Allergia 1 -20

31 Var är PAPPORNA? Hur ser jämställdheten ut mellan föräldrar som har barn med astma och allergi? Vilka följer med på vårdbesök och är mest engagerade? Svar: mammorna. Det visar en ny undersökning av Kantar Sifo och Astma- och Allergiförbundet. TEXT LOUISE CEDERLÖF ILLUSTRATION COLOURBOX S edan drygt ett år tillbaka arbetar Astma- och Allergiförbundet med ett jämställd- hetsprojekt där syftet är att kartlägga vad för attityder, bemötande och upplevelser det finns när det gäller föräldraengagemang, jäm- ställt föräldraskap och jämställt bemötande. Pro- jektet är finansierat av Jämställdhetsmyndigheten och leds av Gülsen Uz. – Det finns en stor övervikt av kvinnliga med- lemmar i förbundet, endast 24 procent är män. Astma- och Allergiförbundet ville därför undersöka varför det är så eftersom det inte kan förklaras av att fler kvinnor har allergisjukdom än män. Många medlemmar är med i egenskap av för- äldrar till barn som är drabbade och då främst mammor. I den mån män dyker upp på förbun- dets evenemang gör de det utifrån sin yrkesroll, berättar Gülsen Uz. – Männen kommer för att de är läkare, inte för att de är föräldrar. FÖRÄLDRAR OCH VÅRDPERSONAL. I den rikstäck- ande undersökningen har föräldrar till barn med astma- och allergisjukdom fått svara på en rad olika frågor: Vem följer med på vårdbesöket? Vem går på återbesök? Vem informerar skolan om barnets al- lergisjukdom? Även vårdpersonal har deltagit och bland annat fått svara på huruvida de bemöter och behandlar föräldrarna olika beroende på vem som dyker upp. – Det är 68 procent kvinnor som följer med till vårdbesöket, men männen upplever att de är med mycket mer än vad de faktiskt är. Det finns ett glapp mellan självbilden och verkligheten. När vi har frågat föräldrarna hur mycket de upplever att den andre föräldern är engagerad i sitt barns sjuk- dom ser vi att kvinnorna underskattar sitt engage- mang medan männen överskattar sitt. Undersökningen visar också att när män följer med på vårdbesök tas frågan mer på allvar, de får mer tid och vårdpersonalen förklarar mer. Hur kommer det sig att det ser ut på det här sättet? – Jag tror att det handlar mycket om maskuli- nitetsnormer och att det finns olika förväntningar på en mamma och en pappa. Dels hos föräldrarna själva, men också att samhället och omgivningen har olika förväntningar på föräldraengagemanget och föräldraskapet. När en pappa dyker upp på ett vårdbesök kanske han får en klapp på axeln, när en mamma gör det tas det för givet. Om vi nu pratar utifrån ett heterosexuellt perspektiv. EN RÖD TRÅD. Vad krävs då för att involvera papporna mer? Varför frågar vårdpersona- len inte efter pappan? Och varför har BVC ibland bara kontaktuppgifter till mamman? Just BVC har ett särskilt stort ansvar anser Gülsen Uz, eftersom de i princip mö- ter alla nyblivna föräldrar och det är en plats där mycket av föräldraskapet och föräldraengage- manget formas. – De har mandat och möjlighet att påverka. De har dessutom jämställt föräldraskap som kun- skapsområde, vilket vi också har ställt frågor om; har de teoretisk kunskap om detta och tillämpar de kunskapen i mötet med vårdnadshavaren? Gülsen Uz understryker att det är en samhälle- lig jämställdhetsfråga snarare än en diagnosfråga. Det börjar redan när barnet föds och går sedan som en röd tråd – vem som tar ut mest föräldra- ledighet och vem som vabbar hänger ihop med framtida engagemang om barnet skulle få en kro- nisk sjukdom. – Det brukar sägas att pappan är den som job- bar för att han tjänar mer. Men all statistik visar att det inte är ekonomin som är den största or- saken till att man gör de val man gör, utan det är könet på föräldern. Från barnets perspektiv blir det sårbart, tänk så mycket bättre det vore att ha två föräldrar som är engagerade än bara en. Det skulle öka tryggheten hos barnet. Förhoppnings- vis kan kunskapen om att barns hälsa främjas av ett jämställt föräldraskap leda till att vi börjar diskutera detta mer. ■ – Det finns ett glapp mellan självbilden och verkligheten Gülsen Uz.