Allergia_1-17

17 Relation med EXTRA HÄNSYN Att leva med någon som har kraftig doftöverkänslighet kräver stora anpassningar i livet och förståelse för partnerns behov. För Ingemar Svensson har anpassningarna varit en självklarhet, men det är viktigt med stark ömsesidig tillit, säger han, och att inte generera skuld hos den som är drabbad. TEXT SUSANNAH ELERS FOTO JENS SØLVBERG I ngemar och Solveig har varit tillsammans i över tjugofem år. Doftöverkänsligheten kom efter tre–fyra år, berättar han. De trivdes båda med sina jobb som folkhögskollärare, men en dag föll Solveig plötsligt ihop på toaletten. – Efter den dagen kom en väldigt stark doft­ överkänslighet, med svår huvudvärk, trötthet, hosta och problem med ögonen. Hon fick andra arbetsuppgifter på folkhögskolan, men det hjälpte inte, och hon fick till slut permanent sjukersättning. ENGAGERADE PÅ VAR SITT HÅLL. Båda två är nu formellt folkpensionärer, men har gott om olika engagemang var för sig ändå. Solveig sitter i för­ bundsstyrelsen i Astma och Allergiförbundet. – Det finns en kvalitet i det, säger Ingemar. Vi jobbar mest på distans, så vi är hemma tillsam­ mans nästan jämt, men vi har ändå saker att be­ rätta och diskutera med varandra från den stora världen. Det är viktigt, tycker han. – För oss har det varit viktigt att kunna leva både i det stora livet och det lilla livet. Den stimu­ lansen stärker ju relationen också, säger han, och tänder samtidigt ett batteridrivet ljus på vardags­ rumsbordet. Tycker du att ditt liv begränsas av Solveigs doft­ överkänslighet? – Det vi gillar att göra har vi gemensamt. Jag känner aldrig att mitt liv blir inskränkt på grund av hennes behov eller sjukdom, det gör jag inte. – I den mån livet blir inskränkt blir det det för oss båda två. För tjugo år sedan kunde hon i stort sett inte gå ut, men i dag är det lättare, och vi har hittat metoder för att kunna göra saker. Vi går till exempel gärna på opera när vi hälsar på barnbar­ nen i Malmö. Vi vet vilka platser vi kan sitta på, och vi går in i sista sekund när det är minst parfy­ merade damer som minglar i foajen, precis innan föreställningen börjar. För Ingemar Svensson har anpassningarna varit en självklarhet, och inget han sett som någon uppoffring eller belastning. NÄRA&KÄRA ▲