Allergia_1-17

18 Paret brukar också åka till Gran Canaria varje vinter, till ett hotell som de vet funkar, och de beställer platser med extra benutrymme på flyget. De platserna har lite längre avstånd till medpas­ sagerarna. ÄVEN BARNEN PÅVERKAS . När barnen kom upp i tonåren och började vilja parfymera sig kunde det bli lite spänningar, enligt Ingemar. – Men det är ju rätt naturligt. Det har varit lätt att få barnen att förstå, men det finns också perio­ der när det inte hjälper att man förstår, för att man vill vara som kompisarna. När yngsta grabben kom upp i tonåren hade han en herrparfym. Den stod vid ytterdörren, så han fick ta ett steg utanför och ta på den där, sätta in näven och ställa ifrån sig flaskan och gå iväg, skrattar Ingemar. Vad tycker du är viktigast som anhörig till en person med doftöverkänslighet? – Man måste ju se sjukdomen, och förstå att den finns och vilka effekter den har. Det var så drastiskt när hon blev sjuk att jag helt enkelt fick förstå omedelbart vad det innebar för henne, och även för oss och mig. Det var tur att vi inte blev ihop med sjukdomen. Vi hade blivit ihop i passion. Det fanns en stark kärlek som man kunde luta sig mot när det blev svårt. – Det är viktigt att man som partner inte ställer upp på grund av något slags medlidande, eller att man skapar skuld och sådana saker i relationen. Är den ena sjuk då måste den andra i alla fall tidvis göra mer av det gemensamma arbetet, säger Inge­ mar. I perioder när ens partner som lider av den är riktigt dålig, då får man kanske göra mer av det ge­ mensamma arbetet i hemmet än man brukar göra, och ibland får man göra allt. – Jag vet att det inte alltid funkar så lätt med relationer där den ene lider av sådana här sjukdo­ mar. Det kräver att det finns en stark ömsesidig tillit, för att inte hamna i ömkande, och inte gene­ rera skuld. ■ NAMN: Ingemar Svensson, 70 BOR: Katrineholm FAMILJ: fru Solveig Enberg, 64, sammanlagt fem barn, sju barnbarn När sjukdomen drabbade Solveig fanns där en stark kärlek att luta sig mot. ▲