14 ag kan prova att göra maränger utan ägg, hör jag mig själv säga till redaktionen. Jag har sett ett antal olika recept på nätet, och tänker att det borde funka bra. Vi pratar om hur vi tänker oss att jag ska fotografera dem, och jag har en inre bild av något fluffigt, vitt. Jag köper hem ingredienserna, och bestämmer mig för att börja med receptet som verkar enklast. Jag kokar sockerlag, blöter gelatinblad och vispar. Smeten blir fluffig och vit, precis som vanlig marängsmet, men väldigt klistrig. Den låter sig klickas till fina toppiga små maränger på en plåt med visst kladd. Smeten blir liksom som smält tugggummi, men de ser oerhört snygga ut på plåten. Jag vet det inte ännu, men det är här problemen börjar. Jag sätter in de perfekta marängerna, som jag ambitiöst färgat rosa med karamellfärg, i ugnen. Det går ganska fort för dem att sjunka ihop till en platt pöl av klistersmet, som täcker större delen av plåten. Jag tänker optimistiskt att ”de kanske blir släta och fina, och smakar bra i alla fall, som något slags marängplattor”. Tills alla marängerna, som på given signal, plötsligt blir prickiga, som om de fått någon märklig sjukdom. De säckar dessutom ihop, spricker och ser fullständigt oätliga ut. FÅR TORKA. Jag låter dem stå kvar i ugnen och torka, i hopp om ett mirakel, innan de till slut får stå på diskbänken i två dagar, där mina barn lyckligt knycker bitar av dem tills plåten nästan är tom: ”Jättegoda mamma! Helt perfekta!” Visst, de smakar helt okej, men de ser verkligen inte kloka ut. Inget man kan ha på bild i en tidning, och man vill definitivt inte servera dem. Jag funderar över om jag på något sätt kan göra en bild med ett serveringsförslag, med krossade maränger... Jag provar det andra receptet, med No Egg och pektin. Jag känner mig som ”lille kemisten” när jag blandar smeten. Det blir helt okej små berg av smet på plåten. Jag tittar andäktigt på dem genom ugnsluckan, och håller tummarna för att de inte smälter ihop. Temperaturen är lite lägre den här gången också, och tänka sig: de står kvar! Det tar några timmar att få dem att torka, men det blir faktiskt vanliga maränger av dem! Jag drar en lättnadens suck, och barnjuryn godkänner ännu en gång: ”Lite snyggare, inte riktigt lika goda”. De smakar lite torrt, och de första var helt klart godare, men de smakar maräng i alla fall. Otroligt nog – med tanke på att de innehåller helt andra saker än normala maränger. EN GÅNG TILL. Berusad av framgång bestämmer jag mig för att prova det första receptet ännu en gång, nu med jättelåg temperatur. Till min besvikelse sjunker de ihop även denna gång, men inte lika mycket. Och efter vad som känns som en evighet är de faktiskt torra och färdiggräddade – utan prickar och sprickor. Några har bubblat ut en del av innehållet, men en del är faktiskt riktigt fina! Smaken är som första gången riktigt god – den påminner om grillade marshmallows, vilket inte är så konstigt, eftersom ingredienserna torde vara ungefär desamma. Summa summarum: båda recepten funkar, och ger riktigt goda maränger– MARÄNGER TEXT OCH FOTO SUSANNAH ELERS UTAN ÄGG Det var ingen lätt match att få marängerna fluffiga utan ägg. Men Allergias reporter och provbakerska Susannah Elers klarade det! Det efterlängtade resultatet fick godkänt av barnen. Marängen till vänster är bakad med No Egg och pektin, den högra med gelatin. J
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=