Hundar får större plats i samhället TEXT SUSANNAH ELERS FOTO JENS SØLVBERG Vart fjärde hushåll i Sverige har en hund eller en katt. Räknar man även med andra husdjur så stiger siffran till vart tredje hushåll. Det visar en studie gjord av Statistiska Centralbyrån 2012. Samtidigt ökar de rapporterade problemen med pälsdjursallergi i alla åldrar enligt en rad olika studier, även om mörkertalet är stort, då långt ifrån alla söker vård för sina allergier. Pälsdjursallergier kan se olika ut, och numera vet vi att de kan utvecklas när som helst under livet. Så har det inte alltid varit. – På sjuttiotalet, i Kalmar där jag föddes, kalllade de mamma för sjåpig när hon sökte vård för mina allergier, berättar Susanne Hejra, som varit pälsdjursallergiker hela sitt liv. Redan när hon var nyfödd märkte hennes föräldrar att något var fel. Hon verkade inte må bra. När de flyttade till Stockholm, när Susanne var nio månader uppdagades att det var allergin mot familjens hund som var den stora boven i dramat. – På Huddinge sjukhus sa de att jag inte fick åka hem förrän lägenheten sanerats och hunden var borta. Som liten hade hon en rad födoämnesallergier också. De har växt bort idag, men astman, och allergierna mot pollen, mögel, pälsdjur och paranöt finns kvar. Men Susanne är van, och tänker inte så mycket på det. Först säger att hon att astman är “halvjobbig”, men när hon tänker efter inser hon att så kanske inte andra skulle se på saken. – Jag har i och för sig legat inlagd en del, och jag har behövt kortisonkurer i sex månader... STÄDAR EXTRA. Susanne tycker att omgivningen är förstående. Kollegorna är engagerade och uppmärksamma på hur hon mår, och familj och vänner som har husdjur städar extra grundligt innan hon ska komma på besök. – I vissa fall väljer man kanske att ses hos mig istället, där vi inte har djur, och på sommaren kan man ses hos dem utomhus. Det tycker jag är helt okej. Astman är infektionsutlöst, och hon är extra känslig under pollensäsongen. Maken och kollegorna har sett till att hon skaffat parkeringsplats under vårdcentralen där hon jobbar, för att slippa gå uppför en brant backe när hon är dålig. – Det är lite oberäkneligt, men jag har en dräglig vardag. Det är bara när jag är sjuk jag är påverkad. När jag är frisk märker jag ingenting, förutom när jag joggar, då måste jag “puffa” lite, säger Susanne. Reagerar du kraftigt när du träffar djur? Susanne Hejra jobbar som distriktsköterska. Ibland krockar arbetsuppgifterna med hennes pälsdjursallergi. f
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=