13 ” En flicka beskriver sitt första anfall som den värsta dagen i sitt liv. Många är också rädda att sjukdomen ska förvärras. En annan oro är att hälsotillståndet kan ändras väldigt snabbt. Som en pojke i studien berättar: ”Ena stunden leker man, nästa stund ligger man på backen och har svårt att andas”. – Även om barnen vet när och hur de ska ta sin astmamedicin, glömmer de bort det i leken. Men ibland handlar det om ett medvetet val. Man vill inte visa för sina kompisar att man är annorlunda, och därför tar man inte medicinen, berättar Anne Trollvik. BEHÖVER BEARBETA. Barnens rädsla för att bli utan- för är stor. Beslutet om man ska berätta om sjukdomen eller hålla den hemlig, upplevs som ett svårt dilemma. De flesta av barnen väljer att inte berätta. För att dölja sjukdomen tar barnen till olika strategier, som till exempel att ta täta pauser för att dricka vatten under fotbollsmatchen. I teckningar och ord framträder en vardag där barn med astma ofta känner sig utestängda från lek och olika idrottsaktiviteter i skolan. Men också på fritiden innebär astman problem. Det är till exempel svårt att träffa kompisar som har djur. – För att kunna hantera allt detta behöver barnen hjälp att bearbeta sina känslor. Även föräldrarna behöver kunskap och stöd, betonar hon. Enligt Anne Trollvik fokuserar sjukvården för mycket på den medicinska delen av sjukdomen när man informerar barn och föräldrar, till exempel i astmaskolor. – Man lär ut rätt inhalationsteknik och berättar om olika symtom. Men det räcker inte. Sjukdomens känslomässiga konsekvenser måste också tas upp under utbildningen, understryker hon. BILDER OCH BERÄTTELSER. Den nya pedagogiska metod som Anne Trollvik tagit fram stimulerar barnen att uttrycka sina erfarenheter. Det handlar ▲ En flicka hade fått en akut astmaattack. Hon beskrev hur hennes pappa körde väldigt fort till sjukhuset och att hon var rädd att polisen skulle stoppa bilen. Teckningen visar henne i bilen när de kör förbi en polisstation. En flicka berättade om när hon var ute och cyklade med kompisar. Hon var den sista som kom upp för en backe för att astman gjorde henne trött. Hon sa att hon inte kunde andas ordentligt och var tvungen att gå av cykeln. Teckningen visar när de andra försvinner uppför backen. En flicka berättade att hon blev trött när hon lekte med tre kompisar, att hon inte kunde springa lika fort som dem och att de hade lämnat henne. Teckningen visar hur hon vinkar till dem när hon inte hinner med dem. Det värsta med skolan är rasterna, för då måste vi springa och leka hela tiden
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=