14 de har rest med kylväska, ringt och förvarnat restauranger och följt med på kalasen. Som föräldrar har de anpassat sig efter situationen, för att Julius inte ska bli exkluderad och känna att det finns en massa saker han inte kan göra. Men hur har det påverkat dem? Anna berättar att hon blev otroligt bitter under en period. Bitter på sjukdomen, på att det var så orättvis, så ohanterligt. – Jag blev bitter på att sjukdomen fanns där hela tiden. Att den när som helst kunde slå till, och också gjorde det. Det var som ett berg man inte kunde komma över. Och hur var det varit med rädslan och oron? Hur har de hanterat den? – Trots att Julius måste ha haft hundratals reaktioner genom åren som vi inte visste hur de skulle sluta, om det skulle bli lindrigt eller om det skulle bli anafylaxi, så gick vi inte runt och var rädda. Det har varit en sorg, men vi har försökt leva trots att det hela tiden uppstod akuta situationer, säger Anna. EFTERLYSNING PÅ FACEBOOK. För Julius själv har det också periodvis varit kämpigt. Han har varit ledsen över att vara annorlunda, varit väldigt mån om att passa in och haft sin beskärda del av kriser. Någon direkt samtalshjälp har de inte fått, utöver viss kontakt med BUP. – Det har tyvärr inte gett så mycket, hans situation är så ovanlig att det har varit svårt för dem att sätta sig in i den, säger Mattias. Och även om Julius är ett mycket socialt barn med många vänner så kvarstod behovet av att lära känna ytterligare barn i samma situation. Detta gjorde att Anna till slut postade ett inlägg i en Facebook-grupp och efterlyste andra multiallergiska barn. Hon fick mängder av fina svar, men få hade så många allergier som Julius. – Men vi fick kontakt med en pojke i Tibro som vi har varit och hälsat på. Över huvud taget har den här Facebook-gruppen varit väldigt betydelsefull för mig. LYCKLIG UTVECKLING. Julius kommer ut i köket och öppnar en burk Nutella för att fotografen ska ta bilder. Nutella? Jo. Det finns ett solskensavslut på den här historien. Sedan snart ett år tillbaka behandlas Julius med Xolair. Varannan vecka åker de till sjukhuset och får injektioner. Medicinen fungerar inte för alla men för Julius och hans föräldrar har den totalt förändrat livet. I dag kan han äta precis vad han vill och borta är adrenalinsprutorna. Nu väntar man med spänning på att se om medicinen även kommer att ha effekt på pollenallergin. Hur känns det, Julius, att du nu kan äta allt? – Det är skönt. Jag kan stå i den vanliga matkön i skolan och slipper få särskild matbricka. Nu ser min mat inte annorlunda ut. – Jag önskar vi hade vetat att han vid elva års ålder skulle vara fri från sina matallergier. Vi har ju räknat med att han kommer få leva med det här, och det har varit tungt att bära, avslutar Anna. ■ 3 tips från Anna och Mattias ● Hitta andra i samma situation så att barnet inte känner sig så ensamt. ● Försök att inte begränsa livet utan gör det ni vill göra ändå. Det mesta går med lite anpassning. ● Vädja till omgivningen att tänka till och be dem kompromissa. Man kanske kan bjuda på en tårta på kalaset som alla tål? Exclude the food, not the child, som de säger i USA. Med effektiv medicin kan Julius i dag äta precis vad han vill. TEMA MAT
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=