Allergia_5-20

5 tig och många av sjuksköterskorna jobbade också på avdelningen en längre tid. Det skapade en trygghet. EftersomHannas astma kan försämras hastigt behö- ver hon ibland få mediciner utskrivna snabbt. – Det var jätteskönt att kunna ringa och känna att de hade koll på mig. Min astma svarar inte på mediciner som den borde svara på och det är väldigt viktigt att läkaren känner till det. Annars står man och stampar och riskerar att bli sämre och sämre. Kontinuiteten har inte bara varit betydelsefull medicinskt utan också socialt. Om läkaren känner patienten och hens livsmål är det lättare att komma fram till den optimala medicineringen. – Det viktigaste för mig har varit att få bra be- tyg, men i perioder var min astma så dålig att jag bara orkade vara i skolan halvtid. Då kunde min läkare hjälpa mig med intyg så att skolan kunde ordna med rätt stöd. TAGIT EGET ANSVAR. Eftersom astman bröt ut i tidiga tonår har Hanna alltid tagit ett stort eget an- svar. Hennes mamma Åsa har också varit insatt, men om sjukdomen brutit ut när Hanna var yngre hade hon haft ännu mer koll. – Hanna var ganska stor när hon blev sjuk och hon har dessutom varit intresserad av att lära sig mer om sin astma, berättar Åsa Nielsen. På inbokade sjukhusbesök brukade läkaren i första hand prata med Hanna. Hennes föräldrar fanns med som stöd. – Därigenom kunde Hanna gradvis ta alltmer ansvar och det funkade väldigt bra för oss alla. Om ens barn vuxit upp med en sjukdom, som krävt mycket hjälp, kan det nog annars vara svårt att släppa taget, tror Åsa. ÖVERFLYTTAD TILL VUXENVÅRDEN. När Hanna fyll- de 18 år skrev barnläkaren en remiss till Karolinska sjukhusets allergimottagning och hon fick en kallelse dit. Hemma pratade familjen en del om övergången. – Vi fick ingen direkt information från sjukhuset utan, precis som i andra situationer, tog vi själva reda på det vi undrade över, säger Åsa. Det första halvåret på vuxenavdelningen var turbulent. Vid det inledande besöket mådde Han- na dåligt, allergin var besvärlig och hon hade varit inlagd på sjukhus några dagar. Som alltid när hon ska träffa nya läkare var hon nervös. – Personkemin är så viktig och därför är det all- tid pirrigt att träffa en ny läkare. Man måste kunna förstå varandra, säger Hanna. Den första tiden skulle hon ha en sjuksköterska från barnsjukhuset och en läkare från vuxenvården. Syftet var att skapa en kontinuitet. – Det var bra tänkt, men tyvärr fungerade det inte så väl eftersom det var för svårt att få tag på sköterskan mellan besöken, tycker Hanna. Sjuksköterskan jobbade vanligtvis på barn- avdelningen och svarade därför sällan på det telefon- nummer Hanna skulle ringa. – Eftersom jag kan bli väldigt dålig snabbt mås- te jag kunna få tag på min sjuksköterska för att omgående få mediciner. Hon behövde sedan få tag på min läkare, som jobbade på vuxenavdelningen. Även om tanken var god fungerade det inte. Jag var dessutom tvungen att ringa själv. På barnavdel- ningen kunde mina föräldrar ringa. ÖVERLÄMNINGEN KLAR. Efter en period föll bi- tarna på plats och Hanna övergick helt till vuxen- avdelningen. Där blev det en stor medicinsk för- bättring. Som vuxen fick hon tillgång till andra mediciner så även om hennes astma, sakta men säkert, blivit sämre har den ändå stabiliserats. – Jag upplever att vuxenvården har större erfa- renhet av min svårbehandlade astma. Jag har också själv blivit mer påläst, vet mer vad som funkar och inte, säger Hanna. Till en början följde Åsa med på Hannas läkar- besök för att också hon skulle få information. Men för något år sedan märkte hon att hon faktiskt inte förstod vad Hanna och läkaren pratade om. Då var det dags att helt lämna över. – Eftersom Hanna alltid haft mycket koll själv kändes det bra. Det hade nog varit svårare om hon fått astma som mindre barn. Nuförtiden har jag inte koll på hennes medicinering, men jag kan höra på Hanna när en förkylning gått för långt och det börjar bli dags att söka hjälp, säger Åsa. SKILLNAD PÅ AKUTEN. I tonåren behövde Hanna söka akutvård för andningsbesvär nästintill varje månad. Nu har det bara behövts några gånger per år. Men på akuten har det varit en stor skillnad i bemötandet. Medan föräldern har en självklar plats på barnakuten har det inte varit lika givet på ▲ Var tredje med- lem i Astma- och Allergi- förbundet tycker att hälso- och sjukvården misslyckas med att underlätta övergången mellan barn- och vuxenvård. Jag upplever att vuxenvården har större erfarenhet av min svårbehandlade astma. FRÅN BARN- TILL VUXENVÅRD