Allergia_4-21

28 Enligt Anna Söderholms studier finns dock en gemensam nämnare för alla drabbade: upplevelsen av att inte bli ta- gen på allvar. – Många möter svårigheter att få omgivningen att förstå, för andra kän- ner oftast inte att det luktar någonting. Det blir som att man är inbillningssjuk. Men det är ju på riktigt och påverkar vardagen i allra högsta grad. Varför vissa blir kemikalieöverkäns- liga är än så länge okänt. Men en teori är att det kan utvecklas vid långvarig eller kraftig kemisk exponering. – Till exempel frisörer utsätts för mycket kemikalier under lång tid och riskerar att utveckla en överkänslighet. Men det kan också börja med att man tillfälligt exponerats för en mycket hög dos av någon kemikalie och fått en reak- tion. Sedan börjar man känna av även svagare doser – och sedan sprids det även till andra kemikalier. Det finns helt enkelt en mekanism i kroppen som gör att man blir känsligare. – Det är jätteviktigt att tidigt söka hjälp för besvären. Då kanske man kan förhindra att man blir riktigt dålig. Det finns i dagsläget ingen medicin mot symtomen såsom det finns mot astma och allergi. Så för dessa personer åter- står endast att hitta fungerande hante- ringsstrategier. SVÅR BALANSGÅNG. Det finns två strategier som tycks vara riskabla: att fortsätta exponera sig fullt ut i en kemi- kalierik miljö eller att helt undvika och isolera sig. – Båda strategierna kan göra att man blir sämre. Man måste hitta en balans- gång mellan att utsätta sig och undvika det värsta. Det pågår just nu en studie vid Umeå universitet om möjligheterna för be- handling med liknande metod som aller- givaccination innebär, med sakta ökande doser i kombination med kognitiva upp- gifter. Men än så länge är det att hitta vägar att hantera vardagen som gäller. – Det viktiga är att den som möter en patient ser helhetsbilden. Om man har dessa hinder, hur påverkar de varandra och hur hanterar man dem? För det häng- er ihop. ICF-begreppet handlar mycket om den biosociala hälsomodellen. Det innebär att det inte finns en enda rätt väg för alla utan att det krävs en individu- ell anpassning. Vissa kan tränas, en del kan arbeta hemma, vissa behöver byta jobb, andra kan justera arbetsplatsen. Detta verktyg gör det lättare att titta på flera olika aspekter av vardagen och är ett beslutsstöd både för läkare och pa- tient – och i förlängningen för andra be- rörda myndigheter. ■ klassifikation av funktionstillstånd, funk- tionshinder och hälsa utifrån en bio- psykosocial modell. I november 2020 presenterade hon resultatet i en avhand- ling. – Genom ICF-verktyget kan den drabbade påvisa på validerat och god- känt papper vad man har för svårigheter i vardagen, definierade hinder och vad det finns för underlättande faktorer. DIAGNOSKOD SAKNAS. Tanken är att det ska hjälpa personer med kemisk över- känslighet i kontakt med till exempel hälso- och sjukvård, arbetsförmedling och försäkringskassa, berättar Anna Söderholm. Det är också ett underlag att utgå ifrån vid rehabilitering. – Man kan använda det för att välja rehabiliteringsstrategier och sedan vid uppföljning skatta effekten. Har man blivit bättre på de vardagliga aktivite- terna? Det är viktigt att få vardagen att fungera, för kan man inte delta i sam- hället riskerar man att bli sjuk på an- dra sätt, till exempel drabbas av psykisk ohälsa. Enligt en relativt nyligen genomförd studie i Storbritannien, USA, Sverige och Australien har 16–25 procent av befolkningarna besvär av kemikalier i vardagen. 3–12 procent har en diagnos. – Många är drabbade men inte alla söker hjälp hos vården och vissa patien- ter sorteras in under andra sjukdomar eftersom det saknas en diagnoskod, så det är knepigt i dag att få en exakt siffra över hur många som lider av kemika- lieöverkänslighet. 3 röster ”Även om jag informerat på möten och via uppsatta informationsblad vid ingångarna till min korridor använde mina arbetskamrater par- fymer, rakvatten och starkt doftande produkter. Många visade öppet att de tyckte att jag överdrev och att jag inte hade rätt att klampa in i de- ras integritet. Jag blev till och med tillsagd att jag skulle uttrycka mig så att jag inte sårade någon. Även mina närmaste kollegor ’glömde’ att jag blev jättesjuk när de parfyme- rade sig.” ”Jag kan inte vistas på skolan utan att få besvär. Den huvudsakliga an- ledningen är att det är mycket folk på skolan som har parfymerade produkter. Dessutom är det ofta väldigt dålig ventilation och det kan lukta i salarna även när de är tomma. Stolar med textiler är ofta inpyrda med doft och mina kläder luktar när jag suttit i stolarna.” ”Ett stort problem är att hygienvaror ofta finns vid ingång eller kassor. Oparfymerade produkter finns all- tid insprängda bland alla hemska parfymerade produkter. Om jag hämtar mitt schampo själv riskerar jag att bli sjuk... I de flesta offentliga miljöer och affärscentra finns in- sprängda, starkt doftande områden, till exempel butiker som Kicks!” Anna Söderholm. Källa: Söderholm A, Söderberg A, Nordin S. The experience of living with sensory hyperreactivity – Accessibility, financial security, and social relationships.