28 I Allergia nr 5/14 uttrycker professor Magnus Wickman en djup skepsis mot nya tester för födoämnesintolerans. Med hjälp av testerna mäts halten IgG-antikroppar i blodet mot olika födoämnen. Magnus Wickman menar att vetenskaplig grund saknas för att IgG-antikroppar utgör tecken på intolerans. Jag tycker det är beklagligt att vi i Sverige inte har nått längre inom forskningen på området. Jag är själv allergisk och födoämnesintolerant och har tack vare ett IgG-antikroppstest (ImuPro 300) fått stor hjälp att kartlägga min intolerans. Under ett par års tid har jag själv gjort hundratals försök med att utesluta födoämnen ur kosten för att lära mig förstå mina överkänslighetsreaktioner. Jag har omfattande intolerans mot så många olika födoämnen att uteslutningsmetoder är ytterst tids- och tålamodsprövande, inte minst mot bakgrund av att tidsperioden från födoämnesintag till reaktion kan vara allt från minuter till dygn. Svenska allergologer har med sina tester inte lyckats förklara mina överkänslighetsreaktioner. Däremot har det tyska ImuPro-testet på punkt efter punkt visat sig stämma in på mig. Inom den svenska skolmedicinen förkastas resultatet av IgG-testerna helt. Jag menar att detta synsätt kan leda till att icke IgE-medierad överkänslighet behandlas helt felaktigt. En vanlig vanföreställning är också att sådan överkänslighet betraktas som mindre allvarlig eller besvärande än IgE-baserad allergi. Som patient är det oerhört frustrerande att bli bemött av svensk sjukvård med det nu rådande synsättet på födoämnesintolerans. Baserat på egna erfarenheter anser jag att det finns ett tydligt samband mellan IgG-antikroppshalt och intolerans. Jag efterlyser en utökad forskning på området och i väntan på övertygande resultat önskar jag som patient en större ödmjukhet inför min och andras situation. ESBJÖRN JOHANSSON SVAR: Bäste Esbjörn, jag är glad för att du anser att du fått hjälp. Det är det viktigaste. Men du ska veta att det inte bara är svenska allergologer som anser att IgG-tester inte tillför något. Denna uppfattning delas också med ledande allergiexperter runt om i världen. Självklart vet vi inte allt och ska vara ödmjuka. Men då det inte finns vetenskaplig evidens för att IgG-tester tillför något, kan vi inte rekommendera våra patienter att använda sig av den diagnostiska metoden. MAGNUS WICKMAN PROFESSOR I BARNALLERGOLOGI, KI Titta även på skolans verksamhet ANSLAGET COLOURBOX Lite mer ödmjukhet tack Allergia nr 5/14 var ett temanummer om skolmiljön och både barns fysiska miljö och skolmaten togs upp. Ett viktigt område fanns inte med och det gäller skolans verksamhet och de besvär som den kan åstadkomma för barn med astma-allergi. På förskolor och fritids sysslar man med olika former av skapande verksamhet och jag vill peka på två saker, ”pärlning” och limpistol, som kan ställa till problem för personer med känslighet för kemiska ämnen. Vid pärlning har man plastpärlor, som sätts fast på en platta och bildar ett mönster av pärlornas olika färger. För att svetsa ihop pärlorna används värmen från ett strykjärn och när plasten börjar smälta bildas gas som är besvärande för andningen. En limpistol har en plaststång, som matas in i pistolen och efter uppvärmning kommer den ut i flytande form. Även denna uppvärmning ger upphov till en besvärande gas, om den inandas och kommer ner i luftvägarna. Det finns mer som kan ställa till besvär inomhus, till exempel vid slöjdundervisningen eller hydroperoxider i kläder eller på människor. Utomhus är det lättare att undvika besvärande ämnen till exempel vid löv- och sandblåsning eller om vuxna tar med sig djur till skolan. Det räcker alltså inte med att anpassa miljön i lokaler och skolmaten till barn med astma-allergi utan man måste kontinuerligt titta på hela verksamheten som bedrivs inom skolan för att åstadkomma en så besvärsfri skolmiljö som möjligt. THAGE DAVIDSSON VÄXJÖ
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=