Allergia_2-17

10 T vå nyfikna hundar möter i dör- ren hos familjen Casco, som bor i Hisings Backa i Göteborg. – Jag såg ut som ett monster, röd och svullen, det kliade så jag rev sår under ögonen, berättar Jorge Casco, när han, Caroline och hundarna slagit sig ner. På vårdcentralen bekräftade läkaren att Jorge var allergisk mot pollen. Enligt doktorn var det vanligt att personer från Asien och Centralamerika utvecklade pollenallergi när de flyttade till Sverige. Jorge fick tabletter och spray men under högsäsong mådde han ändå dåligt och hade svårt att vistas utomhus. SÖKTE BEHANDLING. Caroline som såg hur mycket besvär han hade, började söka på nä- tet och upptäckte att det fanns behandling mot pollenallergi. Det var dock inget hon övervägde för egen del, trots att allergin åter- vänt efter några besvärsfria år i Sydamerika. –Det är ganska komiskt att du absolut tyckte att jag skulle ta behandlingen men väg- rade att ta den själv, säger Jorge och ler mot Caroline. –Men du mådde så mycket sämre än jag, säger Caroline. Själv mådde hon värst som barn. Uppväx- ten på en bondgård var inte lätt. Instinktivt kände Caroline att hon inte skulle sitta i grä- set som de andra eller delta i höskörden. Det var inte populärt i en familj där alla förvänta- des dra sitt strå till stacken. –Ingen brydde sig riktigt på den tiden, lite ”hösnuva” fick man leva med. KLIANDE HALS. Ät knäckebröd, var det råd hon fick. Och nog åt hon knäckebröd, gick upp på natten och tvingade sig att svälja stora bitar som rev i halsen för att lindra klådan. Det gick så långt att hon fick astmaanfall när skolan hade friluftsdag. Efter det sa mamma att hon fick stanna hemma på friluftsdagar. ”Flickan kan väl ta en kortisonspruta så hon kan vara med”, ansåg gymnastikläraren då. Först på gymnasiet fick hon astmamedicin och i 20-årsåldern, efter flera svåra allergiut- lösta astmaanfall, fick hon kortisonsprutor. –Efter att barnen föddes tycker jag det har blivit bättre år för år. Nu behöver jag bara sällan ta några tabletter eller kortisonspray. LÅNG BEHANDLING. Jorge ansökte om be- handling. Pricktestet visade att han var al- lergisk mot björk, gräs och lite hassel. Efter ett års väntetid fick han börja behandlingen som bestod av två sprutor, björkpollen i ena armen och gräs i den andra, en gång i veckan i ett halvår. Därefter fick han sina sprutor var tredje eller fjärde vecka beroende på säsong När Caroline och Jorge Casco träffades i Honduras för 25 år sedan led Caroline av gräsallergi medan Jorge var fri från allergier. Men när Jorge följde sin käresta till Sverige dröjde det inte många år innan ögonen började klia och svullna. TEXT & FOTO ANNA REHNBERG Nu är våren åter en NJUTBAR TID Caroline Casco, 51 år, är socio POLLEN