Allergia_2-21

30 ” just den gruppen gå upp på en mycket högre dos av inhalationssteroider, vilket kan vara nödvändigt. På en vanlig astmapatient på en vårdcentral borde man regelmässigt få en ganska bra effekt även på en låg dos, säger Nikolaos Lazarinis. KROPPEN KAN OMVANDLAS. Buster Mannhei- mer, docent och överläkare, samt specialist i endo- krinologi och diabetes vid Södersjukhuset i Stock- holm förklarar att en annan av riskerna vid långtids- medicinering utöver osteoporos, är att man får en omvandling av kroppen om man behandlas under riktigt lång tid. Man får en minskad mängd muskel- massa och en omfördelning av fett som sätter sig på bålen, ryggen och ansiktet. – Det har också en verkan på huden som gör att huden blir tunn och skör om man behandlas under en lång tid. Då kan huden nästan vara som papper, och gå sönder vid minsta påverkan. En annan mycket allvarlig, men ovanlig, biver- kan är binjurebarksvikt, vilket innebär att krop- pens egna reglering av kortisolinsöndring upphör. – Det är oftast inte oåterkalleligt, men det kan behöva behandlas under en mycket lång tid. När man drar ned på dosen steroider efter en lång behandling kan två saker hända, säger Buster Mannheimer. Dels kan man drabbas av rebound- symtom, som uppstår för att man är van vid en hö- gre dos kortison i kroppen än den dosen man får av binjurarna. – Då drabbas man av illabefinnande, värk i krop- pen, värk i muskler och leder. Man mår allmänt kymigt. Det behöver i sig inte vara ett tecken på binjurebarksvikt, utan det är som en tillvänjning. Det kan också vara så att man under nedtrapp- ningen av kortison inte märker något förrän mot slutet av den, då kroppen inte förmår producera kortisol. Man ska också vara uppmärksam om man behandlats under längre tid och slutar med medicinen abrupt. Vilka är signalerna på att man kanske har fått binjurebarksvikt? – Det är ganska diffusa symtom, som yrsel, trötthet, illabefinnande, lågt blodtryck – särskilt när man reser sig upp. Det är ganska svårt att med säkerhet identifiera detta bara genom att prata med patienten. Därför ska man vara frikostig med att gå vidare med en finare diagnostik med patienter som behandlats med en relativt stor dos steroider. Hur ställer man diagnosen? – Man tar blodprover, och undersöker hur bi- njurebarken svarar på en belastning. Husläkaren kan bedöma det kliniskt i första hand, sedan kan man kolla blodtryck i liggande och stående läge, och via ett enkelt blodprov mäta kortisol på mor- gonen. Finns det en misstanke om binjurebarksvikt kan man då remittera vidare. Husläkaren kanske inte kan göra belastningen på vårdcentralen, utan den får göras på något närliggande labb. Vi vill helst inte träffa alla de här patienterna, men man kan få hjälp med tolkningen av testerna, säger Bus- ter Mannheimer. Vad är sämst – en hög dos en kort tid eller en låg dos en längre tid? – En låg dos en längre tid är sämre än en hög dos under en kort tid några veckor, för då har man det här ständiga påslaget. Sedan finns det förstås också andra risker med höga doser. Människor kan till exempel få en psykos av en väldigt hög dos ste- roider. När kan kortison påverka den egna kortisolpro­ duktionen, och behöva trappas ned försiktigt? – Om man behandlas i mer än tre veckor med perorala steroider (kortisontabletter, red anm) ska man överväga att trappa ned. Vilket råd skulle du ge till den som behöver ta kor­ tison för att behandla sin astma eller allergi? – Jag skulle råda den att undvika långa perio- der med perorala steroider. Samma sak gäller de potenta salvor man kan få av sin hudläkare. I den mån de ändå behövs, skulle jag råda att man tittar kritiskt på hur mycket som behövs, och håller det till ett minimum. Behövs det så behövs det. Sedan måste man alltid bedöma nyttan mot risken. – Just vad gäller astmatiker och inhalations- steroider är det dock snarare ett större problem att man inte tar den ordinerade dosen, vilket är värre. Man ska ta den medicin man är ordinerad, och sedan bör man alltid utvärdera behandlingen, så att man håller inhalationssteroiden på en rim- lig nivå. Där bör man ha den dos som behövs för att hålla astman välbehandlad. Det är inte bra att gå omkring med inflammation i luftvägarna. Man kan till exempel drabbas av astmaanfall, och man är också sämre rustad vid exempelvis infektioner, konstaterar Buster Mannheimer. ■ Man ska ta den medicin man är ordinerad. ▲