21 ” det tog inte lång tid innan vår trygghet, kokerskan som lagade all mat, var borta ur bilden. TOMATSOPPA. Det blev catering. De första tre månaderna fick David i princip bara tomatsoppa och frysta frukter. Det saknades medel till att köpa in bröd och frukt som David kunde äta och ingen i personalen var utsedd att se till hans säkerhet. I nästa steg kopplades Sjöängsskolans bespisning in. – När jag påtalade Davids allvarliga födoämnesallergi och lämnade in den akutplan som jag fått från sjukhuset var de mycket stolta och sa att maten de lagade kunde alla barn äta. Vilket visade sig vara en sanning med modifikation. Nu följde en tid av incidenter. David fick fel mat och allergiska reaktioner. Måttet var rågat när han serverades makaroner som inte var glutenfria med svåra magproblem som följd. – Jag bad att David skulle få mat i särskilda kärl med innehållsföreteckning på locket. Något som nästan visade sig omöjligt att genomföra. Trots att det bevisligen var så att all mat inte kunde ätas av alla barn serverades måltiderna som om det vore så. – Förskolepersonalen ringde både till mig och till köket på Sjöängsskolan för att förhöra sig om David verkligen kunde äta det som serverades. Det var påfrestande och en ohållbar situation. FÖRBJÖD FRÅGOR. Det tyckte personalen på Sjöängsskolan också. – De förbjöd förskolepersonalen att ringa till bespisningen med sina frågor. Jag blev så matt. När jag försökte skydda min son kände sig bespisningens personal kränkt och sa att jag ifrågasatte deras kompetens. När Patricia stod på sig och krävde tydliga regler för hur Davis mat skulle hanteras sattes en lapp upp på förskolan där det stod att David inte var stadsdelens enda allergiska barn. – Det kändes som ett hån. Vi fick också höra att passar inte maten så får han ta med sig egen. Hela tiden fanns en underton av nonchalans, lite av att det ändå inte var deras fel att vår son är allergisk. Men Patricia gav sig inte. – Precis som andra barn har David rätt till måltider på förskolan som följer Livsmedelsverkets rekommendationer. Eftersom det brast i kunskap och förståelse bestämde Patricia sig för att begära ett möte med förskolechefen samt med chefen för barnomsorgsenheten i stadsdelen. För att försöka lösa den infekterade situationen föreslog hon att Lena Ericson, ombudsman på Stockholms läns astma och allergiförening, skulle vara med. – Jag tänkte att det kunde hjälpa med en utomstående part som med stor kunnighet kunde visa på vilka behov allvarligt allergiska barn har och hur man kan lösa det praktiskt. Fast de båda cheferna avböjde närvaron av en tredje part. Samtidigt fortsatte Davids osäkra tillvaro på förskolan, det fanns inga uttalade rutiner för hur ny personal och vikarier informerades om Davids särskilda behov. Vissa var helt ovetande. FELAKTIG AKUTPLAN. Patricia fortsatte sin envetna kamp. Hon bad en allergisjuksköterska att komma och informera om konsekvenserna för David när han utsattes för ständiga allergiska reaktioner. Då uppdagades också att förskolan, på eget bevåg, upprättat en felaktig akutplan som frångick läkarnas förhållningsorder. – Det blev ett uppvaknande för många i personalen, och jag vill understryka att de verkligen hela tiden har försökt göra sitt bästa utifrån de förutsättningar som fanns. Till slut anmälde Patricia situationen till Skolinspektionen som agerade. I mars måste förskolan presentera en åtgärdsplan för att förbättra rutinerna. – Det känns bra, inte minst för att jag hoppas att andra barn ska få en bättre och tryggare tillvaro, men det har varit väldigt jobbigt. DAGIS – Jag hade dokumenterat de flesta incidenterna Stadsdelsförvaltningen försökte få mig att framstå som en lögnare
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=