kommunal regi, • 72,3 % anlitade ett assistansföretag, • 5,6 % anlitade ett assistanskooperativ, • 4,5 % var egna arbetsgivare för sina assistenter. Idag finns det flera riskkapitalbolag i branschen. När de första riskkapitalbolagen kom in på marknaden, så var det en chock för oss. Det var något nytt med deras vinstintressen och räntesnurror. Men det pratas inte så mycket om det, säger Anna och återkommer till fördelarna med kooperativt ägande: Ett väl fungerande kooperativ är en fantastisk lösning, för kooperativet skyddar medlemmarna, samtidigt som annan anhörig har fuskat med »vård av barn«. Men det betyder ju inte att assistansen, som sådan, är en kriminell sektor, säger hon. Det största hotet idag mot assistansreformen är själva debatten kring kriminalisering. Till exempel när ledande politiker säger att »reformen kidnappats av gängkriminella«. Det är en så oerhört allvarlig anklagelse och så felaktigt, menar Anna. Nu tycks allt handla om gängkriminalitet hos myndigheter och regering. Och det är klart att sådant finns inom hela välfärdssektorn. Den måste man självklart komma åt. Men här tas debatten som intäkt för att skapa större och mer omfattande kontrollmöjligheter mot assistansberättigade och deras familjer. Och som en följd av det, vill man ha »omprövningar«. Något som assistansberättigade och anhöriga blir livrädda för. Det går alldeles för långt. Om en assistent jobbar, och vabbar samtidigt, hur kan man seriöst påstå att »reformen kidnappats av kriminella«. Och varför ska anordnare och assistansberättigade straffas för det? Hela assistansreformen hotas Hon ser en uppenbar risk att hela assistansreformen hotas. Anna Barsk Holmbom pratar till och med om en »sista strid«. När vi började så var assistansanvändare och vi anordnare »de goda«! Vi brann för frågan, och frågan var rätt: personer med omfattande funktionsnedsättningar skulle ha rätt till personliga assistans. Det var så enkelt. Men det som händer nu är att hela frågan har blivit alltmer komplicerad. Behovsprövningarna skärps. Det räcker inte längre med omfattande behov. Nu måste det vara grundläggande behov och dessa grundläggande behov, måste vara särskilt integritetskänsliga. Det är så mycket expertfrågor, så det blir svårt att få med brukarrörelsen. Det går inte längre att säga »sök assistans, och du får det«. Folk tröttnar. Och om inte brukarrörelsen slåss för sin egen sak, vem ska då slåss för det? frågar Anna. Det går inte att skapa en fungerande »När jag läste om rätten till personlig assistans visste jag att jag skulle verka för detta i all evig tid – och det har jag verkligen gjort.« det inte krävs stora ekonomiska insatser från kooperativets medlemmar. Man kan samarbeta och skapa precis den assistans som man vill ha, Så egentligen borde det vara fler kooperativ. Det är en trygg form. Den är dessutom självsanerande, säger hon och kopplar till den pågående debatten om kriminalitet inom assistansverksamheten. Otydlig debatt om kriminalitet Ska man stoppa kriminalitet bland anordnarföretag; då är det nog viktigt att begränsa vinsterna. Det ska inte vara intressant att ens komma in i branschen. Men frågan är om det räcker, säger Anna. Hon menar att debatten om »gängkriminalitet« inom assistansen är väldigt svepande och otydlig. Vad handlar det om? Visst, jag vill inte förneka att det förekommer kriminalitet och det är viktigt att få bort den, men i det som presenterades nu senast inrymdes sådant som knappast skulle beskrivas som »gängkriminalitet« i andra verksamheter. Till exempel att en anhörig till en misstänkt person arbetar där. Eller att en
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=