9 ” SUSANNE vet hur det känns MAT, MAT, MAT ÖVERALLT Snart är det dags att ta ned resväskan från vinden och bege sig till solen en vecka. Både kropp och själ längtar efter att slänga av sig vinterkläderna och tanka D-vitamin. Drömmen vore förstås att kunna åka på ”all-inclusive”. Att få vila även från matbestyren och bli serverad tre mål om dagen. Men vad är väl en bal på slottet? När familj och vänner förväntansfullt diskuterar vilka nya kulinariska höjdare de vill prova så botaniserar jag istället bland provianten i min fullpackade resväska, och lagar egen mat, som vanligt. Inga överraskningar där inte. Det positiva är att jag slipper bli magsjuk. I varenda tidning breder matrecepten ut sig, och på tv och radio bombarderas vi av matlagningsprogram. Mat, mat, mat överallt, man kommer inte undan. ”Om jag kunde äta så få saker som du skulle jag ta livet av mig!”, sa en matglad bekant en gång. Ja, så kan man ju också se på saken men jag bär hellre runt på en matlåda. Och visst, det är onödigt många saker jag inte tål; mjölk, ägg, fisk och spannmål, plus nötter och annat smått och gott. Märkligt nog är det bara ost och vanligt bröd jag verkligen kan längta efter. Det kunde jag äta som barn och smakminnena lever kvar, trots att det var över 30 år sedan jag senast satte tänderna i en limpmacka. Går jag på krogen beställer jag för det mesta bara något att dricka och njuter istället av atmosfären och det förhoppningsvis trevliga sällskapet. Men titt som tätt får matlådan följa med. Jag ber då snällt om en tallrik och håller tummarna att restaurangpersonalen är vänligt sinnad, vilket de oftast är. Det är dock inget jag rekommenderar på en blind date. Provade det en gång på skoj, och den mannen hörde jag aldrig av igen. Hans min när jag halade upp lådan ur handväskan var obetalbar. I nästa liv tänker jag bli skribent på Guide Michelin, och ägna mig åt att resa runt i världen och frossa i alla delikatesser som i detta liv endast kan avnjutas med ögonen. Hänger ni med? SUSANNE ROSÉN KRÖNIKA Susanne Rosén kommer, med början i detta nummer, att dela med sig av sina vardagliga betraktelser och funderingar i Allergia. Hon har lång erfarenhet av hur det är att leva med svåra allergier. ● Vem är du? – Jag är 49 år, singel och bor i södra Stockholm. Vad har du för erfarenhet av allergi? – Jag har sedan barnsben haft mycket födoämnesallergier, atopiskt eksem och astma och har varit medlem i Astma- och Allergiförbundet så länge jag kan minnas. När jag som tonåring började engagera mig hade ungdomsverksamheten precis börjat komma igång. – Jag var under några år ordförande i Ungdomsrådet, det som sedan blev Unga Allergiker. – Mellan 1986 och 1994 var jag med i förbundsstyrelsen. Det var väldigt roliga år och jag har träffat några av mina bästa vänner genom förbundet. Vad jobbar du med? – Jag har arbetat som frilansskribent sedan år 2000 och skriver framför allt om forskning och teknikutveckling. Innan dess arbetade jag tio år med miljöfrågor inom Vattenfall. – Vid sidan om skribentarbetet arbetar jag ideellt som forskningspartner på uppdrag av Astma- och Allergiförbundet, så kallad brukarmedverkan. Projekten jag medverkar i leds av forskare vid Karolinska Institutet och handlar om att förstå genernas roll vid uppkomsten av atopiskt eksem och att hitta nya behandlingsmetoder. Det är mycket spännande! Vad gör du annars på fritiden? – Jag gillar att dansa salsa, hålla på med yoga, åka skidor och vara ute i naturen. ■ HASSE HEDSTRÖM Om jag kunde äta så få saker som du skulle jag ta livet av mig
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=