9 brukarkooperativ i Skaraborg för personlig assistans? För Ulf var ämnesområdet helt nytt. Visserligen hade han hört talas om den stora assistansreform som satts i sjön året innan. Då, 1994, hade riksdagen i stor enighet klubbat en av de största frihets och välfärdsreformerna någonsin i Sverige, nämligen LSS lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Propositionsnumret var 1993:387. Lagen syftade till att främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för personer: »1. med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd / 2. med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom / eller 3. med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service.« Målet var att den enskilde ska få möjlighet att leva som andra. – Det handlade om jämlikhet och värdighet, säger Ulf. Ta makten över sina egna liv – Men om den visste jag ju inte så mycket då, tillägger han. Vad svarade Ulf då Bror Antbäck? – Varför det inte fanns något brukarkooperativ? Ja, jag funderade, och svarade att det helt enkelt beror på att ingen har kommit på idén att bilda ett sådant kooperativ. – För så var det ju, säger han. Nu gällde det för Ulf att snabbt skaffa sig mer kunskap om vad den nya lagstiftningen egentligen innebar. – Jag minns hur jag satte mig och läste in allt om denna assistansreform. Det slog mig hur lagen vände upp och ner på hur tillståndet varit innan lagen kom på plats. Då hade massor av människor betraktats som en andra klassens medborgare som bara skulle tas om hand. – Men ingen frågade om deras egna behov och deras egna drömmar. Nu skulle dessa personer äntligen få möjlighet att ta makten över sina egna liv och utifrån sina behov få det stöd och den service det kräver, säger Ulf. – Det avgörande var att lagen var en rättighetslagstiftning. Det innebär att den ger de som berörs, rätten att få detta stöd och denna service. Den kan inte ifrågasättas. Ann-Marie Wendelholt var nyckelperson I sitt tidigare arbete på Studieförbundet Vuxenskolan hade Ulf ofta kommit i kontakt med de föreningar som studieförbundet samverkar med, varav många finns inom det sociala området och för personer med olika funktionsnedsättningar. En av dessa organisationer var FUB. På den tiden stod förkortningen för »Föreningen för utvecklingsstörda barn«. Dagens FUB arbetar för och med personer med intellektuell funktionsnedsättning, såväl barn och vuxna som anhöriga. – Jag tog kontakt med FUB:s dåvarande ombudsman Ann Marie Wendelholt för att få hjälp med att bättre förstå denna viktiga reform, säger Ulf. Ann Marie Wendelholt hade tidigare spelat en avgörande roll vid utformningen av lagstiftningen LSS. 1978 fick Ann-Marie Wendelholt sonen Jonas, som efter födseln drabbades av en hjärninflammation, som gjorde honom mycket svårt funktionshindrad. Omsorgen om Jonas kom att prägla Ann Maries liv och gjorde att hon engagerade sig i FUB. Där kunde hon förmedla situationen för familjer med barn som behöver omsorg alla veckans 168 timmar, till de politiska beslutsfattarna. – Vi träffades; Bror Antbäck, Ann-Marie Wendelholt och jag, och diskuterade igenom förutsättningarna för att starta ett brukarkooperativ i Skaraborg. Jag hade kunskap om ekonomiska föreningar, Våren 1995 blev Ulf Eriksson Kooperativ Utvecklings första verksamhetsledare i Skaraborg. Tillsammans med Anne Marie Wendelholt och Bror Antbäck togs initiativet att bilda brukarkooperativet SkaraborgsAssistans. »Det handlade om jämlikhet och värdighet.« FOTO: PER GUSTAFSSON
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=