14 ” ▲ Viktigt hitta barnen med svårast astma Rätt vård i början av livet. Det kan göra stor skillnad för människor med svårbehandlad astma, menar forskare. Därför är det viktigt att tidigt avgöra vilka barn som behöver extra omsorg för att må så bra som möjligt. TEXT MALIN AVENIUS Dagens mediciner hjälper de flesta astmatiker, men inte riktigt alla. Bland barn med astma har upp emot fem procent återkommande svåra besvär, trots att de får maximalt med läkemedel. Sjukdomen blir ett handikapp som gör sig påmint varje dag, och en vanlig förkylning kan förvärra symtomen till den grad att barnen måste läggas in på sjukhus. En del har så allvarliga astmaanfall att det är fara för livet. – Småbarnsåren är riktigt tunga för den här gruppen som har väldigt känsliga luftrör och ofta får luftvägsinfektioner. Om vi kan hjälpa dem att må lite bättre och förebygga de värsta problemen, är det väldigt mycket värt, säger Gunilla Hedlin, som är professor i barn- och ungdomsallergi och överläkare på Astrid Lindgrens Barnsjukhus. NOGGRANN UNDERSÖKNING. När 150 forskare och läkare från hela Europa träffades i Göteborg i oktober för att diskutera svår astma, var Gunilla Hedlin en av föreläsarna. Hon berättade hur hon och hennes kollegor på Astrid Lindgrens Barnsjukhus gör för att så tidigt som möjligt upptäcka vilka barn som tillhör den mest svårbehandlade gruppen, de som på fackspråk kallas för terapiresistenta. Patienterna som remitteras till hennes avdelning blir till att börja med mycket noggrant undersökta, genom bland annat lungfunktionstester, skiktröntgen av lungorna, bronkoskopi (där insidan av luftrören studeras med hjälp av en liten kamera), allergitester samt blodprover där man mäter förekomsten av olika sorters allergiantikroppar, om ett gruppbaserat arbetssätt där fokus ligger på barnens behov. I korthet innebär metoden att barnen – i dialog med vårdpersonalen – beskriver hur de upplever sin sjukdom med hjälp av egna bilder och berättelser. – Vårdpersonalen använder öppna frågor och väntar in barnens svar, vilket uppmuntrar dem att delta i samtalet. Det finns också olika färdigskrivna berättelser och andra bilder som barnen kan fundera över och diskutera i gruppen, förklarar Anne Trollvik. Metoden har testats i studien och utvärderingen visar att både föräldrar och barn känner sig trygga med arbetssättet. Att få dela erfarenheter med människor i samma situation känns värdefullt. – Barnen lär av varandra och sätter ord på sina upplevelser, och märker att de inte är ensamma om sina tankar. De vågar prata om svåra känslor som att skämmas och dölja sina astmamediciner. Det här är ett upplägg som stärker barnets tro på sin egen förmåga, säger Anne Trollvik. Hon menar att vardagen blir lättare för barn om de känner att de kan vara öppna och prata med andra barn och vuxna om sin sjukdom. – På sikt leder det till bättre hälsa och höjd livskvalitet, konstaterar hon. ■ Ibland blir mina kompisar trötta på att behöva vänta på mig när vi leker En hundallergisk pojke brukade gå ut och gå med grannens hund. Han berättade att hunden brukade springa så fort att han nästan inte hann med. Men han var ju tvungen att följa hunden så han sprang snabbt och fick svårt att andas. Teckningen visar att istället för att pojken går ut med hunden – går hunden ut med pojken.
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=