12 barnen. Idag är det inget konstigt med stödgrupper, men då var det nytt. – Vad betydde det för er att få prata med andra med liknande erfarenhet? – Stöd från likasinnade är jätteviktigt för alla som har sjuka barn. När barnen är små lider föräldrarna minst lika mycket. Och det är svårt för andra att förstå vad det innebär att leva med svåra allergier. Vi behöver aldrig förklara något för varandra, säger Ragnhild. Alla fyra var engagerade i förbundets verksamhet på flera sätt då det begav sig – höll i cirklar, ordnade barnaktiviteter, satt i lokalföreningens styrelse och Gudrun var med i förbundsstyrelsen några år. Men det var inte så lätt alla gånger att få gehör för frågorna de ville driva. – Nej, atmosfären var inte särskilt inbjudande. Vi unga mammor var ingen stark grupp och fick slåss för våra idéer mot ”gubbmaffian” som styrde föreningen då, säger Kriss och de andra nickar instämmande. De bytte även matlagningstips och recept på träffarna. – Pannkakor utan ägg var svåra, jag lärde mig att det är lättare att steka plättar, då blir de krispigare, minns Gudrun. Henne dotter hade också omfattande matallergier, men kunde börja äta mjölk i sjuårsåldern och ägg när hon var runt 15. Förklaringen till att de blev så goda vänner och fortsatte träffas även när barnen var utflugna var förstås att personkemin stämde. Att de alla har haft stimulerande arbeten och inte bara varit allergimammor tror Gudrun också spelade in. – Och så är ni ju så underbara, säger hon. – Vi har följt varandra genom livets alla skeden. Sjuka barn, tonårskriser, jobb och separationer, säger Ragnhild. DAGS FÖR HUVUDRÄTTEN. Kristina bär in faten med kycklingspett och ugnsbakade grönsaker, ruccolasallad, med tsatsiki och thaisås för dem som tål. ”Åh vad gott det ser ut”, utropar alla inklusive fotografen i kör. Jag, som inte kan äta kyckling, får basilikakryddad kalkonfilé. Många roliga minnen har de förstås också. Ragnhild berättar hur hon lyckades få clownen Manne att komma till föreningens familjefest. – Jag satt på tåget hem från Borås och hade det här med clowner i huvudet eftersom vi pratat om att ha en på festen. Och så ser jag Manne! När vi gick av i Stockholm tog jag mod till mig och frågade och han sa ja! På 80-talet var det betydligt vanligare att astmatiker dog av astmaanfall, vilket mammorna var väl medvetna om. Nu går det att medicinera förebyggande på helt ett annat sätt. Men det verkar vara mycket svårare att få träffa en barnläkare eller allergolog nuförtiden, tycker de. – För oss var Sachsska barnsjukhuset den stora tryggheten, dit kunde man vända sig dygnet runt och få hjälp. Och det var nog lättare att få extra stöd till barnen på dagis och i skolan än idag. KLOKA KVINNOR. Jag fylls under kvällen av stolthet över dessa kloka och engagerade kvinnor. Nelson Mandelas ord ”It takes a village to raise a child” dyker upp i tankarna. Ord som blir ännu sannare när det gäller sjuka barn, deras syskon och föräldrar. – Vilka råd skulle ni vilja ge dagens föräldrar som har barn med allergi? – Barnet måste komma före sjukdomen, allergin får inte ta över. Så mitt råd är att se sig själv som förälder, inte som förälder till ett sjukt barn, säger Gudrun. – Förlora inte hoppet, trots att det kan vara väldigt jobbigt emellanåt, säger Ragnhild. Kristina är inne på samma linje. – Ja, jag försökte hela tiden leva med förhoppningen att du skulle bli bättre, och att det skulle komma nya mediciner. Och det har det ju gjort, säger hon. De bryter upp för att inta kaffe och kladdkaka i soffan. – Men, ni har ju inte öppnat era paket!, utbrister Ragnhild. Hon har nyligen varit i Vietnam och alla får varsitt halsband med ett grönt hjärta som hon köpt på resan. Fotografen och jag tackar för oss och de får dricka sitt kaffe i lugn och ro. ■ Ragnhild Särnblom Kristina RosénLidholm Gudrun Bager Kristin (Kriss) Holmberg ” Barnet måste komma före sjukdomen f
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=