Allergia_2-15

12 – Reaktionen kommer många gånger först senare, ibland först efter flera timmar. Vid ett tillfälle var jag ute vid en 4H-gård där de ryktade hästar, och vinden låg på åt mitt håll. Då kom reaktionen med nysningar och rinnande ögon jättefort. PÅ ÖNSKELISTAN. Familjen är van vid att anpassa sig till allergier, då även döttrarna är allergiska. – Vi har begränsats kostmässigt sedan de var spädbarn. På ett av barnen har matallergin växt bort nästan helt, men hon har infektionsutlöst astma som vi behandlar hela tiden. Vår äldsta dotter är däremot fortfarande allergisk mot ägg och fisk. Jag hör henne dessutom nysa varje vår, så det är helt klart en pollenallergi på gång. Och jag lyssnar varje gång de varit hemma hos någon med husdjur. Än så länge verkar det gå bra. Precis som i många andra familjer tjatas det om husdjur. – Varje jul önskar sig barnen att det ska komma ett vaccin för att mamma ska sluta vara allergisk. Det står överst på önskelistan. Sedan längst ned står det att de önskar sig en hund eller något djur, “när du blivit botad”. Det är så rörande att man grinar varje jul, säger Susanne, och konstaterar humoristiskt att “det är skönt att barnen iallafall sätter hennes hälsa högst på listan”. De försöker tänka ut lösningar på att få börja rida också, men det finns inget bra sätt att lösa det på, tyvärr. Det skulle behövas ett helt eget hus för dem att byta om i. Även i sitt jobb som distriktssköterska behöver Susanne vara beredd på att utsättas för kontakt med djur. – Tyvärr händer det att jag glömmer att fråga om folk har djur innan jag gör hembesök. Vi är flera stycken som jobbar tillsammans, så vet jag om att patienten har djur brukar vi byta med varandra. Vi gör likadant om någon patient till exempel röker mycket, men ibland har nöden ingen lag, och man får åka dit ändå. – Tycker du att pälsdjur börjar ta mer plats på allergikernas bekostnad? – Ja, ibland undrar jag var gränsen går. Nu är det ju till exempel djur i alla köpcentrum. Härom veckan var det en stor hund inne i en butik. Det är begränsande, och man vet inte vad man ska göra: “Ska jag gå ut, eller?”. Man känner sig maktlös. Man kanske inte kan lämna hunden utanför, men… vad ska vi som är allergiska göra? Det blir allt vanligare med husdjur inom äldrevården. Susanne tycker att det är en komplicerande faktor, och har själv stött på problem med djur i arbetslivet. – Delvis får jag ju en begränsad arbetsmarknad av det. Jag började jobba på ett boende i Täby för cirka tio år sedan. Jag hade skrivit på alla papper och allt, och presenterats för personalgruppen. Rätt vad det var satt där en sköterska med en hund i knät: “Välkommen till vår arbetsplats!”. Arbetsgivaren löste det på ett bra sätt för alla inblandade parter den gången, det var ingen vårdhund, men det finns inget som styr det här. Det skulle behöva utvecklas, tycker Susanne. VAR GÅR GRÄNSEN? Susanne tar också upp problematiken med att många äldre kanske inte alltid kan meddela sig, och att man inte kan utgå från att alla mår bra av kontakt med djur. – Var ska vi som är allergiska bo när vi blir gamla? Jag vill inte att någon trycker upp en hund i näsan på mig om jag är gammal och sjuk och inte själv kan säga ifrån – och så tror de att jag gråter av glädje när jag egentligen är jätteallergisk med rinnande ögon, men inte kan säga det, tillägger hon skämtsamt. När Susanne pluggade till distriktssköterska skrev hon en magisteruppsats om just djur på äldreboenden. – Jag tittade på hur hemsidorna såg ut, om det fanns information om att de hade husdjur och så vidare. Många djur var inte nämnda någonstans. Det fanns ingen policy för det. Men det var svårt att få några kommentarer runt detta från personalen. Jag vet tyvärr inte om det berodde på påverkan från arbetsgivaren. – Men man måste fundera över var gränsen går: Ska djuren in i slutenvården också? Då finns snart ingenstans att jobba för allergiker i vården. Det kan bli ett stort problem, konstaterar hon. ■ ” Ibland undrar jag var gränsen går f Susanne Hejra har varit allergisk mot pälsdjur i hela sitt liv.

RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=