3 I år fyller SkaraborgsAssistans 30 år. Det känns stort. Inte bara för att vi har funnits så länge, utan för vad vi har varit – och fortfarande är – för så många människor. För mig personligen är det också speciellt. Jag har varit verksamhetsledare här i 20 år nu. Två decennier av möten, samtal, vardag, kämpande och utveckling. Jag har sett hur personlig assistans bokstavligen gör det möjligt att leva – inte bara överleva. När jag började arbeta här var det just den tanken som fastnade hos mig: att personlig assistans i grund och botten handlar om frihet. Om att få bestämma över sitt liv, göra egna val och ta plats i samhället. Något som de flesta av oss tar för givet – att kunna kliva upp när vi vill, välja vad vi vill göra, vilka vi vill umgås med. Detta skulle vara omöjligt utan insatsen personlig assistans. Vi är ett brukarkooperativ. Det betyder att det är brukarna – de som har assistans – är medlemmar och äger verksamheten. Vi finns till för dem, inte för att någon ska göra vinst. Det är en av de saker jag är allra mest stolt över. Att vi tillsammans har skapat ett hållbart kooperativ som arbetar för att skapa en personlig assistans för våra medlemmar. Vi vet att det går – 30 år av frihet, kämpande och gemenskap Vår andra pusselbit i vår verksamhet är våra personliga assistenter. Det är de som varje dag gör det möjligt för våra medlemmar att leva de liv de själva väljer. De är med i det allra mest vardagliga, det mest privata med professionalism, närvaro och respekt. Många av dem har arbetat länge, lärt känna brukarna väl och är viktiga i deras liv. De gör skillnad på riktigt. Jag kan inte nog betona hur viktiga våra assistenter är – för oss, för våra medlemmar och för hela assistansreformen. När jag pratar med våra medlemmar och assistenter hör jag ofta samma sak: »Här känner jag mig trygg.« Eller: »Här får jag vara mig själv.« Det är stort. Och det är precis det som gör personlig assistans så viktig – den ger människor möjlighet att vara just människor, inte bara brukare. Samtidigt vet vi att reformen inte är självklar längre. De senaste åren har vi sett hur det blivit svårare att få assistans, hur bedömningar blivit hårdare, ekonomiska åtstramningar och hur människor plötsligt står utan det stöd de behöver för att kunna leva ett självständigt liv. Det gör mig både orolig och frustrerad. För vi vet ju vad som fungerar. Vi vet att personlig assistans fungerar. Vi har sett det i 30 år. Så när vi nu firar 30 år gör vi det med stolthet, men också med en stark känsla av ansvar. Vi måste fortsätta kämpa. För friheten. För självbestämmandet. För att ingen ska tvingas leva ett liv i beroende när lösningen redan finns. Jag vet att vi kan. Vi har gjort det i tre decennier. Och jag är lika övertygad nu som för 20 år sedan: personlig assistans är en frihetsreform värd att försvara – varje dag. Verksamhetsledare SkaraborgsAssistans Maria Ribbstedt
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=